Får mamman bestämma detta?

Bakgrund: Min bror och hans fru fick ett barn för sex år sedan. Redan innan barnet var ett år separerade de. Min bror flyttade, barnet bodde kvar hos mamman. Han åkte mest dit för umgänge, men fick ha sitt barn "ute" en del också. När hon var 1,5 hade han henne varannan helg, lördag eftermiddag till söndag eftermiddag, samt att han träffade henne då och då i veckorna. När hon var två år bestämde mamman att han inte skulle få träffa henne mer, att hon for illa hos honom. Hon anmälde honom till soc för vanvård och övergrepp. Han medverkade i utredningen som visade att han var en bra förälder och försökte få till samtal om umgänget. Till slut stämde han henne. Då skrevs ett avtal om umgänget där han skulle få varannan helg ett tag, sedan skulle det trappas upp fram till fyra års ålder (torsdag eftermiddag efter förskolan till tisdag morgon vid lämning på förskolan), och därefter fortsätta utökas "i enlighet med barnets mognad".

Nu är som sagt barnet sex år, och han har henne fortfarande som när hon var fyra. Samarbetet med mamman funkar hyfsat smärtfritt, de kan till exempel byta dagar lite om det är något särskilt, men hon vägrar i sten att ge honom mer tid. Hon kan till exempel låta barnet följa med honom för att fira farmors (min mamma, alltså) födelsedag på mammans tid, men då kräver hon igen den tiden. Inte en sekund extra ska han ha. Han har bett om samarbetssamtal, och det går hon med på, men hon backar inte där heller. Det bästa för barnet är att vara hos henne, punkt. Hon är tydlig med att hon tycker att det bästa hade varit om barnet var hos honom varannan helg, men att hon kan acceptera den här lösningen, och att hon trots allt ser att det funkar för barnet. Mer tid kan hon dock inte tänka sig.

Finns det något han kan göra? Stämma henne igen? Är inte det svindyrt? (Jag var inte så inblandad i förra vändan...) Är det orimligt att en sexåring bor 50/50.

Både min bror och mamman har jobb och bostad och är välfungerande människor, och det finns inga nya partners inblandade.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 22 Sep 15:18

#4

Båda föräldrarna är bra föräldrar. Jag tycker att mamman är ego och inte förstår att barnet mår bäst av ha lika tillgång till båda sina föräldrar, men mamman tycker (säkert) att hon gör det som hon tror är bäst för barnet.

Min bror betalar fullt underhåll till mamman, plus att han betalar halva förskole-/fritisavgiften, samt står för alla kläder/leksaker/utrustning hemma hos sig.

Problemet är ju att de tolkar det skriftliga avtalet olika. "Utökas i takt med barnets mognad' är ju en tolkningsfråga. Min bror anser att barnet är moget nog, och vill öka en dag nu (helst för ett år sedan) och sedan gå upp på varannan vecka fullt ut om ett halvår eller så om det funkar bra. Egentligen vill han ju ha varannan vecka redan nu, men tänker att det är bra att trappa upp, att inte öka två dagar på ett bräde.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 26 Sep 08:30

#14

Tom Araya skrev 2016-09-26 07:17:51 följande:

Bor ni nära varandra?

Jag och min bror? Sådär. En halvtimme mellan, ungefär. Min bror och barnets mamma bor på samma ort, för långt för en sexåring att gå på egen hand, men ändå hyfsat nära.

De har ganska nyligen varit på samarbetssamtal - det går mamman med på om han ordnar allt, bokar tid och så - men det resulterar ju inte i något. Hon hävdar att barnet inte är moget, han hävdar att hon visst är det, men mamman vägrar utöka. Ja, svindumt att inte avtalet var mer specifikt, med fasta tidpunkter för ökning upp till 50/50, men jag vet inte varför det blev så.

Jag ska be honom kolla upp hemförsäkringen.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 8 Nov 13:36

#25

Jag och min bror har pratat lite mer nu, men inte kommit fram till något. Tydligen hade hans ombud förra gången rått honom att gå med på det här avtalet innan det gick till huvudförhandling - för att han riskerade att förlora både umgänge och vårdnad. Så nu är han skiträdd för att stämma mamman, för att hon ska bli arg och yrka på enskild vårdnad.

Han säger också att om mamman kräver enskild vårdnad så går det inte att ha gemensam längre, att då måste det dömas enskild vårdnad till någon av föräldrarna. Och han är övertygad om att då vinner hon, eftersom barnet bor mest där (trots att det är mot hans vilja och önskemål).

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 10 Nov 08:57

#29

Kjell2 skrev 2016-11-08 13:40:48 följande:

Så länge en part yrkar på GV kan det bli GV.

Sen får han fundera på vad som är viktigast, GV eller umgänget. Att förlora vårdnaden är kanske inte jättekul men mer umgängestid är kanske viktigare.

Han vill ju ha båda. Vårdnaden och halva tiden. Han tänker inte tjafsa om folkbokföringen (mamman får bostadsbidrag) och inte heller om barnbidraget (mamman får hela). Dock betalar han fullt underhåll i dagsläget, och det är han kanske inte så sugen på att fortsätta med i längden om han får 50-50.

Jag vet inte om det lite är just ekonomin som spökar lite. Mamman får alltså bostadsbidrag, hela barnbidraget och fullt underhåll. Dessutom betalar brorsan minst hälften av alla större utgifter (vinterkläder, fritis, fritidsaktiviteter...) och står för allting hemma hos sig. Barnet tar inte med sig någonting mer än det hon står och går i, så hon har full uppsättning kläder, utrustning och leksaker hemma hos sin pappa.

Anonym (moffa) skrev 2016-11-08 18:13:35 följande:

Tror inte ett dugg på det där. Man blir inte av med vårdnaden och umgänget för att man går till tingsrätten för att få vårdnaden och/eller boendet fastställt av en utomstående part.

Här föräldrarna gemensam vårdnad? I så fall har de ju lika stor beslutsrätt. I praktiken kan din bror bestämma att dottern nu är mogen för att bo varannan vecka. Är mamman missnöjd med detta får HON i så fall stämma honom. Det bästa är dock givetvis att han stämmer henne. Men frågan är vad han vill att domstolen ska bedöma? Dotterns mognadsgrad..? För boendet/umgänget är ju liksom redan reglerat. Jäkla dålig dom de fick senast måste jag hålla med om. I princip blir han ju tvungen att stämma om ett nytt umgängesavtal även om det egentligen inte är något fel på det gamla. Risken är främst att domstolen tycker att mamman är helt knäpp men det är ju inte din brors bekymmer.

Ja, jag vet inte. Jag har aldrig varit med om en vårdnadstvist och jag bodde långt borta när min bror var uppe i sin, så jag har bara fått höra om det i efterhand. Så uppfattade i alla fall han det, att ombudet rådde honom att inte ta risken att förlora.

De har gemensam vårdnad, ja, och har haft sedan start. De var gifta när hon föddes.

Han vill ha en dom på att dottern ska bo 50-50. Mamman kommer inte att ge med sig med mindre än att hon blir tvingad av rätten.

Barnet har börjat få tidsuppfattning nog att inse att hon är mer hos sin mamma och börjar tycka att det är jobbigt. Hon säger rätt ofta till brorsan att hon vill vara hos honom mer. Sedan är ju sexåringar som sexåringar är (små demoner från helvetet) och brorsan är rädd att mamman ska tolka det som att hon inte mår bra av att vara hos honom...

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 10 Nov 09:54

#31

Anonym (Anna) skrev 2016-11-10 09:44:19 följande:

Han kan ansöka hos fk om halva barnbidraget, behöver han inte ens prata med mamman om. Sedan tycker jag han ska göra uträkningen på fk om underhåll, utifrån hur hon bor idag och vad de har för inkomster. Är ju ändrade regler, så ser han vad som är rekommenderat. Inte ska han betala helt underhåll inte! Om han såhär drar ner till det som är rimligt så blir det ekonomiska incitamentet för att vägra 50/50 iallfall mindre.

Ja, kanske. Än så länge har han varit tydlig med att han inte tänker protestera mot att hon får hela barnbidraget. Han tjänar mer, så det är kanske därför. Att betala helt underhåll när hon bor 5 dagar av 14 hos honom tycker jag känns orimligt, men han säger att det är uträknat så från familjerätten.

Får mamman bestämma detta?

INNEHÅLL