Adoptera bort. Erfarenhet?

Hej!

Hittade precis ditt inlägg och är nyfiken på hur det gått/går för dig?

Anledningen till att jag frågar är att jag och min man har börjat fundera på adoption pga svårigheter att själva få barn och nu söker jag andras upplevelser i detta ämne.

Jag förstår till fullo dina tankar om att vilja det bästa för ditt barn och det lilla jag läst om föräldraskap i Sverige är att svenska myndigheter arbetar hårt för att svenska barn ska växa upp hos en biologisk förälder för att det är just det bästa för barnet... Men samtidigt är det som du själv tänker, det här med att kunna ta hand om ditt barn också och vilja det bästa för honom/henne.

Vill inte låta påstridig på ngt sätt, men om jag skulle få den lycka att adoptera ett barn så skulle jag se till att det finns möjlighet för kontakt med den/de biologiska föräldrarna, just av den anledningen att jag vill att mina barn ska veta sitt/sina ursprung.

I vilket fall hoppas jag på att du får allt stöd och all hjälp du behöver för vilket beslut du än kommer att ta! 

Kram Therese

Hej!
Ingen fara, nu är jag ju själv sen med att läsa ditt svar dessutom =)

Jag hoppas att du har kommit fram till ett beslut som känns bra för dig. För det är det du ska tänka på nu!

Jättetråkigt att det inte finns öppen adoption i Sverige, visst har vi jättebra med soc och familjehem mm. MEN det finns dem som jag som har svårt eller som inte kan få barn biologiskt och som gärna skulle adoptera och ändå låta barnet ha kontakt med de biologiska föräldrarna.
Det är både pos och neg i Sverige, att barnen har rätt till sina föräldrar. I vissa fall som ditt så är det en självklarhet att du ska träffa ditt barn om du väljer att själv inte uppfostra det. Det är något som jag verkligen uppmuntrar eftersom du vill det som är bäst för ditt barn. Men det finns ju även de fall där det skulle vara bäst om barnet/n aldrig träffar sina föräldrar...

Visst håller jag med  Anne om att du en dag kanske vill ha vårdnaden om ditt barn. MEN ska du lämna bort ditt barn så vill jag bara trycka på att det sämsta du kan göra är att ta tillbaka det när det gått några år. Barnet kanske har hamnat hos en jättefin familj och är älskat av dem och så rycker du upp barnet från en trygg tillvaro, även om du hela tiden funnits där som en stabil pelare.
Jag arbetar med barn och ser dagligen hur bra och dåliga val av föräldrar påverkar barnen.

MEN INGEN och jag menar det verkligen, ska tala om för dig hur du ska göra. När jag skrev mitt förra meddelande mådde jag själv väldigt dåligt över min och min mans situation. Idag mår jag bättre och satsar på den hjälp vi får från sjukvården och vi känner att det är rätt väg för oss.

Om du vill prata mer så finns jag tillgänglig (kan se till att logga in och kolla lite oftare ;) )

Kram