Skulle du kunna göra abort?

Svarade ja då jag tidigare gjort abort. Vet dock inte om jag skulle kunna göra det nu :)

Har gjort i tidig ålder, det värsta jag varit med om. Så därför svarade jag ja. Hoppas däremot aldrig att jag kommer behöva göra om det, och trots att jag vill säga att det finns inte på kartan att gå igenom den skiten igen så är det svårt att veta omständigheterna kring framtida eventuella graviditeter.

Det är lätt att säga nej, innan man står där i valet och kvalet med många faktorer som skriker att det vore katastrofalt att ta ett barn till världen just då.

Tack till er som svarat hittills!

Lite nyfiken på hur ni ser på/tänker kring en tidig abort? Att det är en cellklump man tar bort? Början till en person? Ett liv (om en svarar nej då)? Eller nåt helt annat.

Om det inte vore önskvärt med barn så ja, då hade jag gjort abort.

(I dagsläget så nej, då skulle jag behålla även om vi vill vänta nåt år egentligen).

Det är väl tekniskt sätt alla dom där grejerna. En cellklump, början till en person och ett liv. Visserligen ett liv som på flera månader inte har en chans att klara sig utan modern men ändå. Då en planta lever och räknas som ett liv, bör väl också ett starkt hjärtslag omlindat av celler vara ett.

Jag vill däremot inte alls vara dömmande eller så mot de som gör abort utan att tveka, eller tänka mycket mer än så på situationen. Vi alla fungerar annorlunda och medans en del av oss kanske inte bryr sig alls om vad det är vi avslutar, så tänker en del av oss alldeles för mycket på det hela. Vi har turen att KUNNA göra abort och det är väldigt positivt att möjligheten finns. Till vilken vecka man får göra en abort tycker jag är alldeles för sen däremot..

Jag har gjort två aborter, en som 17-åring och en i vintras (var 32 vid tillfället), så ja. Har varit gravid sju gånger - fyra barn, två aborter, ett missfall - och vill absolut inte ha fler barn, så väntar på tid för sterilisering nu. Är superfertil och skulle jag ha oturen att bli gravid igen innan dess skulle jag göra abort.

Det är ett enkelt val för mig att göra, själva aborten var dock ändå jobbig psykiskt, med tankar om vad det kunde blivit för människa och att det är en del av mig. För mig är abort ändå ett bättre val än alternativet.

Jag skulle aldrig göra abort om det är ett friskt foster eller om fostret där min man är far till barnet. Däremot är det en självklarhet om barnet skulle vara svårt sjukt eller blivit till vid en våldtäkt. Utan tvekan hade jag gjort abort då. Därför blir det svårt att svara ja eller nej på din fråga och vet ej kan jag inte heller svara då jag mycket väl vet var jag står.

Låter som ett nej under premisserna i trådstarten då.

Är oplanerat gravid nu i v38. Övervägde abort, men kom fram till att jag inte skulle klara av att göra det. Har tidigare haft flera missfall som jag mått så galet dåligt över, abort känns för mig ännu värre. Men det är bara min åsikt om mig själv. Är tacksam att alternativet finns för oss kvinnor. Men läste ett äldre inlägg här på fl om en kvinna som valde abort, trots att det var planerad graviditet bara för att bebis hade "fel" kön. Det tyckte jag var obehagligt känslokallt...

Nej, jag skulle inte kunna göra abort. För egen del blev jag gravid efter att ha varit tillsammans med min nuvarande man i mindre än två månader. Situationen var verkligen inte optimal: vi bodde 70 mil ifrån varandra, låginkomsttagare i träsket efter oavslutade universitetsutbildningar och ingen av oss hade en bostad som vi ansåg lämpade för en familj på tre personer och dessutom kände vi inte varandra särskilt väl. Vi valde att behålla barnet eftersom ingen av oss kunde komma på tanken att döda ett barn som vi hade skapat. Vi nämnde över huvud taget inte abort i de första diskussionerna, utan vi diskuterade bara praktiskt kring hur sjutton vi skulle lösa det så att barnet fick det så bra som möjligt.

Det blev en lång och ibland ganska svår resa. Vi flyttade ihop en månad efter att jag hade plussat och det var helt enkelt bara att lära känna varandra. Vi misströstade ganska rejält och var nära att göra slut emellanåt, men vi tacklade motgångarna och älskar varandra mer nu än vad vi kanske gjorde från början.

Om min man hade velat att jag skulle ha gjort abort, så hade jag aldrig gjort det utan  hade tagit hand om barnet på egen hand just därför att jag inte tycker att man dödar ett liv, även om det bara har funnits i några veckor.