Får mamman bestämma detta?
Bakgrund: Min bror och hans fru fick ett barn för sex år sedan. Redan innan barnet var ett år separerade de. Min bror flyttade, barnet bodde kvar hos mamman. Han åkte mest dit för umgänge, men fick ha sitt barn "ute" en del också. När hon var 1,5 hade han henne varannan helg, lördag eftermiddag till söndag eftermiddag, samt att han träffade henne då och då i veckorna. När hon var två år bestämde mamman att han inte skulle få träffa henne mer, att hon for illa hos honom. Hon anmälde honom till soc för vanvård och övergrepp. Han medverkade i utredningen som visade att han var en bra förälder och försökte få till samtal om umgänget. Till slut stämde han henne. Då skrevs ett avtal om umgänget där han skulle få varannan helg ett tag, sedan skulle det trappas upp fram till fyra års ålder (torsdag eftermiddag efter förskolan till tisdag morgon vid lämning på förskolan), och därefter fortsätta utökas "i enlighet med barnets mognad".
Nu är som sagt barnet sex år, och han har henne fortfarande som när hon var fyra. Samarbetet med mamman funkar hyfsat smärtfritt, de kan till exempel byta dagar lite om det är något särskilt, men hon vägrar i sten att ge honom mer tid. Hon kan till exempel låta barnet följa med honom för att fira farmors (min mamma, alltså) födelsedag på mammans tid, men då kräver hon igen den tiden. Inte en sekund extra ska han ha. Han har bett om samarbetssamtal, och det går hon med på, men hon backar inte där heller. Det bästa för barnet är att vara hos henne, punkt. Hon är tydlig med att hon tycker att det bästa hade varit om barnet var hos honom varannan helg, men att hon kan acceptera den här lösningen, och att hon trots allt ser att det funkar för barnet. Mer tid kan hon dock inte tänka sig.
Finns det något han kan göra? Stämma henne igen? Är inte det svindyrt? (Jag var inte så inblandad i förra vändan...) Är det orimligt att en sexåring bor 50/50.
Både min bror och mamman har jobb och bostad och är välfungerande människor, och det finns inga nya partners inblandade.
