Får mamman bestämma detta?

Det skulle kunna ligga honom i fatet vid en ev tvist som mamman i sin tur då kan dra igång. Han kan ses som att han har samarbetssvårigheter eftersom han egenmäktigt bryter deras skriftliga avtal.

Fö har inte föräldrarna någon 'rätt', det är barnet som har rätt att träffa båda sina föräldrar lika mycket.

I detta läget har de ju ett umgängesavtal som är luddigt formulerat vilket aldrig är bra. Det är en tolkningsfråga när det är lämpligt att utöka umgänget till 50/50.

TS, be din bror kolla upp om han har visst stöd i hemförsäkringen ekonomiskt sett och även kolla upp om det inte är så att den som förlorar får betala allt. Om han har det svart på vitt att det är så kanske mamman ger med sig. Innerst inne vet hon nog att hon har fel.

OM det nu inte är så att det finns skäl för att behålla det som det är som vi inte vet om.

Det verkar ju dock inte vara så.

Det finns ingen laglig rätt till halva tiden med sitt barn. Det finns heller ingen laglig rätt för barnet till halva tiden med sin förälder.

Det som det finns laglig rätt till är barnets umgänge med den förälder som hen inte bor med. Det umgänget kan vara varannan vecka, varannan helg eller 20 minuter om året. Umgänget kan vara fysiskt, per telefon eller per Skype.

Som förälder har man inga lagliga rättigheter, bara en massa lagliga skyldigheter.

Den förälder som har boendet kan visst vägra utöka umgänget. En förändring av umgänget kräver att föräldrarna är överens om förändringen (eller att domstolen tar ett beslut). Så länge de inte är överens så blir det ingen förändring.

Du blandar ihop din egen moral/etik med lagen. I lagen finns det inget skrivet om att föräldrar har rätt till halva tiden med sina barn och heller inget skrivet om att umgängesföräldern har rätt att utöka umgänget hur hen vill. Det står bara om barnets rätt till umgänge med föräldern som det inte bor hos (och då inget om tid eller ens att det måste vara ett fysiskt möte).

Med tanke på att barnet bor hos sin pappa 5 dagar av 14 så brister mamman inte ett dugg i att uppmuntra eller tillåta att barnet har kontakt med den andra föräldern. Om hon vägrade lämna ut barnet till pappan över huvud taget och snackade en massa skit om honom inför barnet så vore det en helt annan sak.

I ts fall är det två åsikter om barnets bästa som står mot varandra. Pappan anser att barnets bästa är att barnet får lika mycket tid med båda sina föräldrar. Mamman anser att barnets bästa är att bo mer hos den ena föräldern. Ingen av dessa åsikter är skadlig för barnet, alltså finns det ingen risk att barnet ska bli omhändertaget av samhället.