Hjälp, mina barn är accepterar inte min pojkvän

Men om du nu inte kommer överens med deras partner? Vad händer då?

Bra man enligt vem?

Vuxna kan inte välja fel partner , eller?

Det vore intressant att höra TS barns version också.

Då berättar jag det och det tar sannolikt slut.

Märkligt att du bortprioriterar din egen lycka så där. Om det vore min morsa som tänkte så där så skulle jag bli orolig och känna ett oönskat ansvar för att fixa till hennes liv eftersom hon själv inte fixar det.

Jag blir lycklig när mina barn är lyckliga och omgivna av människor som älskar och respekterar dem. Ganska logiskt och enkelt egentligen. Dejtar jag någon ett kort tag och mina barn har invändningar mot personen ifråga är jag skyldig att lyssna på deras synpunkter. Eftersom jag uppfostrat dem och litar på dem tar jag deras åsikter på största allvar.

Jag blir lycklig när mina barn är lyckliga och omgivna av människor som älskar och respekterar dem. Ganska logiskt och enkelt egentligen. Dejtar jag någon ett kort tag och mina barn har invändningar mot personen ifråga är jag skyldig att lyssna på deras synpunkter. Eftersom jag uppfostrat dem och litar på dem tar jag deras åsikter på största allvar.

Så dina barn är de som ska vara lyckliga, men de unnar inte sin mamma lycka.

Vet du, min pappas mormor träffade en kärlek på äldre dar och hennes barn unnade inte henne den lyckan och de bröt, min pappa var vuxen och var både arg och besviken för att hans föräldrar och hans morbror hindrade hans mormor uppleva lyckan (och mannen var jättetrevlig). Tyckte du det var rätt?

Nu förutsätter du att mina barn inte skulle tycka om en framtida partner, något jag finner högst osannolikt.

Väldigt svårt att uttala mig om den situationen då jag inte vet vad din pappas mormors barn hade för invändningar.

Det var inte lämpligt att en änka ha ett förhållande på äldre dar. Det var principen.

Jag misstänker att i TS fall är det inte mannen utan att mamman har en ny man i sitt liv som är problemet