Hjälp, mina barn är accepterar inte min pojkvän
Om min partner inte gillar mina barn eller om mina barn inte tycker om min parter då blir denne snabbt ett ex. Jag prioriterar mina barn framför allt annat.
Inlägg från: Froken Lokens
|
-
-
Jag prioriterar att de ska komma överens.Miss Skywalker skrev 2016-08-22 14:21:04 följande:
Så du litar mer på dina barns omdöme än ditt eget om du träffat en bra man? Okej..
Absolut. Bara för att dom är vuxna slutar vi väl inte umgås.BioBonus skrev 2016-08-22 14:21:13 följande:Så även dina vuxna barn skulle få diktera vem du lever med?
-
Var jag otydlig tidigare?BioBonus skrev 2016-08-22 14:26:31 följande:
Så om du träffar en helt fantastisk man som gör dig lycklig varje dag, så skulle du avstå från den kärleken för att dina vuxna barn inte kan acceptera honom, och anstränga sig lite att uppföra sig vuxet de gånger ni träffas? Ok.
-
Det skulle självklart vilja att vi kom överens. Jag litar på att de väljer partner med omsorg.BioBonus skrev 2016-08-22 14:29:01 följande:
En fråga till: Om dina vuxna barn blir tillsammans med någon du inte gillar, tar du illa upp om de INTE väljer dig framför honom/henne? Eller får de bestämma själva vem de lever med eftersom de är vuxna?
-
Då berättar jag det och det tar sannolikt slut.BioBonus skrev 2016-08-22 14:34:55 följande:
Men om du nu inte kommer överens med deras partner? Vad händer då?
-
Exakt.Anonym (T) skrev 2016-08-22 14:37:01 följande:
Bra man enligt vem?
Vuxna kan inte välja fel partner , eller?
Det vore intressant att höra TS barns version också.
Vem har sagt att man inte ska lita på andras omdöme? Ofta har den förälskade svårt att se negativa aspekter hos sin partner som omgivningen kan se. -
Jag blir lycklig när mina barn är lyckliga och omgivna av människor som älskar och respekterar dem. Ganska logiskt och enkelt egentligen. Dejtar jag någon ett kort tag och mina barn har invändningar mot personen ifråga är jag skyldig att lyssna på deras synpunkter. Eftersom jag uppfostrat dem och litar på dem tar jag deras åsikter på största allvar.Anonym (vera) skrev 2016-08-22 14:47:51 följande:
Märkligt att du bortprioriterar din egen lycka så där. Om det vore min morsa som tänkte så där så skulle jag bli orolig och känna ett oönskat ansvar för att fixa till hennes liv eftersom hon själv inte fixar det.
-
Nu förutsätter du att mina barn inte skulle tycka om en framtida partner, något jag finner högst osannolikt.sextiotalist skrev 2016-08-22 15:04:26 följande:
Så dina barn är de som ska vara lyckliga, men de unnar inte sin mamma lycka.
Vet du, min pappas mormor träffade en kärlek på äldre dar och hennes barn unnade inte henne den lyckan och de bröt, min pappa var vuxen och var både arg och besviken för att hans föräldrar och hans morbror hindrade hans mormor uppleva lyckan (och mannen var jättetrevlig). Tyckte du det var rätt?
Väldigt svårt att uttala mig om den situationen då jag inte vet vad din pappas mormors barn hade för invändningar. -
Så kan det ju vara och vi har fått så lite info från TS att det är svårt att veta vad orsakerna är till att barnen inte tycker om pojkvännen.sextiotalist skrev 2016-08-22 15:14:07 följande:
Det var inte lämpligt att en änka ha ett förhållande på äldre dar. Det var principen.
Jag misstänker att i TS fall är det inte mannen utan att mamman har en ny man i sitt liv som är problemet
-
Du behöver inte oroa dig. Jag är lyckligt gift sen 20 år och svarade utifrån en fiktiv verklighet.Anonym (L) skrev 2016-08-22 15:23:23 följande:
Det här är en fruktansvärd börda att lägga på sina barn.
Du gör dom ansvariga för ditt kärleksliv, ditt socilaa liv samt din lycka.
Det är på tok för stort ansvar för dom att bära.
Det ska du bära själv, inte lämna över på dina barn.
Men jag anser det vara extremt viktigt att mina barn respekterat och tycker om de människor som kommer in i deras liv. Så jag svarade sanningsenligt utifrån hur det hade varit om jag inte varit gift.