Linnea1304 skrev 2016-09-22 23:26:32 följande:
Hejsan! Får be om ursäkt för min sena respons. Jag går på möten kontinuerligt hos socialen i min kommun för att utforska alla möjligheter så grundligt som möjligt. Har BF i början på november. Det som bekymrar mig lite grann är att "öppen adoption" ej existerar i sverige. Efter genomförd adoption har jag med andra ord inga lagliga rättigheter till barnet om de nya föräldrarna skulle bestämma sig för att bryta kontakten helt och hållet. så mild oro känner man självklart över den biten. Man vill ju trots allt känna sig säker på att barnet har det bra under uppväxten.
Har alltså inte bestämt mig till 100% ännu. Är många faktorer som spelar in. Dessutom vill socialen ta kontakt med både min och pappans närmaste släktingar fall ifall en släkting vill adoptera henne istället för en främmande.
Jag önskar er två lycka till med adoption! Har ingen aning om hur det går till från andra hållet
Hej!
Ingen fara, nu är jag ju själv sen med att läsa ditt svar dessutom =)
Jag hoppas att du har kommit fram till ett beslut som känns bra för dig. För det är det du ska tänka på nu!
Jättetråkigt att det inte finns öppen adoption i Sverige, visst har vi jättebra med soc och familjehem mm. MEN det finns dem som jag som har svårt eller som inte kan få barn biologiskt och som gärna skulle adoptera och ändå låta barnet ha kontakt med de biologiska föräldrarna.
Det är både pos och neg i Sverige, att barnen har rätt till sina föräldrar. I vissa fall som ditt så är det en självklarhet att du ska träffa ditt barn om du väljer att själv inte uppfostra det. Det är något som jag verkligen uppmuntrar eftersom du vill det som är bäst för ditt barn. Men det finns ju även de fall där det skulle vara bäst om barnet/n aldrig träffar sina föräldrar...
Visst håller jag med Anne om att du en dag kanske vill ha vårdnaden om ditt barn. MEN ska du lämna bort ditt barn så vill jag bara trycka på att det sämsta du kan göra är att ta tillbaka det när det gått några år. Barnet kanske har hamnat hos en jättefin familj och är älskat av dem och så rycker du upp barnet från en trygg tillvaro, även om du hela tiden funnits där som en stabil pelare.
Jag arbetar med barn och ser dagligen hur bra och dåliga val av föräldrar påverkar barnen.
MEN INGEN och jag menar det verkligen, ska tala om för dig hur du ska göra. När jag skrev mitt förra meddelande mådde jag själv väldigt dåligt över min och min mans situation. Idag mår jag bättre och satsar på den hjälp vi får från sjukvården och vi känner att det är rätt väg för oss.
Om du vill prata mer så finns jag tillgänglig (kan se till att logga in och kolla lite oftare ;) )
Kram
