Lesbisk mamma

Hon kanske inte har förstått det själv förrän nu. Hon kanske är bi, har ni pratat med henne om det? Jag har en kompis som alltid haft killar och bara varit intresserad av killar tills hon en dag träffade en tjej som vände upp och ner på hela hennes värld. Om man hade frågat henne innan det om hon var lesbisk hade hon bara skrattat åt en och sagt nej, men sen slog det ner som en blixt när hon träffade tjejen som hon nu är lyckligt gift med.

Du är fortfarande väldigt ung, och jag förstår att det verkligen inte är lätt att acceptera dina föräldrars skilsmässa. Jag tror inte jag hade tagit det särskilt bra jag heller, när jag var i din ålder. 

Men jag vill också berätta en annan sak för dig. Nämligen att din mamma älskar dig och dina syskon mer än något annat. Om mitt barn behandlat mig på det sätt ni gör mot din mamma, så vet jag inte om jag hade orkat med det. Att ens barn vänder sig emot en, är nog det värsta man kan uppleva som förälder.

Så tänk efter vad du gör, och hur du behandlar din mamma. Jag förstår att det inte är lätt, men ge henne en chans. Hon har lämnat sitt äktenskap - som miljoner kvinnor och män har gjort före henne. Sedan har hon träffat en ny kärlek  - precis som mängder av andra personer också har gjort. Enda skillnaden mellan henne och majoriteten, är att hon har träffat någon av samma kön. Det gör henne varken bättre eller sämre. Sin sexualitet är inget man väljer. 

Så försök att ge din mamma en chans. Det finns de som har riktigt usla mammor. Mammor som knarkar. Slår sina barn. Eller som bara struntar i dem. En sådan mamma har inte du. Du har en mamma som älskar dig, och gör allt hon kan för att försöka få dig att ha kontakt med henne. 

Sedan är det heller inte rätt av din pappa att dra in er i sina egna problem. Självklart har han rätt att vara ledsen, men ni barn har rätt att ha kontakt med båda era föräldrar. Ni ska inte behöva välja sida. Din mamma har skilt sig från er pappa - inte från er barn. 

Ibland förstår man inte sådant förrän efter många år. Känslor är inte lätt. Samhället har "krav" på en och då kanske man har skjutit undan sina känslor och gömt dem någonstans långt inne i kroppen.

Tycker du och din syster är oerhört elaka och egoistiska. Förstår att det känns oerhört jobbigt när ens föräldrar går isär och man ser sin/sina föräldrar ledsna, men din mamma var inte otrogen och det finns ingen anledning till allt hat. Hade det verkligen varit bättre om din mamma hade stannat kvar i ett förhållande med eran pappa trots att hon inte var kär i honom? Hade det verkligen känts bättre? Och för vem? För eran skull? Är inte det egoistiskt? 

Hoppas att ni växer upp och förlåter henne. Ja nu låter jag kanske elak och hård men ni är trots allt 16 år, inte 7 eller 8 och då tycker jag att man kan låta lite mer hård när man tycker någon agerar oerhört dåligt för ens ålder och för vad situationen kräver.

Vill tillägga att mina barn också är tonåringar. Dock tänker de på andra än sig själva, och det är jag stolt över!

Det är helt ok att ni inte vill träffa hennes tjej nu, och utifrån vad du skrivit om din mamma tror jag att hon också förstår och accepterar det. Att ni träffar er mamma betyder inte att ni måste träffa hennes tjej förrän ni själva är redo för det. Ta inte avstånd från din mamma, det är inte att vara stark!

Det är helt ok att ni inte vill träffa hennes tjej nu, och utifrån vad du skrivit om din mamma tror jag att hon också förstår och accepterar det. Att ni träffar er mamma betyder inte att ni måste träffa hennes tjej förrän ni själva är redo för det. Ta inte avstånd från din mamma, det är inte att vara stark!

Jaha, och varför gör du inte det då????

Hon är din mamma, hon har burit dig i nio månader i sin kropp. Hon har fött dig, hon har ammat dig, hon har vaggat dig till sömns, sjungit för dig, läst sagor, skött dig när du varit sjuk, burit dig, läst läxor, och älskat älskat älskat dig.

Och du vänder henne ryggen när hin är som ensammast, mest ledsen och mest svag. Skärp dig!!

Väx upp.

Föräldrars separation kan leda till en krisreaktion och jag förstår inye varför du uttrycker dig som du gör till ts. Självklart är ts påverkad av sin pappas och systers situation och det är inte konstigt att hon känner som hon gör. Att hon just nu tar avstånd till sin mamma är inte heller konstigt även om vi självklart får hoppas att de ska återgå sin tidigare relation. Att mamman har burit och ammat henne är väl knappast något ts behöver fundera på. Istället skulle jag råda dig att ta kontakt med skolhälsovården för att få hjälp med ditt mående.

Jag tror att när tiden går och ni läker så kommer du vilja träffa henne. Men prata med din mamma om det när ni träffas (vilket jag hoppas ni gör snart, bowling låter som en bra idé). Säg helt enkelt att du inte är redo att träffa hennes tjej. Det är tur att din mamma har er lillasyster, men tro inte för en sekund att det betyder att hon nöjer sig med henne och inte saknar er så mycket att hjärtat kan gå sönder!