Ligger här med pågående missfall, hur lång tid tar det?

Beklagar verkligen! Mina tidiga har gjort ont typ en halvtimme. Det i v.11 flera timmar,blödde sen 2,5 vecka. Det i v.14 började med riktiga värkar på natten,det gav med sig,började göra ont igen vid 15,eskalerade nåt fruktansvärt så jag låg med värkar och kramper på toagolvet kanske  halvtimme totalt vid 16,30. Ont hela kvällen, men "överkomligt". Blödde 7 veckor den gången.

Tack för svar! Ja, det är verkligen sorgligt. Avundas dem som kan ta missfall som en normal del av resan mot graviditet.. Nu kommer man nog bli rädd varje gång man kommer försöka ju och ja, är allt värt det?!

Detta var verkligen en av dem värsta sakerna jag gått igenom. Känns som att det börjar avta nu men är rädd det ska komma tillbaka.

Himla tur att man är ledig idag, annars hade jag nog fått till skolan. Och ett under jag kunde lämna min son på dagis. Det var inte det roligaste precis.

Hoppas dem inte märkte något pedagogerna.

Den värsta smärtan har alltid lagt sig för mig när det mesta kommit ut i ett svep. Sen har det varit segt med blödningarna efteråt... Och för mig har det varit värt att kämpa vidare. Väntar första barnet efter många år och många missfall.

Första gången: Gjorde ont i ett par timmar medan det forsade blod och klumpar. Sen småblödde jag i totalt nästan en vecka.

Andra gången: Egentligen ett MA (dött foster som upptäcks på ultraljud v12/13), började blöda samma kväll som vi fått veta att liten dött. Tokblödde ett par timmar med vedervärdig smärta. Detta upprepades nästan en vecka. Mellan blödningarna var allt ok, inget blod, ingen smärta.

Vid tredje plusset vågade jag inte tro att det skulle gå vägen förrän efter RUL men det lyckades och ut kom två friska killar (visste att det var tvillingar från v7).

Åh blir så glad att läsa att det löste sig för er!

Verkar dock vara väldigt annorlunda med missfall för alla som med allt annat i livet så klart.

Jobbig grej att gå igenom, hemskt att behöva gå igenom det fler än en gång.

Ja, det är, som så mycket annat, väldigt individuellt vad som händer och hur läng tid det tar. Mitt eget andra var helt jäkla mysko just för att jag var helt blödningsfri dagtid och sen under ett par timmar varje kväll/natt så tokblödde jag och hade enorm smärta. Aldrig varit med om något liknande.

Ja, till slut kom det två på en gång för de två som aldrig kom. Nu är de snart 3 år gamla och man blir galen på kuppen. Tur att de är söta när de sover :D

Fattar 0 här ts. Hur menar du nu? Just nu ligger du hemma med ett pågående missfall och har inget annat å göra än att skriva här? Vad har pedagogerna med saken å göra?

Ja jag ligger i sängen med värmedyna mot magen och mobil i hand. Vet inte vad jag skulle annat göra just nu med dem smärtorna. Visserligen känns det som att det börjar avta nu och så fort det sker manuela så lovar jag att jag kommer ta tag i mer vettiga saker.

Hur jag väljer och ventilera mitt shit behöver du knappast slösa tid att bry dig om, gör något annat istället. Men så klart, fri vilja. Reagera du på vad du vill.

Ja, det är nog individuellt så klart men skönt läsa lite frön andras erfarenheter. Jag hoppas inte detta avskräcker mig inför fler försök i framtiden!

Jag fick genomgå 5 missfall innan vi fått våra barn. Nej, det är inte roligt, inte alls. Och jag tror knappast att jag är den enda kvinnan i Sverige som fått uppleva samma situation. Just därför undrar jag hur du egentligen har det. För det mesta åker man som kvinna med missfall in akut. Det verkar inte du göra. För det mesta kräver kvinnor med missfall gyn behandling. Det verkar inte du göra. Återigen, varför inte då? Och återigen, vad har pedagogerna med saken att göra????