vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.

Hemskt för dig att leva så och för er dotter. Jag har haft det likadant som dig. Han skrek och skällde och övergick till att slå och mordhota. Vår nyfödda dotter mådde dåligt av detta. Idiot as svin allt möjligt blev jag kallad för. Hade en deprission efter snittet. Han hota att kasta ut mig och en gång körde han mig till en busshållplats och åkte därifrån med barnet. Jag stod där ute ensam och visste inte var jag var. Och efter en timme kom han tillbaka med bilen och vårt barn skrek. Han kunde inte ta hand om henne och var rasande.

Har upplevt maddrömslika hemska saker mycket psykisk tortyr ändå har jag inte lämnat honom. Men nu efter 1år har han blivit snällare. Han går på psykmediciner nämligen och har slutat med dom nu.

Det går att prata med honom nu och vi har det bra.

Jag hade flyttat med barnet om jag vore du. Om jag hade haft en lägenhet någonstans så hade jag lämnat min man.

Du kan ansöka om dagis i en annan kommun men han måste godkänna platsen tror jag. Efter skilsmässan från min ex man så stoppade han inskolningen av barnet i det nya förskolan.

Vet inte hur det är med dagis.

Förstår dig precis. Min man vaknade på dåligt humör nästan dagligen. Jag försökte rätta till allting som han brukar bli irriterad på innan han vaknar men då hittade han något annat fel istället :-/

Om jag säger vad jag tycker och inte håller med han när han är irriterad så blir han farlig. Så har lärt mig att hålla med eller vara tyst. Det som gör så ont är när han kallar mig kärring djävel och häxa och annat hemskt när han är arg. Han menar inget av det som han säger menar han när han har lugnat sig.

Min man har adhd och får agressiva utbrott om något retar honom. Om en bilist retar honom går han ut och slår till denne. Pinsammt och hemsk för mig som sitter i bilen och få vara med om detta.

Min man är deppig i mellanåt och äter mediciner för det ibland.

Jag hoppas bara att min mans snällhet varar nu. Annars måste jag lämna...

Vilket lidande för dig att ha det så. Vänta inte för länge för din och för barnets skull. Det kanske aldrig blir bättre fast man hoppas hela tiden. Barn mår inte bra av att växa upp med en skrikande pappa.

Hemsk det du skriver. Ett barn behöver så mycket kärlek och trygghet. Om jag var orolig för mitt barns väl så hade jag flyttat och polisanmält.

Vänta inte längre är mitt råd.

Jag har samlat bevis mot min man under en tid. Spelat in hans hotelser i mobilen och skrivit och tagit bilder på mina blåmärken.

Jag lämnade min ex för att han misshandlade mig framför barnen och jag såg hur barnen mådde dåligt. Och ångrar det aldrig.

Min nuvarande man är en bra pappa och snäll mot vår dotter. Men behandlat mig illa. Men om barnet hade farit illa så hade jag stuckit. Där går min gräns. Om han hade skrikit åt henne och tryckt ner henne eller något så hade jag absolut lämnat fort.

Min man säger när han är arg att jag har förstört hans liv och gör honom sjuk. Allt är till för att jag ska må dåligt.

Oftast kan inte en psykiskt störd man ändra sig. Men nu när han har varit snäll en hel vecka för första gången så hoppas jag förstås. Han har ett samvete och brukar må dåligt när han har gjort mig illa och när han är lugn kan vi prata om det.

Lider verkligen med dig och jag hoppas att du lämnar. För din skull och barnets.

Mejla mig gärna Mir177@outlook.com

Så kan vi skriva mer. Har haft det svårt nu sedan igår. Det är så känsligt så jag vill inte skriva det här.

Har mejlat dig!