Vi som är gravida efter ÄD 2017

Anonym (Barnlängtan) Läs på om epigenitik.

Om du gör äggdonation eller embryodonation så måste du berätta för barnmorskan. Sen tycker jag man ska berätta för barnet också.

Däremot får du göra som du vill om du vll berätta för vänner och släktingar.

Hej, vi ska göra ÄD i sommar o det är många tankar som snurrar. Hur tänkte o tänker ni kring detta med att få barn som inte har era gener? Berätta för alla el inte? Berätta för barnet el inte? Jag är orolig för anknytningen till barnet osv:/

Alla är så besatta av att man ska likna barnet...:/

Vet att jag säkert bara oroar mig i onödan o tänker för mkt

Vill gärna höra om era tankar o erfarenheter

Varför måste man berätta för barnmorskan? :)

Jag ska göra äggdonationstransern i slutet av augusti. Vi var till Invimed i Polen och jag är blond och min man är brunhårig med bruna ögon, så jag resonerar som så att barnet kommer ju likna någon av oss. Har kollat att det finns jättefina barnböcker där man i tidig ålder kan plantera iden hos barnet med.

Innan vi åkte fick vi tillgång till deras äggdonatorkatalog men kunde inte välja då eftersom jag inte hade koll på blodgruppen. Väl på plats i mitten av maj så hade de lagt in ännu fler donatorer och då var det en jag kände på direkten tilltalade mig då man får se deras barndomsbilder/tidiga tonår. Jag valde en 24årig donator som redan hade två egna barn. Fick klartecken samma dag att hon var bokad.

Ifall man bär ett barn så länge känns det väl som ditt eget när du föder det med?

Jag har redan hört mig för om tillgången på embryoadoption ifall vi inte skulle lyckas med min mans sperma och donerade ägg. Tror inte att det blir anknytningsprogram utan när man väl får ett plus och det skulle gå bra hela vägen då blir man nog uppfylld av samma glädje som om det hade kommit till på naturlig väg.

Jag läste några rader i en av böckerna jag köpt om ivf och äggdonation som var så fina. "Idag har vi två fina pojkar. Och det viktigaste av allt. De är både en del av mig och min man. De är lika mig, lika oss, till utseendet och till sättet. De är som de är därför att vi har format dem utifrån våra värderingar. Jag älskar dem över allt annat på jorden och jag tvekar inte att skriva att de känner likadant. En ettårings kletiga puss och en treårings första "jag älskar dig mamma" är värt allt. Absolut allt. Det spelar ingen roll om jag producerade det lilla mikroskopiska fröet själv eller inte."

Hej Maran, så kul att din graviditet fortlöper som den ska och att du kan slappna av! :) Hur mår du nu, fortfarande illamående och trött eller? Det brukar väl bli bättre för många efter v.12, hoppas det gäller dig också! Grattis till fint UL, vilken lättnad va?

Jag har ca 6 veckor till BF och börjar dra på mig en del krämpor faktiskt. Börjar bli tungt att gå och svårt att böja sig ner... Längtar bara till de kommer!!

Undrar också hur det går för folk här i tråden?

Nej vi har inga barn någon av oss. Vi har ett långt förhållande, varit ett par i 17 år och det var först för 2 år sedan vi började att försöka, och då var mina äggledare redan blockerade.

Min man hoppas på tvillingar faktiskt, han är nog inte så insatt i det opraktiska i den tanken ;)

storstadsrattan.wordpress.com

Hej! Tar mig friheten att svara. Du MÅSTE väl inte, men det är bäst för både dig och barnet då ÄD innebär ökad risk för ff a havandeskapsförgiftning. Ju tidigare de "fångar upp" det desto bättre, kan bli riktigt allvarligt (men oftast får man, OM man får det, en lindrigare variant). Om de vet om det (ÄD) så kommer de kolla blodtryck och äggvita i urinet oftare (och tidigare?) än de skulle ha gjort annars. Tror att graviditetsdiabetes är en aning vanligare också, om jag minns rätt.

Jag ska göra äggdonationstransern i slutet av augusti. Vi var till Invimed i Polen och jag är blond och min man är brunhårig med bruna ögon, så jag resonerar som så att barnet kommer ju likna någon av oss. Har kollat att det finns jättefina barnböcker där man i tidig ålder kan plantera iden hos barnet med.

Innan vi åkte fick vi tillgång till deras äggdonatorkatalog men kunde inte välja då eftersom jag inte hade koll på blodgruppen. Väl på plats i mitten av maj så hade de lagt in ännu fler donatorer och då var det en jag kände på direkten tilltalade mig då man får se deras barndomsbilder/tidiga tonår. Jag valde en 24årig donator som redan hade två egna barn. Fick klartecken samma dag att hon var bokad.

Ifall man bär ett barn så länge känns det väl som ditt eget när du föder det med?

Jag har redan hört mig för om tillgången på embryoadoption ifall vi inte skulle lyckas med min mans sperma och donerade ägg. Tror inte att det blir anknytningsprogram utan när man väl får ett plus och det skulle gå bra hela vägen då blir man nog uppfylld av samma glädje som om det hade kommit till på naturlig väg.

Jag läste några rader i en av böckerna jag köpt om ivf och äggdonation som var så fina. "Idag har vi två fina pojkar. Och det viktigaste av allt. De är både en del av mig och min man. De är lika mig, lika oss, till utseendet och till sättet. De är som de är därför att vi har format dem utifrån våra värderingar. Jag älskar dem över allt annat på jorden och jag tvekar inte att skriva att de känner likadant. En ettårings kletiga puss och en treårings första "jag älskar dig mamma" är värt allt. Absolut allt. Det spelar ingen roll om jag producerade det lilla mikroskopiska fröet själv eller inte."

Var mest nyfiken. Vi kommer att berätta och även för barnet, om det lyckas, men inte för omgivningen. :)