• Elisa77

    Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

    Rosen1990 skrev 2016-11-20 22:14:20 följande:

    Min lille pojke kom ut 19/11 09.49. Katastrof förlossning. Men nu är han äntligen här och han mår bra. Jag har fått någon infektion som dom misstänker sitta i magen. Berättar om förlossningen när jag mår lite bättre.


    Grattis till pojken! Hoppas du kurerar dig fort från infektion och jobbiga förlossningen. Du får gärna berätta mer bär du orkar. Kram!!
  • Elisa77

    Kämpigt med att amma konstant och det ändå känns som att det inte ger så mkt i viktökning. Alla bebisar går väl ner ngr hekto första tiden? Lyssna mkt till er själva, känns ersättning rätt så kör på det! Finns ju värsta moraltanterna i yrkeskåren som kan få den mest tappre att inte våga sig på att byta amning mot ersättning...

    Björckan- ha ingen stress över snittet, mitt snitt syns inte idag (förvisso 9 år gammalt). Men minns att det tog nästan ett år att blekna och huden runt omkring att strama upp sig.

    Imorn åker jag in på mitt planerade snitt, känns galet overkligt,

  • Elisa77

    Nu är min lilla skrutta äntligen här. Vi hade ju planerat snitt och det var SÅ fantastiskt bra upplevelse rakt igenom. En riktig revansch mot de två tidigare förlossningarna. Nu två dygn senare är vi hemma och det gör såklart lite ont både i mage och bröstvårtor.. :)

    Bebis vägde 3950g och 52 cm så en stor tjej, hade gått ner 3630g idag men jag ammar på så gott jag kan och känner att mjölken inte runnit till än. Kommer kanske imorn med feber och frossa samtidigt som föräldrar och svärföräldrar tänker stövla in för att träffa miraklet. ;)

    Hoppas mi mår bra!

  • Elisa77
    Björckan skrev 2016-11-25 21:27:38 följande:

    Grattis Elisa77 !!! :) :) vad härligt att det blev en positiv upplevelse för dig.

    Jag upptäckte nyss att mitt sår har några små glipor och att jag kunde trycka ut lite var från en av dem... :( Vart tusan vänder man sig med detta? Och på en helg dessutom? (Såklart, man blir ju aldrig sjuk när vårdcentralen har öppet...) Förbaskade kropp...


    Ring förlossningen om såret, där finns ju alltid tillgänglig personal! Jag vågar inte titta på mitt sår än.. sitter plast över fortfarande förvisso. Tycker tom det är jobbigt när mannen min ger mig sprutorna i låret.. : )
  • Elisa77
    Helen3 skrev 2016-11-26 08:59:50 följande:

    Stort grattis till er som fått <3

    Här har vi bf idag men ingen bebis i sikte. Fått tre hinnsvepningar senaste vecka utan direkta resultat. Var på bedömningssamtal i torsdags om igångsättning men var för omogen så ska tillbaka på måndag. Har en del svaga oregelbundna värkar både natt och dag men tror det är pinvärkar. Känns så segt nu!!


    Det är din tur nu!! Lycka till, snart är bebis här!
  • Elisa77
    Miaairam skrev 2016-11-27 00:02:33 följande:

    Vad är det för sprutor ni tar?


    Blodförtunnande för att minska propp, tror alla som snittas får det i 7 dgr.
  • Elisa77

    Hade gärna oxå sluppit sprutan, tycker den svider väldigt mkt..

    En annan grej ni som sliter med amning.. min skrutta föddes med en sylvass liten bissing i underkäken. Tydligen rätt ovanligt. Så det gör ont att amma på många sätt här med ; )

  • Elisa77
    Björckan skrev 2016-11-28 16:23:17 följande:

    Jag tyckte att sprutorna kändes bättre när jag tog emlakräm på. Då gör det bara ont mot slutet...

    Men aj... tand!?! Jag avundas dig inte... :/


    I natt upptäckte jag att mitt yttepyttiga sprutsticksår i låret blödde och blödde, halva påslakanet rött och jag har typ 20h senare fortfarande inte helt stopp på det. Så jag tar det som att mitt blod är jättetunt nu och struntar i mina två sista sprutor.

    När tog du bort skyddsplasten på snittsåret? Mitt sitter som berget och tänker väl börja pilla på det på onsdag när det gått en vecka.. skulle kännas fräscht att byta bandage eller sätta kirurgtejp på.
  • Elisa77

    Hur går det med amningen för er? Nu är min skrutta 1v och det skär som knivar i vårtan första sugtagen. Har några blåsor, tror dom är på väg bort nu. Men det blir så lite vila för brösten, hon vill ju suga jämt och läääänge. Hon somnar vid bröstet och suger i tre-fyra snutt sen vilar i 15 sekunder sen snuttar lite till och så håller det på i evigheter. Så snart jag vill lirka bort bröstet så hugger hon tag och blir arg och vill fortsätta. Önskar hon ville suga effektivt och snabbt.. tur att hon är söt så man står ut. ;)

  • Elisa77
    Mariro skrev 2016-12-01 12:23:41 följande:

    Ligger inne för misstänkt havandeskapsförgiftning, v. 38+0. Tal om att sätta igång mig inom en ganska snar framtid. Väldigt nervös och stressad då jag är förstföferska och har fattat att om man sätter igång processen för tidigt kan det dra ut på tiden, bli väldigt jobbigt och kanske sluta i ks. Någon som har erfarenhet i att bli igångsatt med första barnet får väldigt väldigt gärna dela med sig av sin berättelse.


    Har ingen erfarenhet av igångsättning, men varit med om akutsnitt med första barnet, vattenavgång-värkarbete-värkstimulerande dropp och slutligen sugklocka med andra barnet och nu förra veckan planerat snitt med tredje barnet. Alla förlossningar är olika och din upplevelse av igångsättning kanske blir jättebra och en positiv upplevelse! Nu har ju personalen full koll på dig och ert barn, det är nu det händer! Försök njut för det när du är förbi smärtan så är det det mest otroliga nånsinn du kommer att vara med om!! Lycka till!
  • Elisa77
    Björckan skrev 2016-12-05 17:36:59 följande:

    Vill bjuda lite på dagens äventyr...Amma i bärsjal. Expectation vs. Reality....

    Expectation: Verkar ju så himla smidigt. Bara knyta fast barnet och så ligger det där och myser och äter medan man har händerna fria till annat.

    Reality (med ringsjal): Krångla, knöla, trassla, spänna åt, släppa upp, spänna åt. Inse att barnet kvävs mot bröstet. Släppa upp. Hitta bra läge för barnet. Upptäcka att det kräver att jag står som quasimodo. Om jag sträcker på mig fallerar allt. Släppa upp, justera om, spänna åt. Testa att stå vanligt. Aaaaaaaj... bebis gled och tog med sig bröstvårtan två dm nedåt. Spänna åt, spänna åt. Bebis sätter i halsen. Släppa upp fort som fan, upp med bebis. Host host. Börja om från steg ett. Vi nöjer oss med att jag i alla fall har en arm fri...

    Jag är nu inne på försök nummer tre. Har bytt från ringsjalen till trikåsjalen. Kan vara något på spåret här. Behöver få till en tightare knytning. Alla instruktionsvideos jag hittar har _väldigt_ lugna barn. Mitt barn är inte riktigt i samma läge. Hon är mer: ok, du har två sekunder på dig innan jag blir en väderkvarn med siren!

    Jag kämpar vidare... ;)


    Haha, håller tummarna att det funkar smidigare nu!
  • Elisa77
    Miaairam skrev 2016-12-07 23:29:03 följande:

    Ska in imorgon igen och se om de möjligen har plats då. Sen verkar det plötsligt som att det är nästan omöjligt att sätta igång för att jag är snittad sedan tidigare och har relativt omogen tapp, vilket nu tydligen är riskabelt. Det har de inte nämnt tidigare när jag varit på spec och fått förlossningsplaneringen, trots att jag frågat om just risker med igångsättning efter snitt. Börjar så smått ge upp känns det som...


    Kämpigt! Håller tummarna att du har din bebis i famnen inom kort!!
  • Elisa77
    Miaairam skrev 2016-12-11 03:42:39 följande:

    Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.


    Tuff förlossning! Hoppas ni återfår energi snabbt och njuter i bebisbubblan. Grattis till sonen!!
  • Elisa77

    Kroa- hoppas du får svar om utslagen och att det är ngt som går över fort.

    Vi har det toppen, tjejen blir en månad på fredag. Inte klokt vad snabbt tiden går, även om det känns som hon varit hos oss i flera år. :)

    Amning går bra, men jag övermatar nog lite... känns som hon äter varannan timme. Har börjat förhala det lite så det blir var tredje timme åtminstone på natten.

    Mitt avslag verkar inte riktigt ha stannat av, efter 4 veckor kommer fortfarande rött/färskt blod. Hur har ni det på den fronten?

  • Elisa77
    Mariro skrev 2016-12-30 08:21:05 följande:

    Hej alla! Nu var det ett tag sen det skrevs här. Vi fick vår lilla tjej den 12e och det har varit en väldigt stor psykologisk pärs för mig. Jag har varit överlycklig för att sen förvandlas till en blöt pöl på golvet. Har haft problem med urinvägsinf och två penicillinkurer, har fortfarande rätt stora blödningar med koagler som kommer ut, problem med amning och till råga på allt så har jag blivit dunderförkyld.

    Så min fråga till er erfarna mammor - hur tusan ska jag bära mig åt nu när jag är förkyld, hur minimerar jag risken att smitta ner vår lilla bebis? Jag skulle troligtvis känna mig som världens hemskaste människa och gå under psykiskt om hon blev sjuk när hon är såhär liten.... snälla hjälp.


    Åh tuff start för er! Hur mår du nu? Viktigt att veta och känna att det är helt OK att få vara en "blöt pöl på golvet" och be omgivningen om lite stöd och hjälp, vi är bra på att allt ska verka så bra och lyckligt hela tiden. Minns när min tvåa kom och jag bröt ihop efter några dagar och undrade vad sjutton jag gett mig in på. Ett minne blott nu!

    Nu är det ju lite sent att svara på din fråga, men jag har hört att det är helt lugnt att fortsätta vara nära sin bebis om man är sjuk. Du ammar kanske lite om inte helt? Då ger amningen antikroppar mot det du är sjuk i.

    Hoppas ni kommit på rätsida nu! Kram
  • Elisa77

    Kan ju passa på att meddela att vi var på 6 v kontrollen idag, hon växer så det knakar 6095 g och 58 cm lång. En stadig tös.. Jag tycker vardagarna mest består av amning och blöjbyten mellan skrik och sov. Hon har nyligen börjat följa mig med blicken och ger lite leenden och det känns ju så mysigt!

Svar på tråden Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?