• Elisa77

    Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

    Miaairam skrev 2016-10-10 07:10:50 följande:
    Ja, det var otäckt. Har vänner som förlorat barn i slutet av graviditeten och förmodligen därför jag var extra uppmärksam. När jag ringde in till kk sa de att jag skulle dricka kallt vatten och vila för att se om rörelserna kom igång. Jag ljög och sa att jag redan gjort det, för kände så stark att något var fel. Då fick jag som tur var komma in med en gång och hade bara tio min till sjukhuset. Man ska ALLTID ta minskade rörelser på stort allvar. Att de rör sig mindre på slutet för att det är trångt är en seglivad myt som tyvärr tom vissa BM fortfarande håller fast vid. Rörelserna kan ändra form, men ska inte bli färre. Bättre att kolla upp en gång för mycket än att det är försent...
    Vilken tur att du tog din oro och känsla på allvar! Jag förstår till stor del hur du känner, min första föddes med akut snitt (dock inte supersnabbt) men 30 min efter att vi var inne så låg jag i op.salen så det gick ändå lite för snabbt för att hänga med även om jag fick vara vaken. Han var också frisk och kry när han kom ut, tack o lov.

    Första förlossningen gjorde att jag verkligen ville föda vaginalt andra gången, jag pratade mycket om det och alla var införstådda i att det var vår önskan. Däremot så pushade vi nog den åsikten lite för mycket och tvåan kom ut livlös och kom igång efter HLR men vi trodde han var förlorad så det var en riktig pärs.

    Vaginal förlossning var så himla häftigt att vara med om men kontentan blev ändå att vi aldrig skulle palla risken att förlora eller nästan förlora ett barn i en traumatisk förlossning till så vi bestämde oss för att två barn är gott nog. Så sitter man här 7 år senare och ska ha en tredje snart... Känns superbra att denna får komma ut med planerat snitt dock. ;)

    Men jag ser verkligen fram emot att höra om era härliga förlossningsberättelser om några få veckor, det är ju bara så coolt!!


  • Elisa77
    Mariro skrev 2016-10-10 14:02:45 följande:

    Jätteintressant att läsa om era förlossningsberättelser och annat. Speciellt för en förstföderska. Ser verkligen fram emot att få läsa fler när ni får er bebis om någon/några månader! Jag själv har bf den 16/12, så det är ett litet tag kvar, men jag tror (och hoppas) att tiden kommer gå snabbt!

    Vad tror ni om förlossningbrev egentligen? Är det något som barnmorskorna ens hinner läsa? Det kanske inte är fullt så stressigt i tex november/december som det kan vara under sommartiderna, men ändå.


    Första barnet är något alldeles speciellt! Det är ju nu du blir mamma (med andra eller tredje osv är man ju redan mamma även om händelsen i sig är fantastisk och stor ändå givetvis). 16/12 är inte alls länge kvar ju!

    Förlossningsbrev är väl mest ett sätt att säkerställa att man har tänkt/pratat igenom hur man skulle vilja ha det. Jag minns att jag med första skrev att jag ville försöka så gott det gick utan smärtlindring men var öppen för vad personalen ansåg mig behöva. Nu blev det ju snitt direkt ändå så ngt förlossningsbrev läste dom ju inte...

    Men tvåan så var det viktiga att det framgick att jag verkligen ville föda vaginalt.

    Jag tycker det känns bra att prata igenom med dels bm och att hon skriver ner det viktigaste i journalen samt att ens partner är införstådd i vad man vill, det blir ju han/hon som får föra ens talan mest...
  • Elisa77
    Kroa skrev 2016-10-11 08:23:07 följande:

    Igår ville de ha in på förlossningen för undersökning. Jag ringde in och frågade när de slutar stoppa ifall de startar vilket de slutar med 34+0 här, så jag sa att då behöver jag inte oroa mig för att inte åka in tid för att stoppa det om de sätter igång. Hon frågade om jag hade ont och jag sa "nä, inte direkt. Lite ont gör det, men det är inte dags nu." Och så frågade hon om mina sd och jag svarade "de är inte regelbundna men de kommer ganska tätt, men såhär har de vart innan oxå och de brukar avta" och jag själv kände mig kolugn medans hon började tjata på mig om att fixa barnvakt och åka in på en gång.

    In åkte vi och jag kände mig hur löjlig som helst som ens var där som svarade "jodå, de går bra" när de frågade mig hur det gick med mig.

    När jag kom dit frågade de mig hur min bm sagt att han legat förra kollen och jag sa att han legat med huvudet neråt i flera veckor och att han var fixerad för en vecka sen enligt min bm. Det var han inte, för nu hämtade de tillochmed in ett ultraljud och han låg minsann med huvudet åt sidan istället. Efter CTG osv fick jag göra ett till ultraljud när de skulle kolla fostervatten osv och då frågade hon om jag känt några kraftiga sparkar, och jag sa "nja, inte sen vi kom hit. Vart ganska lugn tycker jag." Men då hade han tydligen vänt sig och låg med huvudet neråt igen så verkar som om vi väntar en liten ninja, haha!

    CTG osv var okej annars, fostervatten var normalt och allt såg bra ut. Tappen har minskat till 3 cm (den var 5.1 cm första mätningen) så något har ju hänt iaf, men den var 0.5 cm för lång för att de skulle göra någonting sa hon. Glömde fråga om jag var öppen något men de sa hon inte något om iallafall. Fick åka hem och blev tillsagd att ta de lugnt och komma in igen om de blev värre. Men jag känner mig ganska lugn ändå, de gjorde jag ju iofs redan innan undersökningen också men bra att kolla upp en gång för mycket än för lite som min sambo sa till mig tusen gånger när jag satt i soffan och tvekade över om jag skulle ringa in ;p


    Hur har det känts för dig under dagen?
  • Elisa77
    Kroa skrev 2016-10-12 08:42:25 följande:
    Samma sak håller i sig än idag, sd blir varken mer regelbundna eller intensivare - börjar bli ganska jobbigt att ha ont hela tiden, men tydligen bara förvärkar som man "får ta".. värsta är väl den där magknips-känslan som kommer och går. Trycker på något fruktansvärt så de känns som om jag måååste bajsa, känns som om jag är förstoppad även fast jag inte alls är det. Varken lös eller hård i magen.. vill inte behöva gå med det här i flera veckor till, hoppas de avtar lite snart!
    Usch, vad kämpigt! Skönt att du är förbi "stopp-tiden" även om det såklart vore bättre att det avtog än att du går in i en riktig förlossning..

    Jag var hos bm idag, magen växer (sf 32) men har inte gått upp i vikt på 4 veckor, hittade lite protein i urinet men blodtrycket var lågt som vanligt. Är nere på 100 i hb och har varit på lab och tagit fler blodprov, nu väntar utredning (igen, suck) om insats. Förlossningsläkaren ville åtgärda medans gynläkaren på mvc ville ta det en vända till med tester. Jag äter niferex, sideral och blutsaft, ngt av det varje dag trots att min mage ballar ur så för min del får dom gärna pumpa mig med järn på annat sätt nu...

    Bebis ligger med huvudet neråt men är väldigt rörlig.. jo tack, jag vet. Herregud så hon härjar emellanåt. :)


  • Elisa77

    Äntligen fick jag besked om att jag ska få järndropp, känner mig verkligen peppad och förhoppningsfull om några pigga veckor innan och efter bebis är här nu.

    rosen- välkommen. Hoppas vändningsförsöket går bra!

  • Elisa77
    Kroa skrev 2016-10-14 13:25:34 följande:

    Haft lite ont de senaste dagarna som ni vet. Har däremot inte känt av så mycket sd nu utan mer lite molvärk i rygg och nedre delen av magen.
    Igår hade jag och sambon sex vilket inte direkt händer så ofta, några veckor sedan sist, och direkt efter fick jag regelbunda sammadragningar som kom ca var 5 minut. Det gjorde lite ont, men inte alls så farligt så jag hade lite is i magen och väntade. 2-3 timmar senare började de göra ondare, men då ökade intervallet mellan värkarna och kom istället var 10 minut. Eftersom smärtan ökat tänkte jag börja klocka ordentligt ifall de var på g, men helt plötsligt slutade värkarna och jag sov bra hela natten.
    Idag hade jag sovmorgon men kunde inte somna om för det kändes som om jag behövde kissa hela tiden, tryckte på urinblåsan konstant så även om jag kissade så släppte inte känslan.
    Efter en stund gick jag på toaletten igen och kände att jag behövde bajsa, och jag tror tamigfasiken jag tömde hela alltet! Satt på toaletten i säkert en halvtimme och det bara fortsatte komma mer. När jag en torkade mig fick jag en del av slemproppen på pappret. Inget blod, men med vita strimmor istället. Det var nog inte hela, men stor som en matsked ungefär.
    Min första tanke var "värkar, tarmtömning och slempropp - nu är det nog snart dags!" men efter toalettbesöket har det varit precis som vanligt. Några få sd då och då som inte direkt gjort ont alls, lite svag molvärk i mage och rygg - men inget mer.

    Så himla lurad man kan bli! Idag gick jag in i vecka 36 så han får ju gärna stanna inne lite till ändå, men man längtar ju något otroligt!!

    Välkommen rosen! Då har du BF bara en dag efter mig, spännande! Jag väntar också en liten lillebror, jag har dock en tös sedan tidigare :) Hoppas vändningsförsöket lyckas!

    Elisa: skönt att höra, hoppas att du får må bättre en stund nu - det gör verkligen stor skillnad i denna väntan!


    Det där med sex och höggravid verkar vara ett risktagande... ; ) Blir till att ligga hur mycket som helst efter v.37 för min del, hahaha. Men det låter onekligen som att din bebis tänker sig att komma ut snart.. Vi följer med spänning.

  • Elisa77
    frkvilljunu skrev 2016-10-16 13:07:50 följande:

    Någon mer som blivit illamående igen? Vet inte om det är H alsbrännan som gör det eller vad det är. Som ett konstant illamående ligger över mig. Novalucol har hjälpt innan mot de där hastiga halsbränne klänningarna som oftast bara kommit på kvällen. Men nu tycker jag nästan jag mår med illa av smaken av dem...blää....

    Känner mig så stor och otymplig och bara gnäller.Är det inte det ena så är det andra- ryggen.halsbränna.trött...

    Så blir jag ledsen för att min sambo ska tröttna på mitt gnäll fastän han inte säger att ljud om det...

    Åh om det ändå hade varit ett rosa skimmer att va gravid...


    Jag mår oxå mkt illa, har svårt att äta.. hade gått upp 10 kg (från 58 till 68 kg från gravstart till v.30) På fem veckor har vågen stått still nu... men magen (SF-måttet) växer iallafall. Jag tror mitt illamående beror på noll i järndepå och under 100 i hb, så efter mitt järndropp i veckan hoppas jag bli av med det.. :)
  • Elisa77

    Mina svärisar hör av sig då och då, men jag föredrar att dom ringer min man istället.. Jag tycker det blir FÖR mycket fokus på mig hela tiden.

  • Elisa77

    Jag har tidigare berättat hur osugen jag är på att köpa grejer till bebsien.. Nu har jag iallafall 5 uppsättningar kläder (bodys+ byxor), 3 par strumpor, 3 pyjamasar, 2 mössor.. Och en fleece/vinddress + mössa. Vi har tvättmaskin, så jag tänker att det får räcka. Däremot har jag ingen tjock ytteroverall förutom fleecedressen från PoP. Behöver man det? Tänker att hon kommer att ligga nedbäddad riktigt skönt i vagnen.. Hur gör ni med ytterkläder?

  • Elisa77
    ems86 skrev 2016-10-17 13:07:13 följande:
    Bebisarna vaccineras vid 3 mån första gången. Pratade med min bm idag som verkade tycka jag var lite löjlig och galen. Hon tyckte inte det var något att stressa över så nu är jag ännu mer stressad över om jag ska vaccinera mig - haha!

    Här hemma har vi också massa förkylningarna och dagisvirus om vartannat. På så sätt ingen rolig tid att föda barn i men man får nog bara ställa in sig på att göra det man kan för att undvika smittor utan att bli för dramatisk (vilket jag vet att jag kommer bli ändå).

    Rs är ett förkylningsvirus som de allra flesta har haft efter något år på förskola. Inget roligt för ett spädbarn då det kan påverka andningen.
    Kikhosta hos vuxna är såklart jobbigt som all hosta, särskilt eftersom den sitter i så länge. Men barnen är ju skyddade av sitt vaccin och man kommer ju ändå ha svårt att sova de första 2 åren efter bebis ; ) ... så nope, jag vaccinerar mig inte. Däremot så tänker jag vaccinera min nyfödda för vattkoppor.
Svar på tråden Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?