Varför fattar inte folk att det är dyrt att tjäna mycket?

Alltså varför förstår inte folk att det är dyrt att vara en höginkomsttagare?

Om vi tar och jämför en sjuksköterska med en tjänsteman i privat sektor. Skjuksköterskans tjänar 26.000kr, tjänstemannen 60.000kr. 34.000kr i löneskillnad brutto, vilket efter skatt blir en löneskillnad på 18.331kr (20.201 resp. 38.532). Bara där blir det väldigt orättvist och skevt att jämföra bruttoinkomst. När man sedan jämför arbetsvillkoren, tjänstemannen har oftast ingen övertid, ob-ersättning osv. vilket skjusköterskan har. När skjuksköterskan slutar så har personen verkligen slutat. Det går inte att sätta en kateter på patienter hemifrån liksom. Medan tjänstemannen ska vara beredd på att under dygnets alla timmar svara på mail och telefonsamtal. Har det under dagen varit möten som dragit ut på tiden måste man jobba ikapp på kvällen. Tid man egentligen inte får betalt för. En tjänsteman måste också vara beredd på att närsomhelst vara tvungen att avbryta sin semester. Det spelar ingen roll om man är på landet 20 mil bort från kontoret eller i Australien, händer något akut måste man in till kontoret.

Sedan kommer vi till det rent ekonomiska. Sjuksköterskor får arbetskläder av arbetsgivaren. Tjänstemannen måste stå för det själv. Och nej, bara för att man har ett jobb som kräver en kostym så kan man inte köpa den billigaste på Dressman, utan det är märken som Oscar Jacobson och Filippa K som är minsta standarden, helst ska det vara skräddarsytt. Bara det går på i genomsnitt 4.000kr/mån, sedan måste man ha skjorta/blus, skor, andra accessoarer som man måste ha för att se respektabel ut. Ytterligare 3-4000kr i månaden. Och nej, det går inte att jämföra med fritidskläder, ingen vill gå med kostym på en söndag så man måste köpa lediga kläder också. Sjuksköterskor har ingen möjlighet att äta lunch ute, vilket man måste göra som tjänsteman. Man kan inte sitta framför en matlåda och göra affärer, eller upprätthålla relationerna med branschkollegor.

Och när man slår ut det så har sjuksköterskorna mer att röra sig med i månaden.

Vilket trams och flum. Du verkar ha problem med knarket. Vad går du på heroin?

Bankägare t ex fick gigantiska lättnader från staten som bankväsendet inte betalt av överhuvudtaget. De spekulerande vidlyftigt och berikade sig när det gick åt fanders sprang mutades lite "tjänstemän" och vips så kom lättnaderna från skattebetalarnas pengar.

Tror du Sverige har många fabriker nuförtiden? Jaja.

Sedan sjuksköterska inte tar med sig jobb hem, nehej. Patienter som avlidit och anhöriga som stått och stortjutit. Ett sår som råkade spricka på en patient som sjuksköt. fick lappa ihop bäst den kunde, blodet forsade osv osv.

Tjänstemannen fick bläddra lite i papper. Fick avbryta sin sommarsemester för det var sååååå akut.

18k i månaden i skillnad. Jag tänkte att sjuksköterskan kunde ha de där 18.000 extra istället för tjänstemannen. Sjuksköt jobbade i alla fall kväll och natt (blev tvingad annars uppsagd).

Ja, de bidrar, men måste nog göra dig besviken, för där är det fortfarande den stora massan som är de som bidrar mest, inte individuellt, men volymmässigt.

Det är inte HM, Lindex och Dressman som har sina inkomster pga dig. Du handlar ju i den exklusiva butiken som endast ett fåtal handlar i och ja, de hade inte överlevt utan dig.

Jag har borgliga värderingar, så jag är så långt ifrån sosse som det bara gå.

Men du ska vara medveten om att de, idag, stora arbetsgivarna som IKEA, Ericsson, SKF etc har börjat i en liten källare och inte alls börjat med den farbriskägare (som många gånger är fonder och inte en familj).

Så jag skulle nog säga att utan den där mannen (eller kvinnan som det också finns) som satsat sin egen tid (inte så mycket pengar) så hade dessa fabriker inte funnits.

De enda som stämmer in på din bild är nog bankerna (eller finansiärerna snarare sagt, det är inte bankerna i dag som är de riktiga riskkapitalisterna)

Och nu lever vi år 2016 inte 1916, så idag (i Sverige i varje fall) så det ytterst sällan en fabriksägare (om det inte är ett mindre företag) utan det är fonder som är ägare.

Men det är sällan den lilla fabriksägaren, en lilla hotellägaren, den lilla restaurangägaren etc som är de som tjänar mest.

Nej om någon tjänar 30 000 mer än dig så har personen troligen inte mer än 15000 extra. När man kommer upp i de lönerna så kommer den progressiva statliga skatten.

Alltså på riktigt? Jag berättar hur det är på min arbetsplats, jämför i mycket generella drag med ett annat yrke. Denna yrkeskår säger inte bara att jag har tokfel när det kommer till deras arbetsvillkor och att jag ska sluta "hävda saker om något jag inte har någon aning om", utan också att jag har helfel när det kommer till mina egna arbetsvillkor. Då har helt plötsligt det här med att man inte ska uttala sig om något man inte har erfarenhet av försvunnit helt och hållet.

Jo, det finns arbetsgivare som kräver att man är klädd representatabelt (Det finns arbetsgivare som på riktigt sparkar folk som kommer med fel färg på skorna) och en studentkostym i taskigt snitt och i taskigt material är inte förtroendeingivande. Och om du med matlåda menar en snickers framför datorn så ja, då funkar det, men inte annars.

Det blir bara tragikomiskt att du försöker få det till att vi har samma villkor. Du "måste" ibland svara på samtal utanför arbetstid, jag _måste_ alltid svara på både mail och telefonsamtal utanför kontorstid eftersom jag alltid har arbetstid (utan jourtillägg).

Det blir dessutom helgalet resonemang när du skriver att du skulle kunna skriva upp den tiden du tar samtal utanför arbetstid, men inte gör det för att ingen annan gör det. Jag däremot ska gå i kläder av taskig kvalité och käka matlådor ensam på kontoret fastän absolut ingen annan gör det. Varför gäller en sak mig men absolut inte dig?