Hur ska jag få min man att förstå att mammaledighet är en dygnet runt sysselsättning?

Nu är jag hemma med två barn 3,5 år o 6 mån ( precis flyttat 50 mil så ingen barnomsorg förrens efter jul).

Jag tar hand om barnen, leker och fixar lunch eller de mål vi äter medan maken jobbar. Hinner jag så gör jag hushållssysslor. Dvs ibland absolut inget, ibland både tvätt, disk och annat. Vi gör ofta storkok på ledig tid och spar i frysen så kokar man bara potatis, pasta eller ris o gör sallad. När min man kommer hem har han huvudansvar för barnen, han har saknat dem o de honom o jag behöver lite " egentid". Då kan jag i lugn o ro fixa det som inte hunnits med. Hjälps vi åt bra har vi oftast tid för en prommis eller lekstund alla tillsammans och i bästa fall lite tid bara vi. Ibland tar vi ett glas vin o lite prat när vi fixar det som måste. Ibland blir det extra tid till lite tjafs om det varit en dåååålig dag.

Skämt o sido, lämna över barnet lite när din man kommer hem. Låt honom ta helgnätterna om det går. Det funkade med vår äldsta men lillan vägrar allt utom bröstet. Dock tar jag sovmorgon på helgerna. Då får han gå upp efter morgon amning och ta med barntill nedreplan 1-2 timmar.

Men TS, varför ger vi dig goda råd?

Du är ju uppenbarligen nöjd att ta 95% av hemarbetet, bara du får ett "tack".

Du har sålt dig billigt, vännen, och din man garvar hela vägen till jobbet.....

Det var ju det jag skrev - han är betald med stipendium. Det räknas inte som lön eftersom det är skattefritt. Skattefriheten är dock inget som gynnar forskare eftersom man då genom att inte betala skatt inte heller får rätt till exempelvis föräldrapenning, pension, a-kassa etc. Finansiären väljer stipendium istället för anställning för att slippa betala sociala avgifter så det är inte forskaren själv som väljer att inte skatta, och de flesta universitet gör också vad de kan för att undgå att folk blir "inlasade" för att de inte vill ha för många tillsvidareanställda att betala lön och sociala avgifter för om anslagen minskar.

Som sagt FK har sett hans papper och sagt nej, så man kan inte uttala sig så kategoriskt som du gjorde. Vi visste förutsättningarna när vi valde att skaffa barn så jag klagar inte utan ville belysa att det inte är så enkelt att alla som jobbar har rätt till SGI. Man kan ta ut föräldraledighet ändå men vi väljer att spara hans dagar tills han kan få mer än lägstanivå.

Det handlar ju inte främst om att han skall få förståelse, utan om att han skall ha tid att lära känna sitt barn och umgås med sin fru. Hur länge till skall han jobba så här mycket?

Du har skämt bort honom och kan inte ändra på hans beteende. Han vet hur du känner och bryr sig inte.

Han har väl arbetat som han gör hela tiden? Har han sagt att detta ska ändras när ni får barn? Har han över huvud taget sagt något om hur det kommer att bli när ni får barn?

Ändra på DITT beteende istället.

Sluta plocka. Sluta laga mat. Ta hand om ert barn och låt honom bli arg. Säg att du är för trött för att orka med fler saker.

Så får han ändra på sitt beteende.

Men låt det gå en tid, så han fattar att det är allvar.

Sedan kan ni snacka uppdelning av hushållssysslorna.

Jagbrukar alltid råda vänner som vill ha barn att de måste se till att de klarar av det SJÄLV för man kan aldrig räkna med att få hjälp

Nej TS, du är inte ensam. Vet att det finns många föräldrar som är egenföretagare som inte har möjlighet att ta föräldraledigt utan att behöva lägga ner företaget, mista jobbet och behöva flytta.
Jag har själv varit i din situation ett antal år med två små barn, och förstår precis hur du känner. Det har varit tufft, men några saker har varit viktiga för att vi skulle klara det tillsammans:
- Båda föräldrarna jobbar lika mycket. Dvs. ingen "återhämtar sig" på den andres bekostnad. Ibland behöver man vila, och då måste den andre ställa upp, men det måste finnas en förståelse för varandras prioriteringar och slit i vardagen. Tex. passade jag på att sova någon timme extra på morgonen när barnen sov, för att sedan ta tvätt och disk efter att maken somnat. På det sättet kunde vi planera en eller två timmars "ledig" tid tillsammans på kvällarna.
-Vi har tillsammans bestämt oss för att satsa på företaget, och prioriterar jobb, ekonomi och hans arbetstider tillsammans. Det ger mig förståelse för hans arbetstider och behov av återhämtning.
-Vi har gått igenom mina dagliga prioriteringar tillsammans, vilket gett honom förståelse för hur mycket det finns att göra med hus och barn.
-Om något inte går som planerat, på firman eller hemma, vet vi båda därför direkt hur det påverkar oss, och ingen behöver bli besviken på att disken inte är borta eller om jobbet tar en timme till.
-Vi ser vår egen tid tillsammans med barnen positivt. Man behöver inte alltid vara två föräldrar för att kunna göra något roligt tillsammans med barnen.

Varför ville han ha barn? Varför vill han ha ett förhållande? Fråga honom det, sen kan du utvärdera svaren och gå vidare från det.

När får då den arbetande parten nån ledig tid?

Antingen prioriterar man det barn man satt till världen. Om det egna företaget inte går att kombinera med detta är det företaget man ska välja bort och inte barnet. Man kan ta ett vanligt jobb några år och starta upp företaget när barnen blivit större.

Haha du vet inte hur det funkar att ha eget företag va ? Det funkar inte riktigt så