• Anonym (syrran)

    Får mamman bestämma detta?

    Bakgrund: Min bror och hans fru fick ett barn för sex år sedan. Redan innan barnet var ett år separerade de. Min bror flyttade, barnet bodde kvar hos mamman. Han åkte mest dit för umgänge, men fick ha sitt barn "ute" en del också. När hon var 1,5 hade han henne varannan helg, lördag eftermiddag till söndag eftermiddag, samt att han träffade henne då och då i veckorna. När hon var två år bestämde mamman att han inte skulle få träffa henne mer, att hon for illa hos honom. Hon anmälde honom till soc för vanvård och övergrepp. Han medverkade i utredningen som visade att han var en bra förälder och försökte få till samtal om umgänget. Till slut stämde han henne. Då skrevs ett avtal om umgänget där han skulle få varannan helg ett tag, sedan skulle det trappas upp fram till fyra års ålder (torsdag eftermiddag efter förskolan till tisdag morgon vid lämning på förskolan), och därefter fortsätta utökas "i enlighet med barnets mognad". 

    Nu är som sagt barnet sex år, och han har henne fortfarande som  när hon var fyra. Samarbetet med mamman funkar hyfsat smärtfritt, de kan till exempel byta dagar lite om det är något särskilt, men hon vägrar i sten att ge honom mer tid. Hon kan till exempel låta barnet följa med honom för att fira farmors (min mamma, alltså) födelsedag på mammans tid, men då kräver hon igen den tiden. Inte en sekund extra ska han ha. Han har bett om samarbetssamtal, och det går hon med på, men hon backar inte där heller. Det bästa för barnet är att vara hos henne, punkt. Hon är tydlig med att hon tycker att det bästa hade varit om barnet var hos honom varannan helg, men att hon kan acceptera den här lösningen, och att hon trots allt ser att det funkar för barnet. Mer tid kan hon dock inte tänka sig.

    Finns det något han kan göra? Stämma henne igen? Är inte det svindyrt? (Jag var inte så inblandad i förra vändan...) Är det orimligt att en sexåring bor 50/50.

    Både min bror och mamman har jobb och bostad och är välfungerande människor, och det finns inga nya partners inblandade.

  • Svar på tråden Får mamman bestämma detta?
  • Anonym (---)
    Farfallos skrev 2016-09-25 07:06:13 följande:
    Vad skulle hända om pappan då (när mamman inte vill omförhandla) tar "lagen i enga händer" och har dottern halvtid mot mammans vilja men i linje med hans lagliga rätt?
    OBS! 1 - Inget är svart eller vitt. 2- Lägger du ord i min mun får du ovett.
    Det finns ingen laglig rätt till halva tiden med sitt barn. Det finns heller ingen laglig rätt för barnet till halva tiden med sin förälder.

    Det som det finns laglig rätt till är barnets umgänge med den förälder som hen inte bor med. Det umgänget kan vara varannan vecka, varannan helg eller 20 minuter om året. Umgänget kan vara fysiskt, per telefon eller per Skype.

    Som förälder har man inga lagliga rättigheter, bara en massa lagliga skyldigheter.
  • Farfallos
    Anonym (Troligen) skrev 2016-09-25 09:42:10 följande:

    Det skulle kunna ligga honom i fatet vid en ev tvist som mamman i sin tur då kan dra igång. Han kan ses som att han har samarbetssvårigheter eftersom han egenmäktigt bryter deras skriftliga avtal.

    Fö har inte föräldrarna någon 'rätt', det är barnet som har rätt att träffa båda sina föräldrar lika mycket.

    I detta läget har de ju ett umgängesavtal som är luddigt formulerat vilket aldrig är bra. Det är en tolkningsfråga när det är lämpligt att utöka umgänget till 50/50.

    TS, be din bror kolla upp om han har visst stöd i hemförsäkringen ekonomiskt sett och även kolla upp om det inte är så att den som förlorar får betala allt. Om han har det svart på vitt att det är så kanske mamman ger med sig. Innerst inne vet hon nog att hon har fel.

    OM det nu inte är så att det finns skäl för att behålla det som det är som vi inte vet om.

    Det verkar ju dock inte vara så.


    Det är ju helt orimligt att det skulle kosta någon pengar att reda upp en sådan här situation. Om förutsättningarna har ändrats sedan nuvarande avtal skrevs så får han väl bara "tvinga" henne till ett nytt samarbetssamtal. Vägrar hon det borde ju det verkligen ligga henne i fatet att hon inte vill samarbeta. För på deras hemsida står följande:

    Utredningen ser till barnets behov

    Under utredningen bedömer vi bland annat

    - er förmåga att uppmuntra och tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern.

    ...och på den punkten brister ju mamman här ganska kraftigt.
    OBS! 1 - Inget är svart eller vitt. 2- Lägger du ord i min mun får du ovett.
  • Anonym (syrran)
    Tom Araya skrev 2016-09-26 07:17:51 följande:

    Bor ni nära varandra?


    Jag och min bror? Sådär. En halvtimme mellan, ungefär. Min bror och barnets mamma bor på samma ort, för långt för en sexåring att gå på egen hand, men ändå hyfsat nära.

    De har ganska nyligen varit på samarbetssamtal - det går mamman med på om han ordnar allt, bokar tid och så - men det resulterar ju inte i något. Hon hävdar att barnet inte är moget, han hävdar att hon visst är det, men mamman vägrar utöka. Ja, svindumt att inte avtalet var mer specifikt, med fasta tidpunkter för ökning upp till 50/50, men jag vet inte varför det blev så. 

    Jag ska be honom kolla upp hemförsäkringen.
  • Kjell2
    Anonym (syrran) skrev 2016-09-26 08:30:50 följande:
    Jag och min bror? Sådär. En halvtimme mellan, ungefär. Min bror och barnets mamma bor på samma ort, för långt för en sexåring att gå på egen hand, men ändå hyfsat nära.

    De har ganska nyligen varit på samarbetssamtal - det går mamman med på om han ordnar allt, bokar tid och så - men det resulterar ju inte i något. Hon hävdar att barnet inte är moget, han hävdar att hon visst är det, men mamman vägrar utöka. Ja, svindumt att inte avtalet var mer specifikt, med fasta tidpunkter för ökning upp till 50/50, men jag vet inte varför det blev så. 

    Jag ska be honom kolla upp hemförsäkringen.
    Om mamman blåvägrar utökning kan en stämning till tingsrätten få fart på processen. Inte så mycket för att få ett domstolsbeslut utan mer att få mamman att faktiskt diskutera och få en fastställd utökning via familjerätten.


  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Troligen) skrev 2016-09-25 09:42:10 följande:

    Det skulle kunna ligga honom i fatet vid en ev tvist som mamman i sin tur då kan dra igång. Han kan ses som att han har samarbetssvårigheter eftersom han egenmäktigt bryter deras skriftliga avtal.

    Fö har inte föräldrarna någon 'rätt', det är barnet som har rätt att träffa båda sina föräldrar lika mycket.

    I detta läget har de ju ett umgängesavtal som är luddigt formulerat vilket aldrig är bra. Det är en tolkningsfråga när det är lämpligt att utöka umgänget till 50/50.

    TS, be din bror kolla upp om han har visst stöd i hemförsäkringen ekonomiskt sett och även kolla upp om det inte är så att den som förlorar får betala allt. Om han har det svart på vitt att det är så kanske mamman ger med sig. Innerst inne vet hon nog att hon har fel.

    OM det nu inte är så att det finns skäl för att behålla det som det är som vi inte vet om.

    Det verkar ju dock inte vara så.


    Det här är en så enkel situation att man i stort sett inte behöver ett ombud, men de är alltid bra att ha, om inte annat för att sätta sig i respekt hos den andra parten. En tvist där man enbart yrkar på växelvis boende alt. hela boendet behöver inte alls bli kostsam.

    Ts, råd honom att lämna in en stämningsansökan snarast.
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (---) skrev 2016-09-26 06:55:42 följande:

    Det finns ingen laglig rätt till halva tiden med sitt barn. Det finns heller ingen laglig rätt för barnet till halva tiden med sin förälder.

    Det som det finns laglig rätt till är barnets umgänge med den förälder som hen inte bor med. Det umgänget kan vara varannan vecka, varannan helg eller 20 minuter om året. Umgänget kan vara fysiskt, per telefon eller per Skype.

    Som förälder har man inga lagliga rättigheter, bara en massa lagliga skyldigheter.


    Laglig rätt för barnet finns till bästa möjliga umgänge med både den andra föräldern samt andra som står barnet särskilt nära. Man har även rättigheter som förälder. Skulle det stömma som du säger så kan en förälder som har barnet boende hos sig inte vägra att utöka umgänge...
  • Anonym (---)
    Anonym (Hmmm) skrev 2016-09-26 09:52:12 följande:
    Laglig rätt för barnet finns till bästa möjliga umgänge med både den andra föräldern samt andra som står barnet särskilt nära. Man har även rättigheter som förälder. Skulle det stömma som du säger så kan en förälder som har barnet boende hos sig inte vägra att utöka umgänge...
    Den förälder som har boendet kan visst vägra utöka umgänget. En förändring av umgänget kräver att föräldrarna är överens om förändringen (eller att domstolen tar ett beslut). Så länge de inte är överens så blir det ingen förändring.

    Du blandar ihop din egen moral/etik med lagen. I lagen finns det inget skrivet om att föräldrar har rätt till halva tiden med sina barn och heller inget skrivet om att umgängesföräldern har rätt att utöka umgänget hur hen vill. Det står bara om barnets rätt till umgänge med föräldern som det inte bor hos (och då inget om tid eller ens att det måste vara ett fysiskt möte).
  • Anonym (---)
    Farfallos skrev 2016-09-26 06:57:55 följande:
    Det är ju helt orimligt att det skulle kosta någon pengar att reda upp en sådan här situation. Om förutsättningarna har ändrats sedan nuvarande avtal skrevs så får han väl bara "tvinga" henne till ett nytt samarbetssamtal. Vägrar hon det borde ju det verkligen ligga henne i fatet att hon inte vill samarbeta. För på deras hemsida står följande:

    Utredningen ser till barnets behov

    Under utredningen bedömer vi bland annat

    - er förmåga att uppmuntra och tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern.

    ...och på den punkten brister ju mamman här ganska kraftigt.
    OBS! 1 - Inget är svart eller vitt. 2- Lägger du ord i min mun får du ovett.
    Med tanke på att barnet bor hos sin pappa 5 dagar av 14 så brister mamman inte ett dugg i att uppmuntra eller tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern. Om hon vägrade lämna ut barnet till pappan över huvud taget och snackade en massa skit om honom inför barnet så vore det en helt annan sak.
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (---) skrev 2016-09-26 10:15:39 följande:

    Den förälder som har boendet kan visst vägra utöka umgänget. En förändring av umgänget kräver att föräldrarna är överens om förändringen (eller att domstolen tar ett beslut). Så länge de inte är överens så blir det ingen förändring.

    Du blandar ihop din egen moral/etik med lagen. I lagen finns det inget skrivet om att föräldrar har rätt till halva tiden med sina barn och heller inget skrivet om att umgängesföräldern har rätt att utöka umgänget hur hen vill. Det står bara om barnets rätt till umgänge med föräldern som det inte bor hos (och då inget om tid eller ens att det måste vara ett fysiskt möte).


    Nej, inte utan att riskera att ses som ovillig att samarbeta. Det finns föräldrar som har fått sina barn omhändertagna av samhället p.g.a. att de har vägrat sätta barnets rätt till båda föräldrarna framför sina egna åsikter. Man ska vara väldigt försiktig med att vägra mer umgänge utan att ha allvarliga argument för det. Att inte vilja som förälder räknas inte dit.
Svar på tråden Får mamman bestämma detta?