Inlägg från: Nykär15 |Visa alla inlägg
  • Nykär15

    38+ och försöker bli gravid.

    Monchichi skrev 2017-02-09 20:31:53 följande:

    mysmammi: Synd! Så hopplöst med dessa minus.

    Sanna: Nej! Bryt ihop och ta nya tag! Vad annat kan vi göra? Hoppas på en lyckad kommande cykel.

    Nykär: Äsch! Det såg ju så lovande ut för dig efter läkarbesöket. Jag vet man tappar hoppet vid minus, men griper ett halmstrå, det kan fortfarande gå!

    Ni som beställt från testlagret, brukar leveransen kunna komma dagen därpå? Jag funderade på att ändå ha testat innan mitt gynbesök nästa vecka.


    Nä minus idag med så väntar på mensen nu och ska börja med Bemfola sprutor på CD2, hoppas att det är det som ska funka för oss istället! 


    Mina från testlagret brukar alltid komma dagen efter. 


    Lycka till ni andra som närmar er bim!

  • Nykär15
    Milou3 skrev 2017-02-10 09:11:14 följande:
    Åh jag vet hur pissigt det känns med blankt test.

    Tog själv ett sista i morse ( bim+1) som var extremt negativt. Det som oroat mig mest denna gång är att jag knappt haft molvärk senaste veckan och ingen mens i sikte. Dags att ge upp krämen för denna period, det som är problemet.

    Lycka till med Bemfolasprutorna!
    Jag jar har slutat med progesteron idag med så hoppas mensen kommer redan i morgon så man kommer igång igen. 
  • Nykär15
    wa76 skrev 2017-02-10 06:13:04 följande:

    Så trist med mens och negativa test precis innan BIM.

    Jag var ledsen igår när kollegan som fött nyss (hon är 41) kom och hälsade på på jobbet. Klart enormt glad för hennes skull, blev bara ledsen när nån av kollergorna frågade mig - skulle inte du vilja ha en sån fin liten också? Usch, försökte hålla tillbaka tårarna, men det var tufft. Om de bara visste, om mitt missfall, alla tårar och försök vi hade. Jsg vet att hon inte menade att vara elak. Men man blir bara så ledsen. Och jag blödde fortfarande igår, inte så mycket dock. Mensen var 9 dagar lång, blähh.


    Usch vad jobbigt, förstår precis hur det kändes, avskyr det...många frågar mig ofta just för att min kille inte har några barn sen innan...hatar det och brukar försöka vifta bort det men det gör jätteont...om de bara hade vetat allt man gått igenom och all energi man lägger på detta...


    Många kramar Hjärta

  • Nykär15
    bluebird6 skrev 2017-02-10 12:44:59 följande:

    Här har det gått en vecka sedan skrapningen och allt känns fortf nattsvart. 
    Så klart passade lillskrutten på att få feber o förkylning så min sjukskrivning denna veckan som skulle gå till återhämtning och att sörja blev inte riktigt som tänkt. 

    Antar det inte är nån ide att börja prova för äl förrän hcg gått ur kroppen? 

    Efter förra MA så kom mensen igång ganska exakt 4 veckor efter så jag hoppas på det denna gången med. 

    Dock är min man inte lika säker på att han orkar försöka mer alls.
    Han ser ju hur jag mått efter varje Mf och Ma och det knäcker honom. . Klart det är svårt att veta vad man ska säga som man, men det räcker ju med att finnas där. 

    Gaskat upp mig och gått tillbaka till jobbet ganska fort alla gånger. 
    Denna gången så måste sorgen efter alla ggr kommit tillbaka för jag är knappt kapabel att ta hand om mig själv.
    Drömmer mardrömmar att jag spolar ner vår bebis på toa och när jag inte drömmer det så drömmer jag att läkaren tar barnet och slänger i soporna. 
    Antar att det är bearbetning men det är inte lätt att komma vidare när man inte vågar blunda. 


    Jag lider med dig...vet hur det känns och det är så nära inpå ännu för er...jag faller fortfarande ner i det mörka hålet av sorg ibland...men det går mer och mer sällan mellan gångerna. Däremot är hoppet väldigt svagt i våra försök just nu, har blivit besviken för många gånger så är rätt likgiltig känner jag. Vi gör det vi kan men jag tror liksom inte på det och inför BIM har jag heller varken förväntningar eller hopp om att nånsin se ett streck till...


    Man får sörja! Och det viktiga är väl att ni pratar om det och att han tillåter dig att sörja och vara knäckt men att målbilden är för stor och längtan är för stor för att ge upp? Jag kommer inte ge upp, men vi försöker mer och mer LEVA under tiden igen, vi prioriterar ÄL och reser aldrig ifrån varandra mer än en natt för att den alltid ska gå att pricka, men annars lever vi som vanligt och försöker planera in roliga och givande saker!


    Vet att det är en klen tröst, men för varje dag, vecka och månad som går så blir det lättare att bära, men sorgen finns såklart alltid kvar över det man inte fick...

    kramar Hjärta

  • Nykär15
    Monchichi skrev 2017-02-11 09:19:55 följande:

    Jag är i mindre chock här. Med darrande händer höll jag för ett par timmar sedan i testet som visade TVÅ streck?! Jag är gravid?! Kan det vara möjligt igen? Glad så klart men samtidigt orolig inför det faktum att mannen åt icke gravid-vänlig medicin som försämrade spermiekvaliteten. Uppenbarligen funkade det ändå, men som sagt orolig för om det kan hålla i sig nu. Alltid är det något som oroar. Kroppen har lurats förr så jag är så chockad och förvånad. Har svårt att smälta detta; GRAVID!


    Wow!! Härliga nyheter!!! GRATTIS!!
  • Nykär15

    De ringde från kliniken nu och äntligen låg mitt TSH på 1,7 Glad så nu behöver jag inte vara orolig över det iaf. 

  • Nykär15
    Too tiki skrev 2017-02-13 10:47:28 följande:

    Har varit utan ström och mobiltäckning sen lördag kväll. Är på arbetet nu men åker nog hem om en stund?.
    Fick glädjande nog plus på stickan igår morse men har börjat blöda så jag tror inte att glädjen blir långvarig Gråter. Tog bild på testet igår som jag bifogar. Ska ta ett nytt imorgon och se vad det visar. Har också tid till gyn imorgon men vet inte om de kan se om ngt hänt när det är så tidigt?? Åker som sagt hem om en stund för jag känner att jag inte orkar vara kvar på arbetet för det molar hela tiden förutom blödningen som är ganska stor. Vet inte om jag fått tillbaks strömmen hemma men hoppas det så jag kan läsa om någon vet om det går att se på gyn om något hänt när jag åker dit imorgon.


    Här är bild på testet jag fick igår.


     


    Men åh vad jobbigt...klart ett fint positivt test där ju, men lider med dig att du blöder. Gyn kan inte se annat än slemhinnan så tidigt tyvärr. Så du får nog avvakta några dagar och ta ett test igen och se om det fortfarande är positivt. Isf kan ju blödningen har varit helt ofarlig. Om det är mf så försvinner plusset rätt fort så tidigt, eller gjorde iaf för mig...men åhhh, ogillar skapt detta, när du äntligen fått plus!! 


     


    Too tiki skrev 2017-02-13 10:48:17 följande:
    Så härligt, då ska det nog inte dröja förrän du får pluss igen

    Får hoppas på det! Ny cykel nu, ny medicin och nya tag!

  • Nykär15
    Too tiki skrev 2017-02-13 11:27:45 följande:
    Tack för snabbt svar :)

    Nä, detta är verkligen inte kul :( Jag har ju haft blödning tidigt i graviditet tidigare och det gick bra så jag hoppas det kan vara likadant denna gång. Tror dock inte det, för då hade jag en klar blödning utan molvärk och nu när jag var på toaletten kom den en stor blodklump blandat med lite slem (ursäkta äcklet). Så jag har inte så stora förhoppningar, men kommer ta nytt test imorgon och hoppas då att det ökat i styrka. Bara att hoppas men på något vis känns detta bara så fel jag tror inte det går vägen men hoppas såklart jag har fel...
    Håller tummarna att testet är starkare i morgon Hjärta
  • Nykär15
    wa76 skrev 2017-02-13 17:01:06 följande:

    Härliga nyheter! Nästa cykel är din tur, får du se!

    Har du fått mens än förresten? Eller tagit ett nytt test?


    Tack söta för pepp <3

    Ja mensen kom punktligt i lördags på BIM så CD3 idag. Började med Bemfola-sprutor igår.
  • Nykär15
    bluebird6 skrev 2017-02-14 10:49:10 följande:

    Mina blödningar slutade i lördags, i söndags morse var gravtestet negativt. 
    Så det gick fort och smidigt efter sista skrapningen.

    Nu orka testa för ÄL och ev starta om bebisverkstad...igen. 

    Hur gör ni andra som gått vidare efter mf och Mf för att orka? 

    mf v 6 aug 2015, mf v 7 jul 2015,

    otäck dermoidcysta jan-maj 2016

    Gravid igen och sedan Ma okt 2016 och Ma nu i feb. 

    Alltså jag ser inte egentligen hur jag vågar prova igen?

    Vet att det finns folk som gått igenom massa mf och sedan har det gått bra till slut, men jag är helt knäckt psykiskt. 


    Vet faktiskt inte hur man orkar ibland...kanske för att drömmen är så stark och vi inte kan släppa den? Vi vill verkligen uppleva detta ihop, jag vill så hemskt gärna få bära och föda ett barn igen, uppleva den lyckan med mitt livs kärlek Hjärta vill kunna använda alla de små kläder som jag sytt medan vi drömt om ett plus, fortsatt sy även efter mf.. Men efter vårt MA tog det 7 månader innan jag vågade sy igen, men nu är jag återigen lite positiv, men det tog väldigt lång tid nu efter sista...


    Vi kommer inte ge upp!! Någon gång måste det vara våran tur tänker jag. 


    Nu kommer vi starta IVF i april, har konsultationsmöte 14/3 och fått hem alla papper. Har ju gjort utredning redan så den kan de ta över så uppstarten kommer ske rätt fort efter ÄL/BIM i slutet på mars...


     


    Kram!

Svar på tråden 38+ och försöker bli gravid.