Anonym (syrran)

Äldre 22 Sep 14:36

34 svar

Får mamman bestämma detta?

Bakgrund: Min bror och hans fru fick ett barn för sex år sedan. Redan innan barnet var ett år separerade de. Min bror flyttade, barnet bodde kvar hos mamman. Han åkte mest dit för umgänge, men fick ha sitt barn "ute" en del också. När hon var 1,5 hade han henne varannan helg, lördag eftermiddag till söndag eftermiddag, samt att han träffade henne då och då i veckorna. När hon var två år bestämde mamman att han inte skulle få träffa henne mer, att hon for illa hos honom. Hon anmälde honom till soc för vanvård och övergrepp. Han medverkade i utredningen som visade att han var en bra förälder och försökte få till samtal om umgänget. Till slut stämde han henne. Då skrevs ett avtal om umgänget där han skulle få varannan helg ett tag, sedan skulle det trappas upp fram till fyra års ålder (torsdag eftermiddag efter förskolan till tisdag morgon vid lämning på förskolan), och därefter fortsätta utökas "i enlighet med barnets mognad".

Nu är som sagt barnet sex år, och han har henne fortfarande som när hon var fyra. Samarbetet med mamman funkar hyfsat smärtfritt, de kan till exempel byta dagar lite om det är något särskilt, men hon vägrar i sten att ge honom mer tid. Hon kan till exempel låta barnet följa med honom för att fira farmors (min mamma, alltså) födelsedag på mammans tid, men då kräver hon igen den tiden. Inte en sekund extra ska han ha. Han har bett om samarbetssamtal, och det går hon med på, men hon backar inte där heller. Det bästa för barnet är att vara hos henne, punkt. Hon är tydlig med att hon tycker att det bästa hade varit om barnet var hos honom varannan helg, men att hon kan acceptera den här lösningen, och att hon trots allt ser att det funkar för barnet. Mer tid kan hon dock inte tänka sig.

Finns det något han kan göra? Stämma henne igen? Är inte det svindyrt? (Jag var inte så inblandad i förra vändan...) Är det orimligt att en sexåring bor 50/50.

Både min bror och mamman har jobb och bostad och är välfungerande människor, och det finns inga nya partners inblandade.

Farfallos

Äldre 26 Sep 11:17

#21

Anonym (---) skrev 2016-09-26 10:19:25 följande:

Med tanke på att barnet bor hos sin pappa 5 dagar av 14 så brister mamman inte ett dugg i att uppmuntra eller tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern. Om hon vägrade lämna ut barnet till pappan över huvud taget och snackade en massa skit om honom inför barnet så vore det en helt annan sak.

Det är nog varken upp till dig eller mig att bedöma. Att hon inte ens vill förhandla om saken (som kan vara påkallad av nya förutsättningar) är det avgörande enligt mitt sätt att se det.

OBS! 1 - Inget är svart eller vitt. 2- Lägger du ord i min mun får du ovett.

Anonym (Hmmm)

Äldre 26 Sep 11:40

#22

Anonym (---) skrev 2016-09-26 10:19:25 följande:

Med tanke på att barnet bor hos sin pappa 5 dagar av 14 så brister mamman inte ett dugg i att uppmuntra eller tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern. Om hon vägrade lämna ut barnet till pappan över huvud taget och snackade en massa skit om honom inför barnet så vore det en helt annan sak.

Det beror på flera saker om det är så eller inte. Det kan stå om upptrappning i domskälen. Man kan inte tidsbestämma familjerättsliga domar så naturligtvis får man en dom på det minsta som gäller. Att hon öht vägrar ändra umgänget, som det var sagt vid förra förhandlingen, utan att han måste stämma henne bevisar hur ovillig hon är att samarbeta kring den tidigare överenskommelsen.

Anonym (---)

Äldre 26 Sep 11:51

#23

Anonym (Hmmm) skrev 2016-09-26 10:54:22 följande:

Nej, inte utan att riskera att ses som ovillig att samarbeta. Det finns föräldrar som har fått sina barn omhändertagna av samhället p.g.a. att de har vägrat sätta barnets rätt till båda föräldrarna framför sina egna åsikter. Man ska vara väldigt försiktig med att vägra mer umgänge utan att ha allvarliga argument för det. Att inte vilja som förälder räknas inte dit.

I ts fall är det två åsikter om barnets bästa som står mot varandra. Pappan anser att barnets bästa är att barnet får lika mycket tid med båda sina föräldrar. Mamman anser att barnets bästa är att bo mer hos den ena föräldern. Ingen av dessa åsikter är skadlig för barnet, alltså finns det ingen risk att barnet ska bli omhändertaget av samhället.

Anonym (Hmmm)

Äldre 26 Sep 11:56

#24

Anonym (---) skrev 2016-09-26 11:51:02 följande:

I ts fall är det två åsikter om barnets bästa som står mot varandra. Pappan anser att barnets bästa är att barnet får lika mycket tid med båda sina föräldrar. Mamman anser att barnets bästa är att bo mer hos den ena föräldern. Ingen av dessa åsikter är skadlig för barnet, alltså finns det ingen risk att barnet ska bli omhändertaget av samhället.

Var läser du att mamman har ändrat åsikt om vad som är bäst för barnet?

Föräldrar som bråkar för sakens skull och som inte har argument för sin åsikt i frågan (läs; varför barnet mår bra av att bo lika mycket med mamma som med pappa respektive varför det inte är bra för barnet att bo lika mycket med sin pappa som med sin mamma) och som strider om detta, som vägrar att ge med sig och som hellre utsätter barnet för upprepade tvister i domstol, där barnets trygghet riskerar att rasa helt, kan anses vara olämpliga att utöva den praktiska omvårdnaden.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 8 Nov 13:36

#25

Jag och min bror har pratat lite mer nu, men inte kommit fram till något. Tydligen hade hans ombud förra gången rått honom att gå med på det här avtalet innan det gick till huvudförhandling - för att han riskerade att förlora både umgänge och vårdnad. Så nu är han skiträdd för att stämma mamman, för att hon ska bli arg och yrka på enskild vårdnad.

Han säger också att om mamman kräver enskild vårdnad så går det inte att ha gemensam längre, att då måste det dömas enskild vårdnad till någon av föräldrarna. Och han är övertygad om att då vinner hon, eftersom barnet bor mest där (trots att det är mot hans vilja och önskemål).

Kjell2

Äldre 8 Nov 13:40

#26

Anonym (syrran) skrev 2016-11-08 13:36:35 följande:

Jag och min bror har pratat lite mer nu, men inte kommit fram till något. Tydligen hade hans ombud förra gången rått honom att gå med på det här avtalet innan det gick till huvudförhandling - för att han riskerade att förlora både umgänge och vårdnad. Så nu är han skiträdd för att stämma mamman, för att hon ska bli arg och yrka på enskild vårdnad.

Han säger också att om mamman kräver enskild vårdnad så går det inte att ha gemensam längre, att då måste det dömas enskild vårdnad till någon av föräldrarna. Och han är övertygad om att då vinner hon, eftersom barnet bor mest där (trots att det är mot hans vilja och önskemål).

Så länge en part yrkar på GV kan det bli GV.

Sen får han fundera på vad som är viktigast, GV eller umgänget. Att förlora vårdnaden är kanske inte jättekul men mer umgängestid är kanske viktigare.

Anonym (liknande sits)

Äldre 8 Nov 17:57

#27

Farfallos skrev 2016-09-26 06:57:55 följande:

Det är ju helt orimligt att det skulle kosta någon pengar att reda upp en sådan här situation. Om förutsättningarna har ändrats sedan nuvarande avtal skrevs så får han väl bara "tvinga" henne till ett nytt samarbetssamtal. Vägrar hon det borde ju det verkligen ligga henne i fatet att hon inte vill samarbeta. För på deras hemsida står följande:

Utredningen ser till barnets behov

Under utredningen bedömer vi bland annat

- er förmåga att uppmuntra och tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern.

...och på den punkten brister ju mamman här ganska kraftigt.

Min sambo har en liknande situation. Mamman vägrade låta honom träffa hans barn. De hade samarbetssamtal hos soc och hos familjerätten, men mamman ändrade inte uppfattning och förhalade ständigt umgänget ("Du kanske kan få träffa henne nästa helg...", "Vi ska bort den här helgen", "Hon är sjuk nu", etc.).

Det enda han kunde göra för att få träffa barnet igen var att stämma i tingsrätten. Vi har fått betala ca 15 000 för denna process, men det finns inga andra alternativ när den ena föräldern vägrar samarbeta. Det är sjukt när en förälder anser sig ha rätt att förvägra sitt barn umgänge med den andra föräldern, men det händer alltför ofta..

Anonym (moffa)

Äldre 8 Nov 18:13

#28

Anonym (syrran) skrev 2016-11-08 13:36:35 följande:

Jag och min bror har pratat lite mer nu, men inte kommit fram till något. Tydligen hade hans ombud förra gången rått honom att gå med på det här avtalet innan det gick till huvudförhandling - för att han riskerade att förlora både umgänge och vårdnad. Så nu är han skiträdd för att stämma mamman, för att hon ska bli arg och yrka på enskild vårdnad.

Han säger också att om mamman kräver enskild vårdnad så går det inte att ha gemensam längre, att då måste det dömas enskild vårdnad till någon av föräldrarna. Och han är övertygad om att då vinner hon, eftersom barnet bor mest där (trots att det är mot hans vilja och önskemål).

Tror inte ett dugg på det där. Man blir inte av med vårdnaden och umgänget för att man går till tingsrätten för att få vårdnaden och/eller boendet fastställt av en utomstående part.

Här föräldrarna gemensam vårdnad? I så fall har de ju lika stor beslutsrätt. I praktiken kan din bror bestämma att dottern nu är mogen för att bo varannan vecka. Är mamman missnöjd med detta får HON i så fall stämma honom. Det bästa är dock givetvis att han stämmer henne. Men frågan är vad han vill att domstolen ska bedöma? Dotterns mognadsgrad..? För boendet/umgänget är ju liksom redan reglerat. Jäkla dålig dom de fick senast måste jag hålla med om. I princip blir han ju tvungen att stämma om ett nytt umgängesavtal även om det egentligen inte är något fel på det gamla. Risken är främst att domstolen tycker att mamman är helt knäpp men det är ju inte din brors bekymmer.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 10 Nov 08:57

#29

Kjell2 skrev 2016-11-08 13:40:48 följande:

Så länge en part yrkar på GV kan det bli GV.

Sen får han fundera på vad som är viktigast, GV eller umgänget. Att förlora vårdnaden är kanske inte jättekul men mer umgängestid är kanske viktigare.

Han vill ju ha båda. Vårdnaden och halva tiden. Han tänker inte tjafsa om folkbokföringen (mamman får bostadsbidrag) och inte heller om barnbidraget (mamman får hela). Dock betalar han fullt underhåll i dagsläget, och det är han kanske inte så sugen på att fortsätta med i längden om han får 50-50.

Jag vet inte om det lite är just ekonomin som spökar lite. Mamman får alltså bostadsbidrag, hela barnbidraget och fullt underhåll. Dessutom betalar brorsan minst hälften av alla större utgifter (vinterkläder, fritis, fritidsaktiviteter...) och står för allting hemma hos sig. Barnet tar inte med sig någonting mer än det hon står och går i, så hon har full uppsättning kläder, utrustning och leksaker hemma hos sin pappa.

Anonym (moffa) skrev 2016-11-08 18:13:35 följande:

Tror inte ett dugg på det där. Man blir inte av med vårdnaden och umgänget för att man går till tingsrätten för att få vårdnaden och/eller boendet fastställt av en utomstående part.

Här föräldrarna gemensam vårdnad? I så fall har de ju lika stor beslutsrätt. I praktiken kan din bror bestämma att dottern nu är mogen för att bo varannan vecka. Är mamman missnöjd med detta får HON i så fall stämma honom. Det bästa är dock givetvis att han stämmer henne. Men frågan är vad han vill att domstolen ska bedöma? Dotterns mognadsgrad..? För boendet/umgänget är ju liksom redan reglerat. Jäkla dålig dom de fick senast måste jag hålla med om. I princip blir han ju tvungen att stämma om ett nytt umgängesavtal även om det egentligen inte är något fel på det gamla. Risken är främst att domstolen tycker att mamman är helt knäpp men det är ju inte din brors bekymmer.

Ja, jag vet inte. Jag har aldrig varit med om en vårdnadstvist och jag bodde långt borta när min bror var uppe i sin, så jag har bara fått höra om det i efterhand. Så uppfattade i alla fall han det, att ombudet rådde honom att inte ta risken att förlora.

De har gemensam vårdnad, ja, och har haft sedan start. De var gifta när hon föddes.

Han vill ha en dom på att dottern ska bo 50-50. Mamman kommer inte att ge med sig med mindre än att hon blir tvingad av rätten.

Barnet har börjat få tidsuppfattning nog att inse att hon är mer hos sin mamma och börjar tycka att det är jobbigt. Hon säger rätt ofta till brorsan att hon vill vara hos honom mer. Sedan är ju sexåringar som sexåringar är (små demoner från helvetet) och brorsan är rädd att mamman ska tolka det som att hon inte mår bra av att vara hos honom...

Anonym (Anna)

Äldre 10 Nov 09:44

#30

Han kan ansöka hos fk om halva barnbidraget, behöver han inte ens prata med mamman om. Sedan tycker jag han ska göra uträkningen på fk om underhåll, utifrån hur hon bor idag och vad de har för inkomster. Är ju ändrade regler, så ser han vad som är rekommenderat. Inte ska han betala helt underhåll inte! Om han såhär drar ner till det som är rimligt så blir det ekonomiska incitamentet för att vägra 50/50 iallfall mindre.

Anonym (syrran) Trådstartaren

Äldre 10 Nov 09:54

#31

Anonym (Anna) skrev 2016-11-10 09:44:19 följande:

Han kan ansöka hos fk om halva barnbidraget, behöver han inte ens prata med mamman om. Sedan tycker jag han ska göra uträkningen på fk om underhåll, utifrån hur hon bor idag och vad de har för inkomster. Är ju ändrade regler, så ser han vad som är rekommenderat. Inte ska han betala helt underhåll inte! Om han såhär drar ner till det som är rimligt så blir det ekonomiska incitamentet för att vägra 50/50 iallfall mindre.

Ja, kanske. Än så länge har han varit tydlig med att han inte tänker protestera mot att hon får hela barnbidraget. Han tjänar mer, så det är kanske därför. Att betala helt underhåll när hon bor 5 dagar av 14 hos honom tycker jag känns orimligt, men han säger att det är uträknat så från familjerätten.

nevermind

Äldre 10 Nov 14:29

#32

Jag tycker han ska prata med en annan jurist!

Kjell2

Äldre 10 Nov 16:50

#33

Anonym (syrran) skrev 2016-11-10 09:54:53 följande:

Ja, kanske. Än så länge har han varit tydlig med att han inte tänker protestera mot att hon får hela barnbidraget. Han tjänar mer, så det är kanske därför. Att betala helt underhåll när hon bor 5 dagar av 14 hos honom tycker jag känns orimligt, men han säger att det är uträknat så från familjerätten.

Vad han kan försöka med är att kontakta Fk ang barnbidrag och underhåll. Därefter kontakta mamman och erbjuda att avstå från barnbidrag och underhåll mot GV och vv. Tid mot pengar alltså

Detta om han inte vågar ta risken med ett beslut i domstol.

Anonym (moffa)

Äldre 10 Nov 17:42

#34

Anonym (syrran) skrev 2016-11-10 08:57:49 följande:

Han vill ju ha båda. Vårdnaden och halva tiden. Han tänker inte tjafsa om folkbokföringen (mamman får bostadsbidrag) och inte heller om barnbidraget (mamman får hela). Dock betalar han fullt underhåll i dagsläget, och det är han kanske inte så sugen på att fortsätta med i längden om han får 50-50.

Jag vet inte om det lite är just ekonomin som spökar lite. Mamman får alltså bostadsbidrag, hela barnbidraget och fullt underhåll. Dessutom betalar brorsan minst hälften av alla större utgifter (vinterkläder, fritis, fritidsaktiviteter...) och står för allting hemma hos sig. Barnet tar inte med sig någonting mer än det hon står och går i, så hon har full uppsättning kläder, utrustning och leksaker hemma hos sin pappa. Ja, jag vet inte. Jag har aldrig varit med om en vårdnadstvist och jag bodde långt borta när min bror var uppe i sin, så jag har bara fått höra om det i efterhand. Så uppfattade i alla fall han det, att ombudet rådde honom att inte ta risken att förlora.

De har gemensam vårdnad, ja, och har haft sedan start. De var gifta när hon föddes.

Han vill ha en dom på att dottern ska bo 50-50. Mamman kommer inte att ge med sig med mindre än att hon blir tvingad av rätten.

Barnet har börjat få tidsuppfattning nog att inse att hon är mer hos sin mamma och börjar tycka att det är jobbigt. Hon säger rätt ofta till brorsan att hon vill vara hos honom mer. Sedan är ju sexåringar som sexåringar är (små demoner från helvetet) och brorsan är rädd att mamman ska tolka det som att hon inte mår bra av att vara hos honom...

Men de har ju redan en dom på 50/50-boende. Det föräldrarna nu är oense om är inte om det ska bli varannanveckasboende utan om när.

Tycker din bror borde fråga mamman om när hon tror att dottern kommer vara mogen nog för det. En bra början i alla fall.

Får mamman bestämma detta?

INNEHÅLL