Inlägg från: Linnea1304 |Visa alla inlägg
  • Linnea1304

    Adoptera bort. Erfarenhet?

    Hejsan!

    Jag är en ung ensamstående gravid tjej. Gravid i vecka 27 (26+1).
    Pappan i fråga vill ej vara delaktig. Planen var från början att jag skulle bli ensamstående mamma. Men nu börjar man tänka lite mer när bf närmar sig. Jag är 19 år. Har inget jobb och ingen fullständig gymnasieutbildning. Bor fortfarande hemma. Så kanske adoption vore det bästa. Så att barnet kan få två fullvuxna mogna föräldrar som är redo för henne.

    Har någon här någon erfarenhet om adoption?
    Har tid med socialsektreterare så den delen är redan fixad. Men vill gärna höra från andra om deras upplevelser innan jag beslutar till 100%

  • Svar på tråden Adoptera bort. Erfarenhet?
  • Linnea1304

    Tänker ta och ignorera första kommentaren då denna tråden har med adoption att göra. Den sista frågan är därmed 100% onödig.

    Till resterande: Mina föräldrar älskar tanken på att få ett barnbarn. Men det är inte deras uppgift att behöva uppfostra barnet. Det blir i sådana fall min uppgift. Någonting jag upplever att jag kommer få mycket svårt för både när det kommer till ekonomi, tid och studier. Jag älskar mitt ofödda barn mer än någonting annat. Vilket är anledningen till att jag vill utforska möjligheten att ge henne ett bättre liv än jag klarar av att erbjuda henne

  • Linnea1304
    Theryd87 skrev 2016-08-30 19:33:12 följande:

    Hej!

    Hittade precis ditt inlägg och är nyfiken på hur det gått/går för dig?

    Anledningen till att jag frågar är att jag och min man har börjat fundera på adoption pga svårigheter att själva få barn och nu söker jag andras upplevelser i detta ämne.

    Jag förstår till fullo dina tankar om att vilja det bästa för ditt barn och det lilla jag läst om föräldraskap i Sverige är att svenska myndigheter arbetar hårt för att svenska barn ska växa upp hos en biologisk förälder för att det är just det bästa för barnet... Men samtidigt är det som du själv tänker, det här med att kunna ta hand om ditt barn också och vilja det bästa för honom/henne.

    Vill inte låta påstridig på ngt sätt, men om jag skulle få den lycka att adoptera ett barn så skulle jag se till att det finns möjlighet för kontakt med den/de biologiska föräldrarna, just av den anledningen att jag vill att mina barn ska veta sitt/sina ursprung.

    I vilket fall hoppas jag på att du får allt stöd och all hjälp du behöver för vilket beslut du än kommer att ta! 

    Kram Therese


    Hejsan! Får be om ursäkt för min sena respons. Jag går på möten kontinuerligt hos socialen i min kommun för att utforska alla möjligheter så grundligt som möjligt. Har BF i början på november. Det som bekymrar mig lite grann är att "öppen adoption" ej existerar i sverige. Efter genomförd adoption har jag med andra ord inga lagliga rättigheter till barnet om de nya föräldrarna skulle bestämma sig för att bryta kontakten helt och hållet. så mild oro känner man självklart över den biten. Man vill ju trots allt känna sig säker på att barnet har det bra under uppväxten.
    Har alltså inte bestämt mig till 100% ännu. Är många faktorer som spelar in. Dessutom vill socialen ta kontakt med både min och pappans närmaste släktingar fall ifall en släkting vill adoptera henne istället för en främmande.

    Jag önskar er två lycka till med adoption! Har ingen aning om hur det går till från andra hållet
  • Linnea1304
    Anne på Grönkulla 1 skrev 2016-10-13 21:49:24 följande:

    Gör inte detta! Du BEHÖVER inte göra det i Sverige - och var glad för det! Om du hade bott i Colombia t.ex. hade du kanske inte haft något val. Om du gör det, kommer det att bli ett trauma livet ut - både för dig och barnet. En mörk, pinsam, tråkig hemlighet. Det är absolut inte värt det, om det inte ligger något mycket värre bakom... och då tänker jag t.ex. på ett barn som blivit till p.g.a. att en far våldtagit sin dotter, eller en bror sin syster. Det du beskriver är ju bara en tråkig men ändå vanlig och "naturlig" situation, där två unga människor haft oskyddat sex fast de inte borde...

    Ta den hjälp du kan få av soc i stället! Du kan ha  barnet i ett familjehem, ha umgängesrätt och på så sätt själv kunna förvissa dig om att barnet är välnärt och utvecklas normalt för åldern, och fortfarande ha kvar möjligheten att ta till dig barnet när och om du en dag känner dig mogen för det. Det kan ju t.ex. bli så att du träffar en man om några år, som vill ha familj med dig och som kan tänka sig att bli pappa till ditt tidigare barn också! Allt kan bli bra, men adopterar du bort barnet så har du stängt alla dörrar - då kan det ALDRIG bli bra mer!


    Jag bad ej om åsikter. Jag bad om erfarenheter.
    Samt tycker jag illa om när folk drar förhastade slutsatser om mig och sedan tar för givet att deras "information" är korrekt........ 
    Att uttrycka att mitt barn ej borde existera enbart pga min ålder och vem hennes pappa är... alltså nej... kan inte ta det där seriöst.
Svar på tråden Adoptera bort. Erfarenhet?