• LFF

    Ligger här med pågående missfall, hur lång tid tar det?

    Första gången: Gjorde ont i ett par timmar medan det forsade blod och klumpar. Sen småblödde jag i totalt nästan en vecka.

    Andra gången: Egentligen ett MA (dött foster som upptäcks på ultraljud v12/13), började blöda samma kväll som vi fått veta att liten dött. Tokblödde ett par timmar med vedervärdig smärta. Detta upprepades nästan en vecka. Mellan blödningarna var allt ok, inget blod, ingen smärta.

    Vid tredje plusset vågade jag inte tro att det skulle gå vägen förrän efter RUL men det lyckades och ut kom två friska killar (visste att det var tvillingar från v7).

  • LFF
    Anonym (Aj) skrev 2016-08-26 11:25:31 följande:

    Åh blir så glad att läsa att det löste sig för er!

    Verkar dock vara väldigt annorlunda med missfall för alla som med allt annat i livet så klart.

    Jobbig grej att gå igenom, hemskt att behöva gå igenom det fler än en gång.


    Ja, det är, som så mycket annat, väldigt individuellt vad som händer och hur läng tid det tar. Mitt eget andra var helt jäkla mysko just för att jag var helt blödningsfri dagtid och sen under ett par timmar varje kväll/natt så tokblödde jag och hade enorm smärta. Aldrig varit med om något liknande.

    Ja, till slut kom det två på en gång för de två som aldrig kom. Nu är de snart 3 år gamla och man blir galen på kuppen. Tur att de är söta när de sover :D
  • LFF
    Anonym (Manuela) skrev 2016-08-26 12:22:17 följande:
    Jag fick genomgå 5 missfall innan vi fått våra barn. Nej, det är inte roligt, inte alls. Och jag tror knappast att jag är den enda kvinnan i Sverige som fått uppleva samma situation. Just därför undrar jag hur du egentligen har det. För det mesta åker man som kvinna med missfall in akut. Det verkar inte du göra. För det mesta kräver kvinnor med missfall gyn behandling. Det verkar inte du göra. Återigen, varför inte då? Och återigen, vad har pedagogerna med saken att göra????
    När jag hade mitt första missfall ringde jag först 1177. Svaret där var "Ta en alvedon och lägg dig och vila". Åkte in till gynakuten  som mer eller mindre ifrågasatte om jag ens hade varit gravid då kroppen redan rensat så bra (nu var mina HCG-nivåer så skyhöga att det inte var någon tvekan om att jag varit gravid). 

    Hade jag börjat blöda spontant innan vi fick reda på att liten dött (MA) så hade jag inte åkt in, i alla fall inte första dagen. Nej, de allra flesta åker INTE in när de har missfall. Nej, de allra flesta behöver INTE gynbehandling av missfall. 

    Vad gäller pedagogerna så är gissar jag att TS är rädd att de märkte något och undrar varför TS kanske betedde sig konstigt. Eller så kanske de gissat att TS var gravid och därmed då kunde "se" att hon hade ett missfall. Med tanke på hur satans tabu missfall är trots att det är så vanligt så är det inte ett dugg konstigt att TS är orolig över att folk gissar, misstänker, tisslar och tasslar.
  • LFF
    Anonym (Manuela) skrev 2016-08-26 13:09:05 följande:
    Jag vet inte vad som är syfte med dessa ts, men jag vet att inte någon ssk på akuten skulle berätta för någon kvinna med pågående missfall som känner sig som ts gör, att hon ska höra av sig pga illaluktande flytningar. Det är nonsens. För det andra undrar jag hur du ens skulle kunna bli gravid igen utan skrapning. Naturfenomen skulle jag gissa.
    Jag blev inte skrapad vare sig första eller andra gången. Och det är absolut inget ovanligt. Sjukvården VILL att kroppen ska få ta hand om det på egen hand. Sjukvården VILL INTE att man ska åka in och ta upp plats i onödan så JO, de säger att man inte ska åka in om man inte har illaluktande flytningar eller annat som tyder på att det blivit en infektion.

    Bara för att din kropp varit kass på att rensa på egen hand betyder inte att det är normen.
  • LFF
    Anonym (Aj) skrev 2016-08-26 14:21:22 följande:

    Bea inlägg och tack för att du klargjorde mitt kanske fumliga ts gällandes pedagogerna=) för det är precis som du säger!

    Jag har aldrig varit med om ett missfall innan och hade ändå hoppet upp hela vägen till gynakuten. Men väl där brast det och alla dessa känslor jag inte var beredd på kom.

    Väl hemma har man sitt levande underbara barn att fokusera och glädjas åt samtidigt som jag inte hade en aning om vad som skulle komma, när skulle det komma, hur ont skulle det göra.

    Och så, kommer det Mitt i morgon yran.

    Vill precis som du skrev inte att någon skulle märka mitt tillstånd. Det känns privat.

    Även, jag vet mycket väl att det är vanligt med missfall och beror på genetiskt fel i fostret som kroppen då stöter bort. ÄNDÅ är det svårt att inte klandra sig själv.

    Som jag skrev innan så hoppas jag verkligen inte att detta hindrar mig från nya försök.

    Att få missfall var verkligen mycket jobbigare ön vad jag kunnat tro och har absolut nyvunnen respekt för alla kvinnor som fått genomgå missfall!!


    Med den minsta lilla medkänsla i kroppen och en förståelse om hur många ser på missfall var det inte ett dugg svårt att förstå hur du tänkte angående pedagogerna.

    Du kommer att må dåligt ett tag troligen, det hjälper att prata om det och glöm inte bort att prata med din partner om det. Sen kommer vilja till en ny liten komma igen och du vågar försöka igen. Om det är så att den känslan känns omöjlig att komma över, prata med din BM och be om kuratorkontakt.
Svar på tråden Ligger här med pågående missfall, hur lång tid tar det?