Gemensam vårdnad. Kan jag förhindra barnen att åka till pappan?

Nu ska jag försöka förklara mer.

Det är inte fara för liv och vä. De mår bra fysiskt, får mat osv osv. Men inte psykiskt.

Jag vet inte hur jag ska förklara utan att det ska bli att låta fel.

Men vi gör ett försök.

För några år sedan träffade han en ny flickvän. Som bor med honom ibörjan var allt bra sedan tog de skruv. Hon vägrar prata med barnen när de är där. Hon suckar eller stönar när de kommer in i rummet hon är i. Eller rent av säger "usch"

Hon har anklagat barnen för en massa saker på sociala medier och jag har tagit detta med fadern, INTE tagit barnens parti utan för att höra om det är sant det hon säger. Isåfall måste ju något göras (anklagat dem för ganska grova saker) fadern har sagt att det bara är påhitt.

Jag har föreslagit att barnen och hon ska gå till sociala etc och få hjälp med att lära sig umgås.

Sist de va vid honom så.

Slängde hon igen dörren och stack därifrån när de kom. ( de kom lite innan de brukade. Inget oplanerat)

Hon skrek åt deras far att de är deras fel att deras dotter är ledsen. Att hon enbart är det när de är där (hon var ledsen för att flickvännen vägrade låta sin dotter leka med våra döttrar).

Hon sa inte hej till dem en enda ggr på hela veckan. De bor alltså i samma hus... och har ett barn tillsammans.

Hon skällde på deras pappa för att när de sätter på sig skorna på morgonen, vaknar hennes dotter. (Av kardborren som öppnas.. ) vilket har gjort att de valt att ofta gå ut och sätta på sig skorna. Eller äta frukost påvägen till skolan. För att inte störa.

Deras dotter får inte umgås med våra barn. Fast de bor under samma tak!

Hon får inte ens vara med när de fyller år. Pappan får inte heller vara med och fira dem om jag ska vara med tex om de ska vara kalas hemma vid deras farmor, skolavslutning etc..

Flickvännen säger inte ens grattis när de fyller år.

De har hänt att de glömt nyckeln hem i skolan, så de har fått lov att ringa på dörren. Flickvännen vägrar öppna så fadern har fått åka hem från jobbet tidigare fast hon varit hemma och kunnat öppna (de är stora nog att klara sig själv hemma.. så Flickvännen ser inte efter dem)

Detta är ändå bara lite axplock.

Fadern har lovat att göra saker åt detta. Han har dels lovat att hon ska flytta väldigt många ggr.

Barnen mår såklart inte bra av detta och är ofta ledsna när de kommer hit över allt som hänt under veckorna. De vill dessutom ha en relation med sitt syskon.

Fadern erkänner att det är såhär. Han ber om ursäkt till barnen och lovar att göra saker åt det.

Jag har sagt att händer inge kommer det bli soc. Osv. Han har lovat bättring. Men ja de sker inte.

Vi har trots allt en bra relation till varandra. Även om han bara kan prata med mig när han är på jobbet annars blir hon galen. (Vi pratar enbart om barnen)

Men de händer aldrig. Det han lovar sker inte. Jag förstår att situationen är komplex för honom. Samtidigt förstår jag absolut inte varför han tillåter det att fortgå.

Denna vecka skrev barnen sms att de inte tänker komma till honom förens de fått ett datum då hon ska flytta. Han bad om ursäkt lovade att ordna ett datum och skrev att han förstod dem.

Barnen är även rädda att när/om hon flyttar kommer de aldrig mer att få se sitt syskon.

Du ska omedelbart göra en orosanmälan.

Pappans nya flickvän mår uppenbart dåligt och behöver hjälp. Att hon inte tillåter syskonen att leka med varandra är lika illa för hennes barn som för era barn.

Pappan tänker uppenbarligen inte be flickvännen flytta, och det du ber honom göra är att välja mellan sina barn! Inte OK.

Anmäl till soc så att de får hjälp att reda ut sina problem!

Du kräver att flickvännen ska flytta. Från övrig information utläser jag att hon kommer ta deras gemensamma barn med sig och förmodligen vägra pappan att träffa barnet, och det vet han.

Du kräver på det sättet att han ska välja mellan era barn och det yngre barnet.

Nu ska jag försöka förklara mer.

Det är inte fara för liv och vä. De mår bra fysiskt, får mat osv osv. Men inte psykiskt.

Jag vet inte hur jag ska förklara utan att det ska bli att låta fel.

Men vi gör ett försök.

För några år sedan träffade han en ny flickvän. Som bor med honom ibörjan var allt bra sedan tog de skruv. Hon vägrar prata med barnen när de är där. Hon suckar eller stönar när de kommer in i rummet hon är i. Eller rent av säger "usch"

Hon har anklagat barnen för en massa saker på sociala medier och jag har tagit detta med fadern, INTE tagit barnens parti utan för att höra om det är sant det hon säger. Isåfall måste ju något göras (anklagat dem för ganska grova saker) fadern har sagt att det bara är påhitt.

Jag har föreslagit att barnen och hon ska gå till sociala etc och få hjälp med att lära sig umgås.

Sist de va vid honom så.

Slängde hon igen dörren och stack därifrån när de kom. ( de kom lite innan de brukade. Inget oplanerat)

Hon skrek åt deras far att de är deras fel att deras dotter är ledsen. Att hon enbart är det när de är där (hon var ledsen för att flickvännen vägrade låta sin dotter leka med våra döttrar).

Hon sa inte hej till dem en enda ggr på hela veckan. De bor alltså i samma hus... och har ett barn tillsammans.

Hon skällde på deras pappa för att när de sätter på sig skorna på morgonen, vaknar hennes dotter. (Av kardborren som öppnas.. ) vilket har gjort att de valt att ofta gå ut och sätta på sig skorna. Eller äta frukost påvägen till skolan. För att inte störa.

Deras dotter får inte umgås med våra barn. Fast de bor under samma tak!

Hon får inte ens vara med när de fyller år. Pappan får inte heller vara med och fira dem om jag ska vara med tex om de ska vara kalas hemma vid deras farmor, skolavslutning etc..

Flickvännen säger inte ens grattis när de fyller år.

De har hänt att de glömt nyckeln hem i skolan, så de har fått lov att ringa på dörren. Flickvännen vägrar öppna så fadern har fått åka hem från jobbet tidigare fast hon varit hemma och kunnat öppna (de är stora nog att klara sig själv hemma.. så Flickvännen ser inte efter dem)

Detta är ändå bara lite axplock.

Fadern har lovat att göra saker åt detta. Han har dels lovat att hon ska flytta väldigt många ggr.

Barnen mår såklart inte bra av detta och är ofta ledsna när de kommer hit över allt som hänt under veckorna. De vill dessutom ha en relation med sitt syskon.

Fadern erkänner att det är såhär. Han ber om ursäkt till barnen och lovar att göra saker åt det.

Jag har sagt att händer inge kommer det bli soc. Osv. Han har lovat bättring. Men ja de sker inte.

Vi har trots allt en bra relation till varandra. Även om han bara kan prata med mig när han är på jobbet annars blir hon galen. (Vi pratar enbart om barnen)

Men de händer aldrig. Det han lovar sker inte. Jag förstår att situationen är komplex för honom. Samtidigt förstår jag absolut inte varför han tillåter det att fortgå.

Denna vecka skrev barnen sms att de inte tänker komma till honom förens de fått ett datum då hon ska flytta. Han bad om ursäkt lovade att ordna ett datum och skrev att han förstod dem.

Barnen är även rädda att när/om hon flyttar kommer de aldrig mer att få se sitt syskon.