BF Juli 2017 ny

Vill minnas att du är förstföderska? :) min första kände jag absolut ingenting, inte ens sammandragningar, innan vattnet gick. Den här graviditeten har jag haft en Del sammandragningar men inte så mycket i jämförelse med andra, förvärkar hade jag en natt för ett par veckor sen. Så jag tror att det är väldigt olika hur mycket man känner och sen tror jag man känner mer när man är omföderska när man har lite bättre koll :) så var inte orolig det kan dra igång när och var som helst även om man inte känner något innan :)

Fanns inga appar när sonen föddes men vi var på besök hos efter lunch på BF+6. Hade då kännt nåt som var annorlunda än innan sen morgonen men inget ont. Fick iaf sen lite ondare när vi var på Coop för att handla lite fika. Efter fikat kom det lite blod. Inskriven vid 16. Sonen föddes 21 med endast lite lustgas som smärtlindring, tog lite av det med tvång. Sonen föddes med segerhuva??, dvs slempropp och vatten kom ut med honom.

Jag vet faktiskt inte, haha. Min dåvarande bm var inte så mycket för att berätta saker ;) jag hoppas att det blir samma förlopp nu som då, börjar bli lite orolig att jag ska känna att det är igång när det är försent för vi har en bra bit att åka när vi ska lämna hos barnvakt först..

Vad skönt att det är ord som är sköna att höra, minns den där väntar som jättejobbig. Det fanns inte i tanken att bebis kunde komma efter BF för mig så de extra sju dagarna (skrev fel innan) blev en lång väntan. Hoppas du slipper vänta allt för länge ;)

Jag har fått min tapp kollad i onsdags och för två veckor sen.

Har sagt att jag är nyfiken på om den blivit påverkad då jag haft långa pass med förvärkar innan de besöken.

Men räkna med pinvärkar. Första gången var de inte så jobbiga men i onsdags så gjorde de mer ont. Min rygg ändra rejält påverkad hela dagen och när jag stod upp så kändes det verkligen hemskt när hon trycktes ner mot bäckenbotten.

Men tappen var definitivt påverkad nu i onsdags. Mjukare är förra gången och ca 2-3 cm mättade hon med fingrarna.

Men känns ändå sååå lugnt. Bf på lördag. Dottern kom två dagar efter bf men det hela startade natten efter bf. Så känns som det kan komma snart. Men ändå inte, haha

Jag va hos bm imorse. Högre bltr än annars inte högt men märkbart. Magen va så hård av förvärkar så hon kunde inte känna hur bebisen låg förrän det gett sig, direkt efter kom nästa sammandragning. Han har sjunkit ner ordentligt, samt det trycker jag känner. Hon kollade inte heller men, sa tiden den 11/7 ses vi nog inte på, latensfasen är igång, spela inte duktig nu å stanna hemma länge utan åk in i tid så slipper din man va barnmorska ;)

Igår var jag med om något hemskt! Stod och hängde tvätt hemma när jag känner hur det rinner efter benen. Ser att det är blod! Så vart förlossningen nästa. Dom hittar fortfarande inte något som ser ut att vara fel så nu är jag inlagd på obestämd framtid på förlossningen. Den danska läkaren vill hitta varför innan jag släpps hem. Kan bli med eller utan bebis, men dom förbereder mig på att det kan bli snitt lika gärna.

Barnmorskan tror dock fortfarande det är teckenblödningar.

Ibland känns det som det är bättre att bebisen kommer så jag slipper ligga här. Den är ju endå färdig.

BF IDAG!

sovit dåligt, legat vaken med ont i ryggen som kommit oxh gått. Men endast när jag liggerpå sidan, hänt några tidiga morgnar innan med. Någon som med känt så?

Gick upp vid sex men tycker allt känns lugnt just nu... Bode jag och mannen var taggade när det kändes som något var på g innan jag gick upp. Men min kropp lurar väl mig som vanligt ????

Nåja, många timmar kvar innan dagen är till ända.

Tänkte uppdatera här lite om vad som hänt/händer för oss.

OBS! Inget för de känsliga..

Den 8/6 fick jag väldiga smärtor i rygg och mage, kunde knappt sova på natten. Bebis sparkade på som vanligt och jag tog några Alvedon för att sova. Lyckades till slut att somna. Dagen efter alltså den 9/6 så fortsatte smärtorna, fast inte lika intensiva. Tänkte att det är förvärkar på gång, jag var ju trots allt i vecka 35+3. 

Dagen flyter på bra och vi blir bjudna på middag hos kompisar på kvällen. Smärtorna fortsätter och vi bestämmer oss för att åka in på sjukhuset.

På parkeringen känner jag att det blir blött i byxan och jag tänker att nu har vattnet gått!

När vi står i hissen på väg upp till förlossningen känner jag med handen på byxan och ser att det kommer blod...

Världens panik och vi springer till en ny hiss som tar oss till målet. Väl framme möter vi sköterskor som genast tar in oss på ett rum. Några sekunder senare kommer fler sköterskor, barnmorskor och läkare.

CTG görs, men ingenting.

En ultraljudsmaskin hämtas för att höra hjärtslagen. Ingenting. Absolut ingenting.

Vi får där och då beskedet att våran pojke inte lever. Känns som att få en käftsmäll och det är sådan chock från att gå från att tro att han lever till att få beskedet.

Ett riktigt ultraljud görs sedan där vi också ser han, han rör sig inte...det är ingen dålig dröm. Det är fan en mardröm som är i högsta grad verklig.

Några timmar senare, den 10/6 föds vår lilla änglason genom kejsarsnitt. De försökte få igång mig på naturlig väg, men det gick för långsamt och jag hade såna smärtor i magen så då togs beslutet om snitt.

Han var så fin och såg så fridfull ut. Orsaken var att moderkakan hade lossnat, så han hade inte en chans. Klandrar mig själv så att jag inte förstod att något var fel...

Vi har precis haft begravning för honom och tagit farväl. Men det gör så ont att han inte lever med oss och scenariot där vi får beskedet spelas upp i mitt huvud..

Detta är min förlossningshistoria, tyvärr med ett olyckligt slut.

2229 kom en underbar liten pojke ut! Moderkakan hade ett svart hörn=kantsläpp så tur jag stod på mig:)

Berätta vad du känner efter din hinnsvepning :) vilken vecka är du i nu.? Jag har dålig koll på alla :)

Insåg att det vart långt men här är min ärliga berättelse.

1015 tar jag första shotten. Jag är öppen två cm, tappen är 2 cm och inåtvänd. Jag har SD som kommer 2-3 på 10 minuter men känns inte. Glatta hinnor så dom går ej att ta.

1215 shott nr 2. Jag har nu 5 sd på 10 minuter som dom vill. Men dom gör inte ont. Statusen är fortfarande samma.

1415. Är fortfarande 5sd på 10 minuter som börjar kännas lite. Fortfarande bara öppen två men tappen har börjat vända sig utåt. Efter ett samtal till läkaren så avvaktar vi shott tre, för man vill inte att det ska bli fler SD.

1615. Öppnat mig till 2,5 cm och tappen är lite mindre. SD är samma och gör fortfarande inte ont. Tycker dom glesas ut lite. Bestämmer att hoppa även denna shott och hoppas det går att ta hinnorna 18 istället.

18:00 läkaren kommer och gör ultraljud och känner. Är gränsfall att man ska kunna ta hinnorna. Huvudet ligger neråt och bebisen mår fortfarande bra. Barnmorskan testar tar hinnorna och det funkar! Dom blir dock lite chockade över allt vatten som kommer ut, är riktigt mycket vatten! Jag kan inte sluta skratta heller så det forsar verkligen. Är fortfarande öppen bara 2,5 cm.

20:00 börjat värkarna bli lite smärtsamma, men jag kan fortfarande andas igenom dom helt utan problem. Dom börjar koppla på dropp men apparaten strulat så det börjat gå in i kroppen 2045.

21:15 skiftbyte, dom känner och nu är det öppet nästan 4 och tappen är nästan borta. Jag skämtar fortfarande med barnmorskorna mellan värkarna och alla skrattar precis som vi gjort hela dagen! Har verkligen varit bra stämning.

21:40 det börjar bli riktigt jobbigt. Jag får panik i värktopparna och ber om Eda. Barnmorskan vill känna på mig innan och tycker jag ska pröva lustgasen först. Är fortfarande öppen 4. Vi prövar lustgasen och den funkar lite. Tyckte inte den hjälpte mot smärtan men jag hade något att koncentrera mig på. Måste kissa också men kan ej gå på toa, hon tappar mig mellan två värkar. Hon har fortfarande inte ringt efter Eda, för hon har förstått att detta kommer gå undan

21:50 börjar paniken på riktigt! Värkarna gör ont! Det trycker på neråt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Får panik i varje värk, men mellan värkarna är jag helt lugn och ligger helt avslappnad. Hon kollar och jag är nu öppen 5 cm och lite kvar av tappen. Det trycker verkligen neråt och det är de som är de jobbiga.

22:15 sänker dom droppet för jag orkar verkligen inte mer! Varje värk är panik och mellan värkarna är allt lugnt. Så sjuk känsla! Jag har grymt stöd av både barnmorska, sköterska och framförallt min sambo.

22:25 känner jag att jag vill krysta, men jag får inte riktigt ännu. Dom lägger mig i en annan ställning. Det var en sådan sjuk känsla att verkligen känna den sjukt starka kraften.

22:29 efter 2 krystvärkar är en vit kladdig pojke ute! 3315 gram tung 51 cm lång och 34 cm i huvudmått och helt perfekt!

En stor och rejäl Moderkaka kommer ut och jag har inte spruckit eller något alls vilket jag trodde jag skulle ha gjort.

Läkaren kommer in efter 30 minuter och visar bilder på moderkakan. Man ser tydligt svarta fläckar på den. Det var alltså kantlossning som gjorde att jag blödde! Det hade kunnat göra så den släppt vilken dag som helst! Vi konstaterade att igångsättning var rätt beslut och är lyckliga att alla mår bra! Att känner ej mamma att något är fel är det oftast så, om han är med om detta igen kommer han rekommendera igångsättning tidigare.

Hur jobbigt det än var på slutet och hur mycket panik jag än hade under värkarna så är jag så glad att jag inte fick Eda. Kändes som jag hade kontroll på ett helt annat sätt nu. Jag kände vad kroppen ville och kunde lyssna på den mycket bättre än när jag hade eda mina två andra förlossningar. Jag vill dock inte föda fler barn! Nu får det räcka!

Visst är det konstigt att de där tjatet om bebisen har kommit än till och med börjar innan man är beräknad? Nu har jag varit ganska förskonad och bara fått frågan ett fåtal gånger än så länge. Är inte den mest aktiva på andra sociala medier så inte så konstigt i mina vänners ögon när man inte uppdaterar :D

Nu jäklar!

Var hos bm, fick hinnsvepning vid ca 13.20 typ.

Tappen var oförändrad men hon kunde få in två fingrar jämfört med ett finger i onsdags. Så minsann har värkarna gjort något!

Hon svepde rejält, kändes mycket mer än i onsdags!

Sa att vi fick ta oss en färdknäpp sen ikväll.

Kommer hem runt 14, dottern hade somnat i bilen, så vi skyndar oss in til sängen, haha! Märker då att slemproppen gått!!!! Hann dock knte fullborda då vi här dottern gå från bilen. Hahaha

Och har nu sen ca 14.30 värkar! De känns som igår och kommer mer tätt än igår!!!!!

Hoppas hoppas verkligen det är på riktig nu!!!

Chillar i soffan med min febriga dotter!

Hoppas det är på riktigt och skönt isf att man hinner inför kvällen få iväg henne till barnvakt och sova där! Eventuellt kvällen efter med att hon sover där.

Vågar inte klocka än dock för varje gång jag börjat med det så har värkarna slutat. Inte gjort något röra på sig test dock. Men pallar inte röra mig ur soffan :)

Bf idag... känner verkligen inget alls, så allt möbelbärande igår gav inte så stor utdelning :D imorn är det officiellt övertid ;( vill verkligen INTE gå över 9 dagar denna gången med....

Snuskisar ;) jag håller mig till glass å godis :P och lite vattenkrig