BF Juli 2017 ny

Spännande att här är några som kanske är på g!!

För mig drog det igång igårkväll strax efter 22, rejäla förvärkar som gjorde ordentligt ont. Men de glesnade efter ett par timmar och så somnade jag. Men under hela natten körde de igång igen så fort jag vaknade eller gick upp. Men nu är det helt lugnt igen ... bara v35+3 så han får gärna stanna kvar över helgen. Maken jobbar fortfarande också och har en bit att köra för att komma hem. Han går på semester på måndag ...

Ska till bm idag så tänkte fråga om hon kan kolla tappen. Mina andra ungar har ju kommit i v36-37.

Har varit hos bm och fått ett sista datum då vi bokade in igångsättning på bf pga min foglossning. Men barnmorskan trodde inte det skulle behövas med tanke på alla förvärkar jag dras med, tryck neråt och smärta i tappen.

Någon mer som har mycket hugg, ilningar och ömhet i tappen? Bebis är fixerad och ligger långt ner så gissar på att det är trycket som gör det.

Har varit hos bm och fått ett sista datum då vi bokade in igångsättning på bf pga min foglossning. Men barnmorskan trodde inte det skulle behövas med tanke på alla förvärkar jag dras med, tryck neråt och smärta i tappen.

Någon mer som har mycket hugg, ilningar och ömhet i tappen? Bebis är fixerad och ligger långt ner så gissar på att det är trycket som gör det.

En fråga till er gravida.. min bebis har hela tiden nu i slutet legat med rygg/rumpa år vänster sida och sparkat mest åt höger håll.. men nu så har bebis roterat och sparkar bara på vänster sida.. känner inte sparkarna lika tydligt som förut.

Han är fixerad så inte borde han kunna snurra såhär? Är lite orolig för bebisar ska ligga helst åt vänster och sparka åt höger när förlossningen startar så bebisen roterar rätt.. annars kan barnet komma i fel bjudning och orsaka sugklocla, snitt och bristningar..

Tror ni bebisen kan snurra tillbaka rätt igen? Bör jag kontakta bm?

Kommer jag bli den första som går över bf Tro?

En dag till bf, en sketen dag.

Känner lite så. Är endå 37+2 idag, varför vänta och riskera snitt. Tack för tummarna!

Tänkte uppdatera här lite om vad som hänt/händer för oss.

OBS! Inget för de känsliga..

Den 8/6 fick jag väldiga smärtor i rygg och mage, kunde knappt sova på natten. Bebis sparkade på som vanligt och jag tog några Alvedon för att sova. Lyckades till slut att somna. Dagen efter alltså den 9/6 så fortsatte smärtorna, fast inte lika intensiva. Tänkte att det är förvärkar på gång, jag var ju trots allt i vecka 35+3. 

Dagen flyter på bra och vi blir bjudna på middag hos kompisar på kvällen. Smärtorna fortsätter och vi bestämmer oss för att åka in på sjukhuset.

På parkeringen känner jag att det blir blött i byxan och jag tänker att nu har vattnet gått!

När vi står i hissen på väg upp till förlossningen känner jag med handen på byxan och ser att det kommer blod...

Världens panik och vi springer till en ny hiss som tar oss till målet. Väl framme möter vi sköterskor som genast tar in oss på ett rum. Några sekunder senare kommer fler sköterskor, barnmorskor och läkare.

CTG görs, men ingenting.

En ultraljudsmaskin hämtas för att höra hjärtslagen. Ingenting. Absolut ingenting.

Vi får där och då beskedet att våran pojke inte lever. Känns som att få en käftsmäll och det är sådan chock från att gå från att tro att han lever till att få beskedet.

Ett riktigt ultraljud görs sedan där vi också ser han, han rör sig inte...det är ingen dålig dröm. Det är fan en mardröm som är i högsta grad verklig.

Några timmar senare, den 10/6 föds vår lilla änglason genom kejsarsnitt. De försökte få igång mig på naturlig väg, men det gick för långsamt och jag hade såna smärtor i magen så då togs beslutet om snitt.

Han var så fin och såg så fridfull ut. Orsaken var att moderkakan hade lossnat, så han hade inte en chans. Klandrar mig själv så att jag inte förstod att något var fel...

Vi har precis haft begravning för honom och tagit farväl. Men det gör så ont att han inte lever med oss och scenariot där vi får beskedet spelas upp i mitt huvud..

Detta är min förlossningshistoria, tyvärr med ett olyckligt slut.