ivf / äd 2016/ 2017?

 

Hej! Jag har följt er tråd en tid och har genomgått ÄD på AvaPeter. Väntar nu på UL 2 nästa vecka (är då i v.13) och är aaaaningen nervös..

Jag ser att ni skrivit en del om Blodgrupp och Rh faktor. Jag vill bara förtydliga att är mamman positiv så kan man bära både positivt och negativt barn utan problem. Det är om mamman är Rh negativ som det kan bli problem även om det är ytterst ovanligt. Vad som händer om mamman är negativ och barnet positivt är att det finns en risk att mamman bildar antikroppar mot Rh positiv vilket kan skapa blodbrist hos fostret.

Sedan är sjukvården mycket insatt i Rh faktor och den negativa Rh faktorns risk så man kollas extra noga och är barnet positiv så får man ev. vaccin runt vecka 20-24 (tror jag det var).

Jag är själv AB- (bara 0,75% av världens befolkning, 1% av Sveriges befolkning... :-/  ) så det var svårt att hitta AB- donator av förklarliga skäl. Vid vårt val av ÄD så valde vi en donator som var väldigt lik mig (fick se bilder på henne i ca 2, 5, 8 och 12 års ålder) samt har nästan samma utbildning samt samma intressen som mig och hon har B+, samma som min man. För man får ju inte glömma att om ens partner är av annan blodgrupp o Rh faktor så finns en chans/risk att barnet faktiskt får mannens (eller annan). När man har 2 blodgrupp B+ (som vi nu har) så är chansen att barnets blodgrupp blir B+,  93,75% - resterande 6,25% är att barnet blir 0+. Så vi hoppas såklart på B+! Vill man testa vilken blodgrupp som kan skapas med olika från mamman (eller ÄD) och pappan så finns det olika räknesnurror på nätet som man kan använda!

Kram till er alla!

Ok, så bra! Jag fick en Diklofenak, vet ej styrkan dock, misstänker "vanlig" styrka, i onsdags, har haft äl igår eller i lördags.

Så kul att det gått så snabbt! Då är du snart igång ju. Det ger kanske mer hopp än vanlig ivf kan jag tänka mig. Har du hört om blaston nu?

@Smurfen

På kliniken tyckte de inte att blodgrupp var så viktig. Jag fick min blodgrupp testad vid en tidigare graviditet så jag visste min. Vi bokade själva lab här i Sverige för min man att testa sin blodgrupp så att vi skulle veta. De hade säkert gjort det på kliniken men vi valde donator utan att ha besökt dem fysiskt ? vi hade kontakt via mail och skype.

J Håller tummarna för er och hoppas att nästa försök blir lyckat! <3

@Maran

Ja, det är vårt första ÄD försök men vi har snurrat i IVF karusellen sedan början av 2015, både i Sverige och utomlands. Våra behandlingar har resulterat i 1 MF i V6 samt 1 MF i V11 samt flera ägguttag för att göra PGS men utan insättning (då de inte klarat sig till dag 5). Min man har fragmentation men det åtgärdades på kliniken innan befruktning. Efter sista misslyckade odlingen kände jag att jag fått nog och under de här ca 2 åren så har tanken och känslan för ÄD vuxit fram.

När vi började med IVF så sa min man att vi kunde göra ÄD om IVF inte skulle fungera. Jag blev galen, skällde ut honom och tyckte inte alls att det var något alternativ ? vi skulle ju ha ett ?eget? barn och det blev det ju inte om jag skulle bära en annan kvinnas ägg?. ?Skrattar? lite åt den reaktionen idag kan jag säga? J Och jag är så glad att tanken mognat fram och jag är också glad att vi gjorde våra försök för det känns verkligen som om vi gjort det vi kan och nu var det dags för ÄD. Jag är helt trygg med vårt beslut idag och längtar efter vårt lilla pyre! Fast med min erfarenhet av MF så är jag försiktigt positiv i dagsläget. <3

<3 Hoppas att ni får bra besked om blaston och att det är ert ?Guldägg?! <3

@Superfurry

Ja, vi hoppas att allt ska se bra ut! <3

Har du frågor om äd så är det bara att fråga på! J Inte för att jag kan svara på allt men lite tips och råd från mitt perspektiv om du vill! (har skrivit lite ovan till Maran)

 

Kramar till er alla!

Halva av det inlägget som jag skrev och du citerade var till dig smurfen men ditt namn försvann?

Varning mycket ego inlägg idag!

Nä, har haft en skitdag idag. Har varit hos gyn för att få Levaxin tagit bloprover igen och där rabblade vi hormoner och värden och hit och dit. Sen till akunpuntören som ville veta hur det har gått och där rabblade jag hormoner och behandlingar igen. När jag kommer ut vill ju sambon veta hur det har gått med alla besök hos gyn och akunputör. Då startar jag rabbla upp alla hormoner och värden och ja... precis då gick det upp för mig hur jobbigt det här är och att om vi inte hade behövt hjälp så hade vi aldrig ens vetat om vad FSH och AMH och TSH o f-an och hans moster och jag bad sambon ringa senare. Satte mig på en bänk och grät. Det blev så mycket på en gång! Det var som om alla dessa försök, missfall, hormonvärden, piller, sprutor, nålar, örter, äggplock, dåliga besked kom över mig och jag bara kunde inte andas.

Usch ja det var heavy. Men jag kom hem ringde sambon igen han var på jobbet än, och vi pratade ut om allt och hur trist och orättvist världen är och att vi kanske ska bara göra äd och slippa allt detta (ja iaf mycket av det) och bara börja leva igen. Inte bara vänta på nästa försök och inte kunna köpa den bilen vi har velat så länge. Vi skulle ju köpa bil precis när allt detta satte igång så det fick ligga på is. Eller planera en semester utan att tänka att det kanske inträffar mitt i ett försök så det går ej, ja planera livet, framtiden!

Ibland får man bara nog av allt. Tack Smurfen för alla råd men jag har det precis som dig. Tänker att kanske ett försök till och sen kan man ge upp... Det hade varit skönt att kunna gå ut med vänner dricka vin (MSSOR), äta osunt, slippa oron, bara leva igen. Jag vet faktisk inte hur vi gör. Det är så svårt!!!

Om någon bara kunde ge en garanti om hur det blir som du skrev Maran...

Mycket egoinlägg just nu, tror att jag går igenom en tung fas med att ta beslut om äd eller ej... Kommer snart igen och kan vara med i diskussioner om blodtyper, immunologifaktorer, olika kliniker, etc. men just nu blir det nog en paus ett tag. Kikar in till er nästa vecka och hoppas att melankolin har gått ner lite och kanske den förbannade TSH:n också... ;)

Kramar till er mina kämpar!!!

Hej ! Nej, jag har inte Katarina som koordinator, jag har Veronika.

Jo, man kan nog köra igång behandlingen utan att spermaprovet är gjort, det gjorde ju vi på sätt och vis. (Vår kvinnliga donator hade redan kört igång när vi var där på besök för fragmentationstestet).

Vi skickade först in alla deras blanketter de ville ha svar på, foton på oss båda, provsvar etc först. Fick förslag på kvinnliga donatorer. Men sen eftersom morfologiprovet inte var bra, så blev det sen problem att hitta nånstans att göra framnetationstestet. Jag ringde ju runt till flera olika ställen, så det tog en hel del tid. Hade också mailat AvaRiga och bett dem om förslag på manliga donatorer, och fått en lista på det av kliniken redan innan vi reste dit. Så fort vi fick beskedet om fragmentations resultatet så mailade jag tillbaka vilken manlig donator vi ville ha.

Men sen beror det ju på när ni vill göra er insättning och sånt också. Hade du fått förslag på donatorer och valt kvinnlig donator nu? Annars finns ju alltid alternativet att de kan ta ut äggen och frysa in utan befruktning några månader antar jag om det krånglar för er. Behandlingsplanen kan de alltid ändra på till nån månad framåt.

Det viktiga nu är ju att ni

1. skickar in alla uppgifter, foton, papper, journaler etc de vill ha

2. Du väljer en kvinnlig donator utifrån de förslag kliniken skickar er

3. Mannen gör morfologiprovet och mailar resultatrapporten till kliniken

4. Kan vara bra att ni har en plan B hur ni ska göra om det nya morfologiprovet också blir dåligt. Ska ni då åka till Riga och göra fragmentationstestet där som vi gjorde ? eller ta er till Malmö för DF! testet där? eller välja en manlig donator direkt?

Fragmenteringen var 27% då den testades i Polen första gången. Efter behandling var den under 10%. Men denna gång gjordes ju ingen behandling av simmarna så jag hoppas att alla vitaminer, boxershorts och avslutad rökning etc. har fått ner de 27% lite iaf!

Vi pratade först om KUB men kom fram till att vi skippar det. Mest för att det kanske sätter griller i huvudet eftersom det är en sannolikhet. Kanske löjligt men vi tänkte att vi tar bara NIPT - då vet vi (eller till typ 99%). Sen hade jag egentligen önskat att vi gjort NIPT tidigare men jag ville inte göra UL 2 innan vecka 12 (sist fick vi MF i V11) så därför har det dragit ut på tiden - vill se pyret innan vi skickar iväg blodprovet. Men jag förstår verkligen att det kan vara skönt med ett extra UL och kanske ytterligare en bekräftelse på att allt är ok!

Ja, AvaPeter ville att vi skulle skicka HCG till dem. Jag bokade via Werlabs och gick till ett 'kvarterslab' i närheten av där vi bor. Jag tog sedan (på eget initiativ) HCG 2 ggr i veckan för att själv följa att graviditeten utvecklades fram till ca dag 28/30.

Jag har också använt Werlabs för att kontrollera östrogen och progesteron varje vecka - dels för att kolla att nivåerna har legat stabilt innan V10 (eftersom kroppen inte producerar något av det själv innan ca V10-11 vid ÄD) och efter V10 för att se att moderkakan kommit igång och att nivåerna börjat gå upp innan jag har påbörjat nedtrappning av hormonen (mest för att kolla att jag inte trappar ner för tidigt eller för snabbt). Jag kan verkligen rekommendera att kolla dessa om man har möjlighet. Jag fick tipset av min väninna som gjort ÄD (2 ggr).

Jag är i slutet av V13 nu. UL 1 gjorde jag i början av V7 så det var ett tag sedan sist och då fick vi bekräftat att det fanns en säck och ett pyre och att hjärtat var igång.

Vi hörs imorgon! <3

Kramar till alla!

Ja, skönt med helg Maran ! 

Maran - Ge inte upp, och gå inte tillbaka till gamla kliniken föreslår jag

även om din mans andra Morfologiprov skulle vara dåligt.

Fragmentationstestet kan ju bli godkänt.

ÄD är en fantastisk möjlighet och det är dubbeldonation också, 

man får se det så och inte ge upp. Hellre ett barn genom donation

(enkel eller dubbel) än inget barn alls.

Från Stockholm är det ju snabbt och enkelt att ta sig till Riga, endera 1 timme med flyg enkel väg eller ta en kryssning. Man åker på kvällen, framme vid 11,

har ca 6 timmar på sig i Riga innan båten går hem, och sen är man hemma dagen efter. Rätt så smidigt och båten är helt klart det billigaste resalternativet. AvaRigas klinik ligger mycket nära färjeterminalen till Sverige (promenadavstånd). Vi har själva varit där och kollat hur långt det var att gå.

Har man tid och möjlighet så kan det var trevligt att ta lite extra tid att gå runt och kolla lite på alla de gamla husen. Det finns många sevärdheter, gamla kyrkor, "Svenskporten"  "Svarta kattens hus"  "3 bröders hus" , Frihetsmonumentet, och mycket annat, är väl värt att se.

Kommer man med flyg så ta den blå gratisbroschyren på flygplatsen som heter "Sightseeing Riga" Den innehåller 21 olika platser väl värda att se i Riga, bilder och karta finns inuti samt text på engelska.

Även jag kommer gå på Specmvc, pgr av ÄD, ålder och mediciner.

Jag gjorde det förra graviditeten också (även om den sen slutade i missfall).

OBS ! Man behöver ha en läkarremiss för att få komma till Specmvc så det kan vara en bra idé att redan nu kolla upp, vilken läkare som kan tänka sig skriva remiss till dig, tex din diabetesläkare eller annan läkare som du har bra kontakt med.

Ha en bra helg nu allihopa !