Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Jag brukar behöva göra det en gång om dagen, och jag bajsade senast igår så det är väl inte sååå farligt men jag har inte kunnat göra det idag :P Jag kan tyvärr inte köpa någonting för sambon jobbar kväll och den andra bilen är sönder, så finns inte mycket att göra åt det :P Jag känner mig bajsnödig, men tarmen känns inte fylld eller hur man ska säga, jag känner ingenting runt tarmöppningen - känns bara tomt :P jättekonstigt!

V. 34 :)

Idag har jag tvättat första maskinen med bebiskläder - jag kan ju inte påstå att längtan blev mindre när man såg alla små bebisstrumpor, mini-bodys och alla små små byxor! Särskilt inte när många av kläderna användes till första barnet och man fick en nostalgi-Flashback till hur liten hon var en gång i tiden! Åh nu längtar jag ihjäl mig!!

Jag vet inte vad som sägs att man "ska" göra, men jag tvättar i parfymfritt tvättmedel och sköljmedel, samt att jag tvättar allt i 60? så all skit försvinner :)

Och idag köpte jag microlax så nu har problemet löst sig så att säga!! Hahaha!

Mitt största orosmoment är nog att förlossningen ska börja när vi har båda barnen hemma. Deras föräldrar bor åt två olika håll, ingen barnvakt som ligger på vägen till sjukhuset och jag är väldigt orolig över att det ska sättas igång akut så vi inte hinner fixa någon som kan ta barnen så att pappan får stanna hemma med dom och missa förlossningen.. vi har ju några som kan vara barnvakter men det gäller ju också att de ska gå att få tag på dom när de väl händer och att de inte är akut-läge.

Sen är jag också rädd för att behöva stanna kvar på BB länge efteråt. Hatar att inte sova hemma och vill absolut inte behöva stanna kvar länge, vill hem till resten av min familj så fort det går!

Sen finns de ju alltid en oro över att något ska gå fel, att de ska hända något med mig eller barnet eller så - men eftersom allt gick så himla bra förra förlossningen så har jag nog inte riktigt insett att det faktiskt kan hända. Det är som om jag tar förgivet att allt kommer gå bra när jag väl är där liksom.

BB-väskan har vi börjat planera, men ärligt talat så öppnade jag den knappt förra gången. Hade en fullproppad väska med mig med allt möjligt, men det enda jag faktiskt tog ur väskan övh var kläder till barnet, en filt och min mobilladdare typ. Min systemkamera är det som är viktigast för mig att ta med mig till förlossningen (jag är en sån där jobbig jäkel som ska fota och föreviga alla ögonblick som finns, Hah!) blöjor, bindor och nättrosor får vi på förlossningen så de var liksom inget annat vi behövde.

Den här förlossningen hoppas jag på att klara mig utan epidural, de vill jag testa på!

Förra förlossningen var väldigt lång, hade värkar i 32 timmar innan hon ville titta ut och kunde heller inte sova under dessa timmar (trots sömntabletter, morfin och alla knep de på förlossningen kunde ge) och att föda efter så lite sömn och smärta under så lång tid var ingen hit direkt - så denna gången hoppas jag på att det går en aning fortare, men helst inte för fort heller! 

Dottern föddes klockan 3 på em och mådde prima, men jag hade problem med att kissa efteråt pga epiduralen så vi fick stanna en natt ändå. De fick tömma med kateter, men morgonen efter kunde jag kissa själv igen och vi fick åka hem på em :) 
Jag skulle nog inte ha något problem med att stanna en natt eller så denna gången heller om jag har turen att få föda på mina barnlediga dagar. Vi har 2 dagar varje vecka som vi är helt barnlediga på när de andra barnen är hos sina andra föräldrar. (jag har en tös sen innan och sambon har en tös sen innan) så drömmen vore ju om lillebror ville titta ut någon av de dagarna, alternativt att förlossningen går fort och att vi får åka hem snabbt efteråt. 

Vi har också varit lite nojiga hur barnen kommer tackla ett nytt syskon. Just nu tycker de är jätteroligt och vill mer än gärna att han ska komma ut, men sen vet man ju inte hur det blir när det väl sker. De vet ju inte riktigt vad det innebär. 

Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills han är helt färdigbakad där inne och får lov att titta ut, helt galet ändå! Får väl se när han vill titta ut dock, de vet man ju aldrig ;) Tösen föddes i 39+2 så förhoppningsvis slipper jag iaf gå över tiden med prinsen också :) 
Mitt BF-datum är 17 nov :) 

Igår ville de ha in på förlossningen för undersökning. Jag ringde in och frågade när de slutar stoppa ifall de startar vilket de slutar med 34+0 här, så jag sa att då behöver jag inte oroa mig för att inte åka in tid för att stoppa det om de sätter igång. Hon frågade om jag hade ont och jag sa "nä, inte direkt. Lite ont gör det, men det är inte dags nu." Och så frågade hon om mina sd och jag svarade "de är inte regelbundna men de kommer ganska tätt, men såhär har de vart innan oxå och de brukar avta" och jag själv kände mig kolugn medans hon började tjata på mig om att fixa barnvakt och åka in på en gång.

In åkte vi och jag kände mig hur löjlig som helst som ens var där som svarade "jodå, de går bra" när de frågade mig hur det gick med mig.

När jag kom dit frågade de mig hur min bm sagt att han legat förra kollen och jag sa att han legat med huvudet neråt i flera veckor och att han var fixerad för en vecka sen enligt min bm. Det var han inte, för nu hämtade de tillochmed in ett ultraljud och han låg minsann med huvudet åt sidan istället. Efter CTG osv fick jag göra ett till ultraljud när de skulle kolla fostervatten osv och då frågade hon om jag känt några kraftiga sparkar, och jag sa "nja, inte sen vi kom hit. Vart ganska lugn tycker jag." Men då hade han tydligen vänt sig och låg med huvudet neråt igen så verkar som om vi väntar en liten ninja, haha!

CTG osv var okej annars, fostervatten var normalt och allt såg bra ut. Tappen har minskat till 3 cm (den var 5.1 cm första mätningen) så något har ju hänt iaf, men den var 0.5 cm för lång för att de skulle göra någonting sa hon. Glömde fråga om jag var öppen något men de sa hon inte något om iallafall. Fick åka hem och blev tillsagd att ta de lugnt och komma in igen om de blev värre. Men jag känner mig ganska lugn ändå, de gjorde jag ju iofs redan innan undersökningen också men bra att kolla upp en gång för mycket än för lite som min sambo sa till mig tusen gånger när jag satt i soffan och tvekade över om jag skulle ringa in ;p

Samma sak håller i sig än idag, sd blir varken mer regelbundna eller intensivare - börjar bli ganska jobbigt att ha ont hela tiden, men tydligen bara förvärkar som man "får ta".. värsta är väl den där magknips-känslan som kommer och går. Trycker på något fruktansvärt så de känns som om jag måååste bajsa, känns som om jag är förstoppad även fast jag inte alls är det. Varken lös eller hård i magen.. vill inte behöva gå med det här i flera veckor till, hoppas de avtar lite snart!

Ja, att jag är förbi stopp-tiden enligt fl måste ju betyda ändå att bebisen har stora chanser till att klara sig om han kommer tidigt även om man kan behöva ligga kvar länge. Däremot ville de att jag skulle hålla utkik efter förlossnings-tecken i tid eftersom de tyckte de vore bra om jag kunde trappa ner på citodonen dagarna innan förlossningen kom igång. De sa att citodon inte var farligt för barnet i sig, men om man ätit mycket citodon samma dag som förlossningen kunde barnet bli trött när den kom ut vilket kunde vara dåligt för amning osv (framförallt om han är prematur), samt att jag kan bli trött och må väldigt dåligt av att sluta tvärt efter förlossningen eftersom man inte får äta citodon under tiden man ammar. 
Hur lätt det nu är att veta några dagar innan?? :/ känns omöjligt att veta när förlossningen börjar när det känns som om man har olika tecken varje dag! 

Skönt att blodtrycket håller sig lågt, det är väl det som "måste" öka vid havandeskapsförgiftning och det är ju skönt när man kan utesluta det. Men då håller de extra koll på dig nu när de hittat protein i urinet? 
usch vad jobbigt! Men klart de alltid ska vara något fel liksom, livet hade ju vart alldeles för bra om det var bra jämt ;) 

Haft lite ont de senaste dagarna som ni vet. Har däremot inte känt av så mycket sd nu utan mer lite molvärk i rygg och nedre delen av magen.
Igår hade jag och sambon sex vilket inte direkt händer så ofta, några veckor sedan sist, och direkt efter fick jag regelbunda sammadragningar som kom ca var 5 minut. Det gjorde lite ont, men inte alls så farligt så jag hade lite is i magen och väntade. 2-3 timmar senare började de göra ondare, men då ökade intervallet mellan värkarna och kom istället var 10 minut. Eftersom smärtan ökat tänkte jag börja klocka ordentligt ifall de var på g, men helt plötsligt slutade värkarna och jag sov bra hela natten.
Idag hade jag sovmorgon men kunde inte somna om för det kändes som om jag behövde kissa hela tiden, tryckte på urinblåsan konstant så även om jag kissade så släppte inte känslan.
Efter en stund gick jag på toaletten igen och kände att jag behövde bajsa, och jag tror tamigfasiken jag tömde hela alltet! Satt på toaletten i säkert en halvtimme och det bara fortsatte komma mer. När jag en torkade mig fick jag en del av slemproppen på pappret. Inget blod, men med vita strimmor istället. Det var nog inte hela, men stor som en matsked ungefär.
Min första tanke var "värkar, tarmtömning och slempropp - nu är det nog snart dags!" men efter toalettbesöket har det varit precis som vanligt. Några få sd då och då som inte direkt gjort ont alls, lite svag molvärk i mage och rygg - men inget mer.

Så himla lurad man kan bli! Idag gick jag in i vecka 36 så han får ju gärna stanna inne lite till ändå, men man längtar ju något otroligt!!

Välkommen rosen! Då har du BF bara en dag efter mig, spännande! Jag väntar också en liten lillebror, jag har dock en tös sedan tidigare :) Hoppas vändningsförsöket lyckas!

Elisa: skönt att höra, hoppas att du får må bättre en stund nu - det gör verkligen stor skillnad i denna väntan!