• Anonym (jag)

    vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.

    Kan någon snälla hjälpa mig eller ge mig lite tips och råd jag vet inte vad jag ska ta mig till snart. Jag ska försöka fatta mig lite kort.

    Jag kan säga att jag älskar han när han beter sig och är på bra humör men när han sätter den dåliga sidan till bara gråter jag och vill bara dra och känslorna sjunker.. Det är det som gör allt så svårt. Berg och dalbana.

    För ca 2,5 år sedan så träffade jag en kille på nätet vi pratade ofta och samtalen gick över till sms och så småningom även telsamtal vi bestämde till slut att träffas på riktigt och det var så allt började. Vi var så lika. Han hade sitt ställe och jag mitt men jag var mest hos honom och vi blev förälskade och umgicks hela tiden och hittade på roliga saker. Jag åt minipiller men blev ändå gravid ca 7 månader in i förhållandet och jag hade inte hjärta att göra abort och ville så gärna behålla barnet så vi pratade igenom det och kom fram till att vi skulle behålla det. Nu är dottern 1,2 år och sedan några månader tillbaka har han blivit jätte konstig och hotar var och varannan dag att slänga ut mig, att han vill bo själv, att jag och dottern har förstört hans liv, att jag har valt hans liv åt han osv. Han brusar upp för minsta lilla och är ofta på dåligt humör och säger gå in och håll käften att jag är en idiot osv. Dottern är han inte heller så snäll med i mellan åt och har ofta dåligt tålamod med henne tex. När han ska lägga henne så kan han säga men sov nu för helvete jag har inte tänkt sitta här hela kvällen jag har annat att göra än att passa upp dig hela tiden osv osv. Jag har varit mammaledig sedan hon föddes han har bara tagit ut en gång i veckan så det är jag som är med henne mest och det har jag inget emot men han förstår inte att jag måste få andas ibland även fast jag är mamma.. Då är jag en dålig mamma tydligen. Det är bara han och hans saker jämt och jag kan knappt åka till stallet längre och dom gånger jag åker måste jag ta med henne.

    Jag har varit rätt sjuk efter förlossningen (snitt) vilket resulterat i att min sambo fått va ledig lite mkt från jobbet ibland i mellan åt för att ta lillan och dom gångerna har han bara gnällt och klagat och just nu har jag både diskbråck och ryggskott som råkade bli just på hans semester och han är skogstokig på mig och har varit på dåligt humör i snart 2v men vad gör jag jag kan inte bära då våran dotter inte lärt sig gå än och går på högsta dos smärtstillande för att ens orka va uppe just nu men jag förstör ju hela hans semester säger han fast jag fixat barnvakt flera gånger åt han för att han ska få hålla på med sitt och pyssla på ute på gården osv. Han skriker å gapar jämt att han är så less på detta liv och att vara personlig assistent åt mig och ständigt ta hand om oss osv. Men gör man inte det? Ställer man inte upp inom familjen om en av föräldrarna blir sjuk och inte kan ta hand om barnet just då? Tycker inte det ska behöva bli en diskution ens. Jag har kvar min lägenhet som en tjej hyr i andra hand av mig och jag funderar starkt på att ta med dottern och flytta tillbaka dit (4 mil) kan jag göra det? Han säger ju jämt att han vill ha sitt gamla liv tillbaka och att han bara lever en gång och då får han ju det? Jag är bara så rädd att bli av med min dotter och att han ska ställa till det för mig på något sätt :(

    Hon står på dagiskö här men kommer inte ens in detta år kan jag skriva över henne på dagis i min kommun då? För även om han vägrar skriva under papperen så har hon ju ändå rätt till dagis och jag har inget körkort så jag kan köra henne hit.

    Varför beter han sig såhär? Varför går han och hans intressen före sin familj? Psykisk misshandel? Psykopat? Vad händer snälla hjälp mig någon kan inte tänka klart längre. Hoppas jag beskrev det någorlunda bra iaf.

  • Svar på tråden vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.
  • Anonym (Kanske inte passar)

    Han kanske inte passar som förälder helt enkelt.

  • Anonym (jag)

    Men när han har den bra sidan så är han jätte snäll och go mot oss båda två och leker och har sig med dottern men minsta lilla sak kan få honoms humör att vända på 2 röda. :(

  • Anonym (H)

    Hemskt för dig att leva så och för er dotter. Jag har haft det likadant som dig. Han skrek och skällde och övergick till att slå och mordhota. Vår nyfödda dotter mådde dåligt av detta. Idiot as svin allt möjligt blev jag kallad för. Hade en deprission efter snittet. Han hota att kasta ut mig och en gång körde han mig till en busshållplats och åkte därifrån med barnet. Jag stod där ute ensam och visste inte var jag var. Och efter en timme kom han tillbaka med bilen och vårt barn skrek. Han kunde inte ta hand om henne och var rasande.

    Har upplevt maddrömslika hemska saker mycket psykisk tortyr ändå har jag inte lämnat honom. Men nu efter 1år har han blivit snällare. Han går på psykmediciner nämligen och har slutat med dom nu.

    Det går att prata med honom nu och vi har det bra.

    Jag hade flyttat med barnet om jag vore du. Om jag hade haft en lägenhet någonstans så hade jag lämnat min man.

    Du kan ansöka om dagis i en annan kommun men han måste godkänna platsen tror jag. Efter skilsmässan från min ex man så stoppade han inskolningen av barnet i det nya förskolan.

    Vet inte hur det är med dagis.

  • Anonym (jag)

    Men fy vilken idiot hur kunde han göra så mot dig. Men skönt att allt vände för dig och att ni har det bra nu. Hoppas han lärde sig någonting av det hela. Jag hoppas också att min karl ska bli man nog och förstå snart och hoppas så innerligt att han ska förändra sig. Har sagt att jag ska boka tid på vc åt han för att han behöver hjälp med sitt humör och äta någon depp medicin då jag tror att han kan vara deperimerad. Spelar ingen roll vad man gör och säger han är aldrig nöjd med nått :(

  • huskur
    Så vad kände han inför tanken på att bli pappa när det visade sig att du var gravid?  Verkar ju som att han är förbannad på sig själv och dig för att han nu har ett liv han inte tänkt sig i det här skedet. 

    Vad är det du menar skulle hända så att han skulle "förändra sig"?
  • Anonym (sa)
    Anonym (jag) skrev 2016-07-25 13:08:46 följande:

    Men när han har den bra sidan så är han jätte snäll och go mot oss båda två och leker och har sig med dottern men minsta lilla sak kan få honoms humör att vända på 2 röda. :(


    problem är att det inte räcker när man lever så där. Du tassar på få och är på helspänn för att du aldrig kan veta när han kommer explodera? 

    du kanske inte är redo lämna än men du kommer vara det den dagen du inser att han tar mer energi än han ger, att du ofta är mer ängslig och rädd än du är harmonisk och lycklig, och när barnet är så stort så att det förstår elakheterna han säger till dig. när du inser att den där "hoa sidan" egentligen inte kommer fram så värst ofta.

    Paolo Roberto berättade vad han och hans ex gjorde när de hade det knackigt, det var inte så dumt faktiskt. Nu gjorde de det båda två men du kan göra det för egen del, utan att din sambo vet. De hade en glasburk och varje kväll skulle man lägga en vit, röd eller svart kula i burken. Vit = mycket bra dag, röd =varning, svart =riktigt dålig dag (alltså om relationen), sen efter ca 2 veckor tömde de burken för att se hur många det var av varje sort. När de insåg att det var väldigt många röda och svarta kulor insåg de att de inte hade det så bra. 

    jag tror du skulle behöva nåt sånt för att se hur många dagar i en vecka har du egentligen en bra dag med din partner?
  • Anonym (H)

    Förstår dig precis. Min man vaknade på dåligt humör nästan dagligen. Jag försökte rätta till allting som han brukar bli irriterad på innan han vaknar men då hittade han något annat fel istället :-/

    Om jag säger vad jag tycker och inte håller med han när han är irriterad så blir han farlig. Så har lärt mig att hålla med eller vara tyst. Det som gör så ont är när han kallar mig kärring djävel och häxa och annat hemskt när han är arg. Han menar inget av det som han säger menar han när han har lugnat sig.

    Min man har adhd och får agressiva utbrott om något retar honom. Om en bilist retar honom går han ut och slår till denne. Pinsammt och hemsk för mig som sitter i bilen och få vara med om detta.

    Min man är deppig i mellanåt och äter mediciner för det ibland.

    Jag hoppas bara att min mans snällhet varar nu. Annars måste jag lämna...

    Vilket lidande för dig att ha det så. Vänta inte för länge för din och för barnets skull. Det kanske aldrig blir bättre fast man hoppas hela tiden. Barn mår inte bra av att växa upp med en skrikande pappa.

  • Anonym (jag)

    Huskur: Vi blev chockade båda två men självklart glada också. Jag blev jätte glad och hon är så älskad. Men Ingen av oss hade tänkt att bli föräldrar just då. Han är glad och lycklig och tycker det är roligt men samtidigt säger han när han blir upprörd eller på dåligt humör att hela hans liv är förstört det var inte det här livet han valde och att jag alltid kommer få leva med att jag tvingade han att bli pappa mot hans vilja osv. Han får inte göra någonting heller säger han fast han gör saker jämt och ständigt osv osv. Först ville han verkligen inte behålla henne men sedan ville han det och ja jag vet inte hur man ska förklara. Jag har då sagt att man är två om ett barn. Han säger ofta att han inte var redo iallafall för att bli pappa men jag har sagt att nu är vi föräldrar så du får helt enkelt stå ut med det och göra det bästa av situationen. Du behöver väll inte sluta leva bara för att du har fått ett barn du kanske inte bara kan göra vissa grejjer just då på sekunden som du hade tänkt och kunde göra innan hon kom till världen utan får skjuta nån dag extra på vissa saker ibland då det krävs lite mer planering nu då han har familj och vissa saker kanske du måste pausa lite i tills hon blivit lite större för att sedan ta upp igen osv. Det är när han blir upprörd eller på dåligt humör allt kommer han matar bara ur sig elakheter då :(

  • Anonym (jag)

    Grejen är den att jag har varit på väg att sticka härifrån flera gånger för han sårar mig så djupt av allt han vräker ur sig åt mig och även till dottern när han är trött eller på dåligt humör och han behandlar henne som skit då han säger saker till henne som att det är bara skrik och grin kring om dig jämt, sov nu för helvete jag tänker inte sitta här hela natten ja allt som nu slinker ur han det gör så jädrans ont i mamma hjärtat att se och höra. Anledningen till varför jag har stannat så länge är nog för att jag hoppas så innerligt att han ska skärpa till sig snart och bli bättre och börja förstå och inse själv hur han beter sig mot oss. Jag sa senast för några dagar sedan att nu får du för helvete ta och skärpa till dig och lugna ner dig du förstör henne snart med ditt jävla humör och det tänker jag inte tillåta det är för fan psykisk misshandel du håller på med mot oss och en jävla gång till så sticker jag härifrån och kommer aldrig tillbaka igen. Jag är uppvuxen med skilda föräldrar själv och det är inte roligt och bara tanken på om jag flyttar och vet att när hon isåfall ska vara själv där om det nu blir varannan helg till att börja med då jag anser att hon är för liten för varannan vecka än jag kommer sitta och gråta och vara på helspänn hela tiden när han är själv med henne och fundera på tex hur hon har det, om han är snäll mot henne, vad hon gör, Att hon kanske är lite bråkig att lägga nån kväll och hans tålamod kanske brister och veta vad han kan vräka ur saker till henne då och behandla henne dumt genom att trycka ner hon i sängen och sucka och skrika sov nu för helvete ungjävel bara den tanken skrämmer mig :(

    Han har ofta sagt att han inte känner någon pappa roll för att han aldrig nästan får vara själv med henne men det är ju för att jag vet hur han är emot henne i mellan åt och för att jag har haft väldigt svårt för att släppa henne. Jag har knappt klarat av att lämna bort henne till någon barnvakt heller. Jag har sagt flera gånger till han att om du bara skärper till dig och börjar bete dig mot henne så får du åka iväg med henne själv mer. Jag har nu iaf sagt att jag ger detta sommaren ut funkar det inte så drar jag. Även sagt att han ska söka hjälp för sitt humör och få medecin och jag tänker ringa och boka tid på vc åt han. Jag accepterar inte detta mer nu. Jag gar satt ner foten nu. Enligt han själv så gör han inget fel och det är inte han det är fel på utan mig osv.

    Det känns även som att han inte har några känslor kvar för mig heller även fast han säger det för han tar typ aldrig på mig längre och han kramar knappt om mig han vill knappt ha sex det var typ 3 månader sen sist jag har gett han en himla massa bröstknull som jag vet att han älskar och ibland faktiskt mot min vilja bara för att han ska bli glad och nöjd och på bättre humör och han säger varje gång att du ska få ditt i morgon och när jag tar upp det är han alltid för trött eller slut med, klockan ör för mycket osv. En gång skulle vi mysa och var på väg att ha sex och då sa jag att idag får du inget bröstknull bara sex men då dög det inte alls helt plötsligt. Han säger att han inte är otrogen eller pratar med någon annan och jag tror han faktiskt men ibland säger bara hjärnan en annan sak :(

    Hela situationen är så jävla jobbig. Har föreslagit parterapi men han totalvägrar :(

  • Anonym (jag)

    Ett exempel.

    Ikväll nattar han henne och hon har alltid lite svårt att varva ner och komma till ro när hon ska sova för kvällen allra helst om hon är övertrött eller har råkat slumra en stund på kvällskvisten ligger bara och sparkar i sängen med benen och skrattar lite så för att få hon att sova måste man vara lugn med henne och sitta och hålla en hand på henne så hon känner tyngd och att man är där och stryka hon på ryggen och i håret tills hon till slut kommer till ro och kan somna och ibland kan det ta en lång stund. Han går och nattar henne och kommer ut efter en stund och säger jag vet inte om hon sover nu men jag orkar inte mer jag har hållit på typ en timme nu fast han inte har det. Självklart hade hon inte somnat så han går tillbaka in till henne igen och säger högt att Nu är jag less på dig nu ska du sova. Hon vill inte sova så han tar upp henne och kommer ut till mig och säger Jag är less, förjävla less jag har annat att göra än att hålla på med sånna här fiaskforum jag sätter henne på golvet i vardagsrummet.

    Det är förjävligt att man ska behöva påminna pappan till sin dotter hur han beter sig och att han ska lugna ner sig osv. :(

Svar på tråden vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.