Slänger in en jämförelse också.
DragonWoman: Äl +9 är väldigt tidigt att testa. Förra gången testade jag på äl +10, helt blankt. Sedan testade jag inte förrän äl+15 och då var det väldigt svagt. Samma sak nu, om det nu verkligen är ett plus... jag är på äl +14 och det är sååååå svagt!!
Äl+9 idag så borde ju synas nått
Hoppar in här om det är okej!
Jag är 38 år och försöker bli med barn med min sambo. Jag har 2 barn sedan tidigare och har haft oerhört lätt att bli gravid tidigare. Längst tid tog 4 månader med barn 2 och då hade jag 2 missfall på de 3 månaderna så alltid blivit gravid i stort sätt varje månad vi försökt...
Nu är vi inne på försök nr 3, dock mer aktivt första ggn denna månad... jag bara känner att "nä fan detta kommer inte att gå" jag kommer inte bli gravid och det kommer bli försent. Känner en oerhörd press över att det måste gå "snabbt". Jag längtar så och min sambo längtar nog ännu mer eftersom han inte har några barn sedan tidigare.
Hur lång tid tar det eg att bli gravid när man är "gammal"??? Blir sjukt stressad då vi gärna vill ha 2 barn...men såklart nöjd bara vi kan få ETT tillsammans... men ändå en dröm vi har med 2 barn.
Har inte läst hela tråden för den är lång, men frågar ändå, även om frågan ställts förut. Hur känner ni inför detta?? Också stressade??
Blir mer än troligt inga mer barn här. Min sk sambo sitter och raggar på andra tjejer så vill aldrig mer se eller röra äcklet
Följer er andra till och från. Lycka till med + och kommande bebisar <3
Det här med statistik för oss som är lite äldre är ju en rätt deprimerande historia tyvärr. Men hur är det om man redan har barn? Och redan har barn med samma man som man nu försöker med? Jag tycker ju att det borde förbättra oddsen. Eller?
Vi har ju tre gemensamma barn som tillkommit utan svårighet (första försöket på alla tre) men de är ju i skolålder hela gänget så det är ju ett tag sedan. Samtidigt är jag inte äldre än snart 38 och vi har försökt i över ett år. Senaste gången jag var gravid var 2010 (oplanerat) men tyvärr tvingades jag genomgå abort av medicinska skäl. Graviditeten hotade mitt liv och hälsa. Det gör ännu mer ont nu när det inte funkar och inte blir något.
Vid den här tiden i månaden känner jag att jag tappar hoppet. Det känns som att det aldrig kommer att bli något barn alls. Jag hamnar i konflikt och gräl med min man och det känns verkligen som att jag hamnar helt under isen. En del av det är ju att det inte gått bra denna månad heller och en del av det är ju helt enkelt hormoner. Rejäl PMS helt enkelt. Och det vet jag ju om att hormonerna stället till det för mig men jag känner ju liksom inte annorlunda för det.
Jag tror åldern gör mer än man tror och jag tror inte man har mer fördel för att man har gemensamma barn sedan innan, allt förändras ju, både hos mannen och kvinnan, Äggen blir äldre och spermieproduktionen kan ha blivit lägre. Jag och min nuvarande började när jag var 38 och blev gravida på andra försöket, tjoho tänkte vi (har blivit gravid på första försöket med mina tidigare barn, så uppenbart lätt för att bli gravid) men det slutade i mf v 5 redan, tog det inte jättehårt utan började om och blev gravid igen efter tre försök, kändes bra och allt gick bra...till v 13 då vi fick veta att fostret hade dött bara ett par dagar innan, mättes till 12+2. Startade då upp en utredning privat då landstinget sa att de hjälper oss först efter 3 missfall vilket vi kände vi inte hade tid med. Alla prover såg bra ut förutom TSH som var förhöjt, det ger en ökad risk för missfall och gör det svårare att bli gravid. Så jag sattes på Levaxin och det tog ca 3 månader att få ner värdet till en bra nivå för fertiliteten. Vi försökte under denna tiden och fick även hjälp med stimulering av Letrozole och sprutor mm då min cykel blev helknas efter vårt MA (fick problem ett par veckor efter fostret kommit ut så skrapades akut, sen blev det ändå inte bra så blev ytterligare en operation, tog 3 månader innan jag fick ÄL och var igång igen, men cykeln var helknas...)
Totalt tog det 8 månader innan vi blev gravida igen, och då skulle vi precis starta upp IVF privat då vi hade börjat ge upp och kände att tiden bara rann iväg, så vi vågade inte vänta längre. Plussade 4 dagar före jag skulle haft mens och börjat med sprutorna, de ligger fortfarande kvar hemma i kylen, vågar inte jinxa nåt.... Jag hade ÄL på min 40-årsdag och den finaste av gåvor flyttade in i min mage och om 5 ½ vecka hoppas vi få se vårt mirakel på utsidan 
Jag hade gett det några försök till om jag vore du, använt ÄL-stickor och haft koll, du är ju ändå bara 38 än så det borde gå. Om det inte gett nåt på 6 månader hade jag gjort en utredning och sett om det är nåt som inte stämmer. Jag hade ingen aning om att jag hade problem med sköldkörteln, inte haft det innan. Så hade vi inte kollat kanske vi hade utsatt oss för ännu fler missfall helt i onödan. Det är troligen största orsaken till mina mf/MA men kan även ha varit proppar. Så har ätit blodförtunnande hela denna graviditeten för att minska den risken med. Eftersom de inte kollar varför ett foster dör när det är så litet så har man ingen aning om den egentliga orsaken tyvärr.
Jag hade bra AMH för min ålder på 2,1 (äggreserven) men det säger ju tyvärr bara att jag har gott om ägg och bra ägganlag kvar, men inget om kvalitén. Så det kan ju ta några gånger innan just det riktigt bra ägget i mängden lossar. Vi kände att IVF gav oss mer chanser/månad i och med att det stimuleras fram fler ägg och således borde ju något av dem utvecklas ok. Men nu hann vi inte dit, vilket vi är så otroligt tacksamma för, men det kändes som en lättnad när vi hade bestämt oss för IVF efter 1,5 års försök med mf och vårt tuffa MA längs vägen...
Känns som många är ett par dagar innan bim så rent statistiskt borde ju någon plussa tycker man!
Själv funderar jag på vad för nytt jag ska testa kommande cykel. Vi fick ju till det kring äl även om det bara blev 1 gång, men känns som iom att det inte tog sig vill och behöver jag testa nåt nytt liksom.
Hemflyttad: äter du prednisolon fortfarande? Och hur många mg per dag?
Vilka goda nyheter Hemflyttad!!
Nä i första taget vill han inte lämna spermaprov. Det tog mig 8 månader att få honom att börja äta extra zink och att han kollar upp blodvärden är framsteg nog. Måste ta en sak i taget. Att han får prestationsångest runt äl gör att han känner sig "misslyckad" nog. Har inte mage att lägga fram som förslag på spermaprov i detta nu. Men det kanske kommer.
Rent intuitivt tror jag allt handlar om att jag har ett aggressivt immunförsvar faktisk.
Har bara inte råd att göra den typen av grundlig utredning just nu.
Jag har provat det de två senaste cyklerna. Första av de två hade jag rejält positivt utslag två dygn. Andra lite halvdant men som jag tror positivt test ett dygn. Jag har väldigt regelbunden mens. Som en klocka. Borde jag då inte ha ägglossning?
Mest humöret som sjunker i botten. Blir initiativlös, ser allt i svart, lätt ångest. Hamnar lätt i konflikt och blir irritabel. Och så får jag huvudvärk/migrän.
Ja, vi har påbörjat utredning nu. Jag har lämnat blodprover och har kollat på dem på mina vårdkontakter. De ser bra ut vad jag kan se. Normala värden. Mannen lämnade spermaprov idag. På fredag ska jag till en privat gyn för undersökning och äggledarspolning för att skynda på utredningsprocessen.
Ja, du kan nog ha rätt i att åldern gör mer än man tror. Jag har med alla tidigare barnen stått på blodförtunnande och det gör jag nu med sedan en tid tillbaka. I början när vi försökte så stod jag på Trombyl, sedan ingenting och nu Fragmin. Jag vet egentligen inte om jag kan bli gravid utan att stå på blodförtunnande för det har jag aldrig gjort.
Mitt AMH ligger på om det var 3,3 eller 3,4 och det ska ju vara bra. Men säger ju inget om kvaliteten på äggen......
En snabbis från mig bara. Var hos gyn och sprutorna har gjort sitt jobb den här månaden - en äggblåsa på varje sida varav den största på rätt sida. Blir ägglossningsspruta ikväll. Hon trodde att det kunde ligga något immunologiskt bakom de tidiga missfallen, att det inte bara handlar om dålig kvalitet. Så nu ska jag ta en högre dos prednisolon.
Känns inte så sannolikt att det blir något den här månaden också, men visst, det är väl inte mindre sannolikt än någon annan månad. Bara att köra på! Fick till det igår och tänkte försöka få till det idag och imorgon med.
Hemflyttad: problemet är att jag blir inte ens gravid om inte immunförsvaret är försvagat så jag vill helst börja direkt efter äl. Men hur länge är tanken att man ska ta kortison? Hela graviditeten eller bara fram till plus?
Läst på lite om prednisolon VS prednisona cinfa 2,5 mg ( som jag köpte i Spanien ) och det är nästan samma men Prednisona kan påverka levern mer samt göra en deppig som bieffekt. Vore skönt med ett svensk recept och läkare bakom som stöd ändå. Men det lutar snart åt att jag självmedicinerar. Ska ringa min läkare i dag och tjata sönder honom och böna och be om att få testa prednisolon åtminstone i 1 cykel!
Vilket äl är du på nu?
En änglavakt här skickar sina Prednisolon i dag till mig så kommer testa från äl nästa cykel! Såå tacksam för det. Läkaren min skrev ju ut Trombyl så testar med de från äl+7 som du sa! Däremot är progesterallkrämen slut nu så skippar den och kör Lutinus om jag skulle plussa ist. Är på CD 23 nu och mensen kom nyss! Dock absolut ingen mensvärk så det lär väl hålla på och spotta lite 2-3 dagar till innan det drar igång på riktigt. Men spotting är väl tecken på lågt progesteron?
Vilken tapper man du har! Och bra kämpat själv.
Även om jag är ganska omättlig när det kommer till sex hade jag haft svårt med 4 dagar på rad ;) du kan ju säkert vänta tills i morgon bitti eller i morgon annars.
Jag börjar äl+1 med 5 mg sen vid äl+4-5 går jag upp till 10 mg tänkte jag och stannar där. Och ser jag inget plus vid äl +10 så börjar jag minska successivt igen. Har beställt 5 pack från babyplan så kommer börja testa tidigt, redan äl+7 och om jag ser nåt svagt så kör jag igång med Trombylen då med. Eller ska jag börja med trombylen innan?