missMrs skrev 2016-10-20 23:22:16 följande:
Tack så jätte mycket! Stödet i denna tråd gav mig mod att förklara för maken varför jag inte kunde ta tabletter. Kände mig så dum när jag sa att det kändes fel. (Och han inte fattade varför jag ville behålla något i kroppen som dött)
Är så otroligt glad och tacksam för att jag följde min intuition. Men otroligt besviken över läkaren som försökte propsa på mig tabletterna. Imorse när jag skrev var jag så glad och uppspelt nu känner jag att jag vill skriva av mig om besöket idag.
När jag och mannen kommer till kvinnokliniken får vi sätta oss utanför läkarens rum. Efter en stund kallar han in oss en utländsk man med lätt brytning, han inleder med att han läst min journal och han säger att det är dags för efterkontroll för att se om tabletterna tagit ut allt.
Jag förklarar att jag aldrig kom tillbaka och hämtade tabletterna utan struntade i det och ringde och bokade en ny tid och fick då den aktuella tiden.
Han frågar mig varför jag Ej tagit tabletterna, och hävdar att det står i min journal. Jag svarar att jag tyckte det var bättre för kroppen att stöta bort det själv och att det kändes fel att ta dem.
Han säger att vi får titta och se vilken metod som är bäst skrapning eller tabletter.
Jag klär av mig och lägger mig i den fantastiska stolen, maken håller min hand under tiden.
Han frågar om det var en önskad planerad graviditet ,jag svarar ja. Han frågar om jag har barn och fått missfall tidigare och jag svarar. När han tittar på skärmen frågar han -är du säker på att du inte tog tabletter?
Jag tänker såklart att allt är borta av sig själv och att det löst upp sig typ ... 100 tankar på 5 sekunder.
Sen vrider han skärmen så vi kan se och säger. Här är barnet (och hemska jag tänker varför i helvete säger han barnet om ett missfall och tänker att även om svenska inte är hans första språk får man inte säga så). Han tittar på oss ser att vi inte förstått... pekar på skärmen . Ser ni det där? Vi ser det pickar!! -det är ert barns hjärta.
Allt ser bra ut .. han tittar på äggstockar och gulkropp visar hjärtat igen.
Jag grinar av lycka och mannen håller hårdar i min hand.
Mannen frågar hur den förra läkarn kunde säga att det var missfall.
Jag klär på mig och vi sitter ner.
Han kollar min journal och säger dom såg inget hjärta. Men det är inte konstigt du var bara i V6 då.
Jag frågar om min HCG som läkaren sa inte steg som det skulle. Det hade tagit 4 dagar innan det dubblades. Han sa att vissa kan det ta 3-4 dagar för innan det dubblas. Inte vanligt men ca 25% av lyckade graviditeter kan HCG vara missvisande på.
Jag tänker inte lägga ner energi på anmälan och sånt för jag vill bara må bra och vara lyckligt gravid. Men jag kan inte hjälpa att tänka att denna läkare kanske "dödat" avslutat flera graviditeter. jag hoppas min BM väljer att göra en när jag ska på inskrivning.
Hoppas att ingen annan drabbas. Det har varit två och en halv jobbig vecka men så värt det! ?? Återigen tag för stödet och för att jag får skriva av mig till er:)
Det där låter VÄLDIGT likt början på min graviditet. En salig röra av budskap och journalmissar...
Som fler skrivit... Man undrar ju hur många som omedvetet avslutat en normal graviditet...
Men åter igen GRATTIS!
känner fladdermöss av den lilla imagen, särskilt på kvällen 