Vi som är gravida efter ÄD 2017

Urdumt, ja. Det var nån annan som kommenterade här att donation av könsceller inte gör en förälder. Exakt vad jag tänker. Och personen som sa det var en släkting och borde veta bättre, för i min familj var jag och syrran fosterbarn och brorsan adopterad.

Det var nån som sa att graviditeten känns overklig. Så är det för mig med och speciellt som magen inte vuxit på ett tag. Mäter med måttband. Men var på ultraljud igår och det såg bra ut. Nu är de minibebisar och rör sig. ????

Härligt Missne!! Kul med sällskap också. Och från Ava:)

Ikväll har mannen lassat msssa jord och jag har krattat ut å sått gräs. Inte direkt ansträngt mig då jag inte blev svettig eller nått. Men nu har jag såna förbaskade "sendrag" / sträkt mig känslor i ligamenten igen. Satte mig i duschen å det blev väl bättre men attans vad känsligt det skulle vara då! Man blir desstom orolig!!

Får ni så ibland?

Kajsa: preggohjärna kan väl liknas som gröt i skallen också. Haha. Man blir dels lite seg men jag är otroligt flokig och gör bara tok. På jobbet tex blandar jag ihop ordrar och produkter som jag annars kan utantill. Tappar bort saker hela tiden. Vänder på ord i meningar mm. Bara tok ;)

Nu har vi varit på vul!! Allt såg precis ut som läkaren ville att det ska göra vid denna vecka! Helt overkligt att se ett litet pickande hjärta där inne!! Är så lycklig just nu!!

Tuttis: så där har det varit för mig oxå till och från att symtomen försvunnit! Allt är säkert som det ska. Kram :)

Idag är en jobbig dag. Känner mig så orolig över om de fortfarande lever där inne. Igår var det som att alla symptom försvann. Inget illamående, brösten ömmar inte lika mycket, hungern inte lika intensiv som tidigare, inte lika trött..... Många tankar kring att göra KUB test. Gick in i vecka 11 idag.

Jag tycker inte att dina tankar låter speciellt konstiga. Tänk så mycket de flesta av oss här har gått igenom. Vi är många som har kämpat på i år för att bli gravida och plötsligt händer det med allt vad det innebär. I allt detta tror jag att det är lätt att man själv bygger upp en förväntan över att man enbart ska vara glad, lycklig och må bra. Så är inte verkligheten, tyvärr. Den kommer ikapp. För även om man är glad, tacksam och lycklig över var man befinner sig så finns sorgen av alla misslyckade försök och år av barnlöshet kvar inom en. Den känslan försvinner ju inte för att man lyckas bli gravid, men den kommer nog göra det med tiden. Det viktigaste är att acceptera var man är känslomässigt och tillåta sig själv att det är ok för stunden. Du vet innerst inne vem du har valt att skaffa barn med. Klart att allt ställs på sin spets när det verkligen händer och man börjar tvivla. Tror faktiskt att det är helt naturliga känslor som många gravida känner men kanske inte pratar öppet om. Och jag är helt säker på att du kommer älska detta barnet precis lika mycket!

Förlåt för min roman, vill bara dela med mig av mina tankar för du har varit ett stort stöd för mig här.

Maran, du har säkert redan surfat runt och läst om anknytning med äggdonationsbarn, men om du inte har snubblat över denna www.dcnetwork.org/women kanske du kan hitta nåt av värde där. Eller här? www.google.se/amp/s/aeon.co/amp/essays/why-are-donor-eggs-almost-taboo-among-fertility-options

Personligen har jag 42 års erfarenhet av att växa upp i en familj som jag inte är genetiskt släkt med. Släktskap är i realiteten socialt, som jag ser det. Jag känner inget särskilt för de "släktingar" som är genetiska och som jag träffat i vuxen ålder. Alltså, jag gillar dem om de är trevliga men har aldrig haft intresse av att träffa dem från början egentligen. Det är dem som jag vuxit upp med som är min familj och släkt. Att folk generellt ger det genetiska så stor betydelse är kulturellt, man är itutad sen barnsben att det är det som är viktigt men det är det inte. Det är ditt barn du väntar. <3

Sen så tänkte jag på att jag har förstått att det är vanligt att föräldrar som har ett barn sen tidigare tvivlar på att de kommer kunna älska det nya barnet lika mycket. Så det är inget konstigt att känna så.

Hoppas allt känns bättre snart.