vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.

Men när han har den bra sidan så är han jätte snäll och go mot oss båda två och leker och har sig med dottern men minsta lilla sak kan få honoms humör att vända på 2 röda. :(

Men fy vilken idiot hur kunde han göra så mot dig. Men skönt att allt vände för dig och att ni har det bra nu. Hoppas han lärde sig någonting av det hela. Jag hoppas också att min karl ska bli man nog och förstå snart och hoppas så innerligt att han ska förändra sig. Har sagt att jag ska boka tid på vc åt han för att han behöver hjälp med sitt humör och äta någon depp medicin då jag tror att han kan vara deperimerad. Spelar ingen roll vad man gör och säger han är aldrig nöjd med nått :(

Huskur: Vi blev chockade båda två men självklart glada också. Jag blev jätte glad och hon är så älskad. Men Ingen av oss hade tänkt att bli föräldrar just då. Han är glad och lycklig och tycker det är roligt men samtidigt säger han när han blir upprörd eller på dåligt humör att hela hans liv är förstört det var inte det här livet han valde och att jag alltid kommer få leva med att jag tvingade han att bli pappa mot hans vilja osv. Han får inte göra någonting heller säger han fast han gör saker jämt och ständigt osv osv. Först ville han verkligen inte behålla henne men sedan ville han det och ja jag vet inte hur man ska förklara. Jag har då sagt att man är två om ett barn. Han säger ofta att han inte var redo iallafall för att bli pappa men jag har sagt att nu är vi föräldrar så du får helt enkelt stå ut med det och göra det bästa av situationen. Du behöver väll inte sluta leva bara för att du har fått ett barn du kanske inte bara kan göra vissa grejjer just då på sekunden som du hade tänkt och kunde göra innan hon kom till världen utan får skjuta nån dag extra på vissa saker ibland då det krävs lite mer planering nu då han har familj och vissa saker kanske du måste pausa lite i tills hon blivit lite större för att sedan ta upp igen osv. Det är när han blir upprörd eller på dåligt humör allt kommer han matar bara ur sig elakheter då :(

Grejen är den att jag har varit på väg att sticka härifrån flera gånger för han sårar mig så djupt av allt han vräker ur sig åt mig och även till dottern när han är trött eller på dåligt humör och han behandlar henne som skit då han säger saker till henne som att det är bara skrik och grin kring om dig jämt, sov nu för helvete jag tänker inte sitta här hela natten ja allt som nu slinker ur han det gör så jädrans ont i mamma hjärtat att se och höra. Anledningen till varför jag har stannat så länge är nog för att jag hoppas så innerligt att han ska skärpa till sig snart och bli bättre och börja förstå och inse själv hur han beter sig mot oss. Jag sa senast för några dagar sedan att nu får du för helvete ta och skärpa till dig och lugna ner dig du förstör henne snart med ditt jävla humör och det tänker jag inte tillåta det är för fan psykisk misshandel du håller på med mot oss och en jävla gång till så sticker jag härifrån och kommer aldrig tillbaka igen. Jag är uppvuxen med skilda föräldrar själv och det är inte roligt och bara tanken på om jag flyttar och vet att när hon isåfall ska vara själv där om det nu blir varannan helg till att börja med då jag anser att hon är för liten för varannan vecka än jag kommer sitta och gråta och vara på helspänn hela tiden när han är själv med henne och fundera på tex hur hon har det, om han är snäll mot henne, vad hon gör, Att hon kanske är lite bråkig att lägga nån kväll och hans tålamod kanske brister och veta vad han kan vräka ur saker till henne då och behandla henne dumt genom att trycka ner hon i sängen och sucka och skrika sov nu för helvete ungjävel bara den tanken skrämmer mig :(

Han har ofta sagt att han inte känner någon pappa roll för att han aldrig nästan får vara själv med henne men det är ju för att jag vet hur han är emot henne i mellan åt och för att jag har haft väldigt svårt för att släppa henne. Jag har knappt klarat av att lämna bort henne till någon barnvakt heller. Jag har sagt flera gånger till han att om du bara skärper till dig och börjar bete dig mot henne så får du åka iväg med henne själv mer. Jag har nu iaf sagt att jag ger detta sommaren ut funkar det inte så drar jag. Även sagt att han ska söka hjälp för sitt humör och få medecin och jag tänker ringa och boka tid på vc åt han. Jag accepterar inte detta mer nu. Jag gar satt ner foten nu. Enligt han själv så gör han inget fel och det är inte han det är fel på utan mig osv.

Det känns även som att han inte har några känslor kvar för mig heller även fast han säger det för han tar typ aldrig på mig längre och han kramar knappt om mig han vill knappt ha sex det var typ 3 månader sen sist jag har gett han en himla massa bröstknull som jag vet att han älskar och ibland faktiskt mot min vilja bara för att han ska bli glad och nöjd och på bättre humör och han säger varje gång att du ska få ditt i morgon och när jag tar upp det är han alltid för trött eller slut med, klockan ör för mycket osv. En gång skulle vi mysa och var på väg att ha sex och då sa jag att idag får du inget bröstknull bara sex men då dög det inte alls helt plötsligt. Han säger att han inte är otrogen eller pratar med någon annan och jag tror han faktiskt men ibland säger bara hjärnan en annan sak :(

Hela situationen är så jävla jobbig. Har föreslagit parterapi men han totalvägrar :(

Ett exempel.

Ikväll nattar han henne och hon har alltid lite svårt att varva ner och komma till ro när hon ska sova för kvällen allra helst om hon är övertrött eller har råkat slumra en stund på kvällskvisten ligger bara och sparkar i sängen med benen och skrattar lite så för att få hon att sova måste man vara lugn med henne och sitta och hålla en hand på henne så hon känner tyngd och att man är där och stryka hon på ryggen och i håret tills hon till slut kommer till ro och kan somna och ibland kan det ta en lång stund. Han går och nattar henne och kommer ut efter en stund och säger jag vet inte om hon sover nu men jag orkar inte mer jag har hållit på typ en timme nu fast han inte har det. Självklart hade hon inte somnat så han går tillbaka in till henne igen och säger högt att Nu är jag less på dig nu ska du sova. Hon vill inte sova så han tar upp henne och kommer ut till mig och säger Jag är less, förjävla less jag har annat att göra än att hålla på med sånna här fiaskforum jag sätter henne på golvet i vardagsrummet.

Det är förjävligt att man ska behöva påminna pappan till sin dotter hur han beter sig och att han ska lugna ner sig osv. :(

Han har puttat mig hårt några gånger när jag stått i vägen och han har gått förbi så jag har flygit in i en garderob och en dörr för han är rätt stor och har muskler och han slet tel ur fickan på mig och kastade den rakt in i en tall så den gick sönder då han kom på att jag spelade in honom och tagit tag i mig hårt så jag fått blåmärken men då har jag enligt honom retat upp han när vi stått och skrikit på varandra och bråkat.

Ibland blir jag riktigt rädd för honom :(

Jag vet att det inte var den här killen bag föll för och blev kär i så innerst inne har han ett hjärta.

Men jag har börjat anteckna allt nu allt dumt han vräker ur sig och gör mot oss och för dagbok i telefonen varje dag. Ska även köpa en bok att börja skriva i om tel ger upp. Har även spelat upp några av våra tjaffs.

Usch att du också har det såhär hemskt. Jag lider verkligen med dig. Hoppas att han fortsätter vara som han har varit i veckan mot dig håller tummarna. Håll mig gärna uppdaterad om hur det går för dig. Hur gamla är ditt/dina barn?

Ska ge det sommaren ut och ge det en absolut sista chans och funkar inte det och han inte vill jobba med sig själv eller söka hjälp och få medecin och det så drar jag och dottern.

Jag har slängt iväg ett mail åt dig :)

Det är väll klart att det inte känns nå roligt att få höra nå sånt skit snack för jag har ju inte tvingat honom att bli pappa man är ju faktiskt två om ett barn och han gick ju med på att vi skulle behålla henne också och då vräker man inte ur sig sånna saker. Men ibland gör han allt för att trycka ner mig och han verkar njuta av det också för han inser inte att han gör fel eller ber om ursäkt utan låtsas som att ingenting har hänt jämt. Han gör ju aldrig några fel enligt honom. Vad menar du med berädd att ta ord i mun? Det är självklart att det är psykisk misshandel han utsätter mig och dottern med med alla hans elakheter som slinker ur hans mun. Vad skulle det annars vara? Självklart hade jag velat vänta några år med att skaffa barn men då situationen blev som den blev nu och man gör allt för att skydda sig för att inte bli gravid och blir det ändå och inte vill göra en abort efter att vara i vecka 7 och fått se ett tickande hjärta så har man inte så mycket till val men hon är älskad och välkommen ändå och världens bästa dotter även fast jag hade en skit graviditet och blev sängliggandes hälften av tiden pga kraftiga blödningar som inte ville ge med sig så vi höll på att förlora henne :(