Hur ska jag få min man att förstå att mammaledighet är en dygnet runt sysselsättning?

Ingen som inte har provat kan förstå hur mycket arbete det är att vara föräldraledig = sköta allt i hushållet och ta hand om ett barn samtidigt. Ingen.

Men jag uppfattar att ni valt den "traditionella" uppdelningen att du ska vara hemmamamma och mannen ska jobba.
Det är ju ert val med allt det för med sig - men räkna inte med att din man ska kunna förstå ditt arbete.
För med er uppdelning så är familjen ditt arbete, och han har sitt arbete på sin arbetsplats. Och om du inte hinner med ditt arbete på dagtid, så får du jobba över, verkar det som.

Räkna inte heller med att din man kommer att göra hälften av hemmaarbete/vabbning etc när du börjar jobba. Räkna med att du kommer att jobba deltid, tjäna mindre i lön/pension, och få dra det tyngsta lasset hemma med barn, hem, tvätt, mat, disk, vabb.

Cyniskt? Måhända, men alldeles sant för alldeles för många kvinnor.
Grattis, du klev ner i kvinnofällan!

PS. Vad har han för jobb som inte "kan" vara pappaledig? Är han president? Eller egenföretagare? DS.

Hej igen.

Och nu när vi har konstaterat att du halkat ner i kvinnofällan, hur kan du då komma ur den? Om du vill det, vilket jag ändå uppfattar?

Här några förslag, baserat på en 3-barnspappas (mig) erfarenheter:

* Kräv att din man hämtar varannan dag på dagis. Det löser mycket av jämställdhetsproblemet - för den som kommer hem först är den som tvättar, plockar undan, lagar mat, tömmer diskmaskinen och tar hand om barnet den dagen.
- Det ger er bättre arbetsfördelning i hemmet, det ger dig även möjlighet att jobba mer, dvs du tappar mindre i livslön, självständighet och framtida pension.
- Tappar din man arbetstid då? Ja absolut, några timmar i veckan. Men då får han antingen delegera ut arbetsuppgifter på sitt företag (ja, sånt går oftast om man vill), eller jobba längre varannan dag.

* Kräv att ni ansvarar för hushållet varannan helgdag. Lördagar är din lediga dag. Då tar mannen hand om hushåll och barn, och lagar en fantastisk middag för att uppvakta sin kvinna! ;) Och söndag hans lediga dag.
OBS: Speca bara vilka arbetsuppgifter som ingår, t ex tvätt, städ, matlagning, så du inte står med allt sen på söndagen.

* Kräv att ni delar på vabbningen. För den kommer, så snart ni sätter knatten på dagis...

* Du ser att jag skrivit "kräv" - och det kommer du att behöva göra. För din man kommer vääldigt lindrigt undan med den "traditionella" (läs: gravt ojämställda) arbetsfördelning som ni har nu, och som ni kommer att ha även framöver - om ni inte gör ordentliga förändringar. Du kommer att få ta en fajt för detta.

Men i grunden handlar detta om att din man är en lika viktig förälder som du är, och att ditt arbete är lika viktigt som hans. :)

Hej mamman!
Tack själv! Mina råd kommer från (hittills) 12 års föräldraskap, fick 3 barn inom loppet av 6 år. Jag och mina barns mor gick båda ner i arbetstid, vi hämtade varannan dag, jag tog ansvar för allt som hade med barn och hushåll att göra, och tänkte verkligen till om de här sakerna.

Hur funkade det?
Jo bra! Idag tjänar barnens mor i nivå som mig, jag som pappa har fantastisk kontakt med mina barn, vilket jag aldrig kunnat få om jag satsat mindre tid på dem.

Men räkna med att det kommer att bli en omställning, och att din man kommer att streta emot.

Den viktigaste frågan kanske är: vad vill du?
Vill du leva det "traditionella" (ojämställda) livet med alla nackdelar det för med sig som dig för kvinna? Dock med någon slags fördel i att du får känna dig om en lite bättre/viktigare förälder?
Är du nöjd med att din man säger "tack" när han kommer hem eller vill du ha mer, vill du ha din rätt till halva karriären, halva fritiden, halva föräldraskapet?
Vad vill du? :)

Där "kunnat vara" i myycket hög grad handlat om traditionella patriarkala föreställningar om manligt och kvinnligt, kan jag lova.

Känner till folk där han inte "kunnat" vara föräldraledig, fast båda jobbat på samma arbetsplats! I det fallet var det snarast kvinnan som inte ville släppa till av "sin" ledighet...men sanningen är den att för att vinna jämställdhet med alla dess positiva effekter, måste båda parter släppa till något. Båda måste ge för att båda ska vinna.

Det är så himla mycket gamla könsroller som ploppar upp när man får barn - de allra flesta sådana är till grav nackdel för kvinnan i förhållandet.

Gör då så att han hämtar på dagis säg 2 gånger i veckan och då ansvarar för allt.

Sen får han även ta fullt ansvar för hem och barn på helgen.

Detta när ni båda börjar jobba, alltså.

Även en företagare kan hämta på dagis 2 gånger i veckan. Alla andra påståenden kan man syna ordentligt.

Ett hett tips är att ni räknar ut hur många timmar det tar för lämning/hämtning på dagis, matlagningen, bortplockningen, städningen, disken, med mera hus-och-hemarbete. Sen delar ni upp det. Gör du mer på veckan i form av vardagssysslor får han väl göra mer på helgen, typ städa huset, klippa gräset, laga matlådor inför veckan.

Men TS, varför ger vi dig goda råd?

Du är ju uppenbarligen nöjd att ta 95% av hemarbetet, bara du får ett "tack".

Du har sålt dig billigt, vännen, och din man garvar hela vägen till jobbet.....

Du är missnöjd men vill inte ändra något.
Bara ha ett "tack".
Och vill ha råd från oss hur du ska få detta ordet uttalat från din man. 
Korrekt uppfattat?

En viktig aspekt.
För ojämställdheten i förhållanden grundläggs ofta just i samband med att barnen kommer. Och sen hänger den kvar.

Men men, är TS med flera kvinnor "nöjda" med att ta 90% av allt ansvar hemma, ta vabben, få sämre löneutveckling, vara hushållets slav - go ahead.

Men kom inte sen och klaga på att ni är trötta, utbrända, tappat s*xlusten, har en bortskämd man, dålig lön, blir fattigpensionär - när ni grundlade det själva under småbarnsåren.

Lycka till! :)