• Frankie Bean

    Skam över förlossning

    Vet inte hur jag ska skriva detta. Jag trodde de här känslorna skulle försvinna men det gör de inte.

    Förlöstes med kejsarsnitt för ca en månad sedan, det var ett planerat snitt pga förlossningsrädsla. Jag är otroligt tacksam för snittet men känner mig så fruktansvärt ledsen över orsaken. Jag skäms över att jag inte kan föda, rent psykologiskt och inte heller amma, igen psykologiskt. Klarar inte längre av att vara i närheten av andra nyblivna mammor, eller någon som kan tänkas nämna förlossningar. Känner mig mindervärdig, som en dålig version av en kvinna.

    Vill vara normal men kommer aldrig bli det.

  • Svar på tråden Skam över förlossning
  • Rosa Fluff

    Du är absolut inte dålig! Va stolt över dig själv. Du stod på dig och fick föda på det sättet du ville. Det sättet som var rätt för dig. Starkt jobbat!

    Och vad gäller amning så är det upp till var och en. Jag har ammat en och flaskmatat en. Båda sätten är bra. : ) Inget bättre än det andra. Gör som du vill och skit i vad andra tycker.

  • Anonym (Alice)

    Vad tråkigt att du inte fick det stöd du behövde för att våga lita på din kropps förmåga att föda och amma, men dagens alternativ i form av kejsarsnitt och ersättning lär knappast ge ditt barn ett sämre liv än vad det skulle ha fått annars, så älta inte det. Njut av din unge och skippa dåligt samvete.

  • Anonym (inget att skämmas över)

    Jag fick också planerat snitt pga svår förlossningsskräck. Det blev akutsnitt under lugna former då det satte igång tidigare än väntat och komplikationer tillkom. Jag trodde jag skulle ha svårt med amningen, men det har gått över förväntan. Vad är det som gör att du inte kan amma? I vilket fall tycker jag inte du har något att skämmas över, för vissa funkar amningen för andra inte, huvudsaken är att du OCH ditt barn mår bra. Om amningen får dig att må dåligt är det inget bra alternativ. 

    Jag är otroligt tacksam för mitt kejsarsnitt. Av allt döma hade jag fått genomgå en väldigt lång och krånglig förlossning om jag skulle fött vaginalt, och detta hade utan tvekan påverkat min relation (som nu är jättebra!) med min son. Planerade kejsarsnitt är inget som delas ut till höger och vänster, och det fanns goda skäl till att det blev det som valdes för dig. Du är ingen dålig eller svag människa, även om vissa personer kanske vill få dig att tro det. Jag har aldrig fått höra några kommentarer om min önskan att få ks, men vet att andra kan få höra lite vad som helst av människor som "vet bättre"...  
    Du hade mod nog att förstå och säga till att en förlossning skulle vara mer än du klarar av, och du valde att gå en väg som var det bästa valet för både dig och ditt barn!

  • Anonym (var STOLT och glad i ditt val)
    Frankie Bean skrev 2016-07-14 12:03:41 följande:

    Vet inte hur jag ska skriva detta. Jag trodde de här känslorna skulle försvinna men det gör de inte.

    Förlöstes med kejsarsnitt för ca en månad sedan, det var ett planerat snitt pga förlossningsrädsla. Jag är otroligt tacksam för snittet men känner mig så fruktansvärt ledsen över orsaken. Jag skäms över att jag inte kan föda, rent psykologiskt och inte heller amma, igen psykologiskt. Klarar inte längre av att vara i närheten av andra nyblivna mammor, eller någon som kan tänkas nämna förlossningar. Känner mig mindervärdig, som en dålig version av en kvinna.

    Vill vara normal men kommer aldrig bli det.


    Det finns inget fel i att vilja ha ett planerat kejsarsnitt. De som hävdar annat är fast i gamla tankesätt och baserar det på felaktig information. Tänkte skriva lite om vad folk brukar säga eller vad som grundar deras negativa syn på KS och sedan ett "svar på tal" till dessa påståenden. Du har säkert redan läst mycket om det jag skriver, iom att du valde ett KS, men att påminnas kan vara bra och att få höra det från någon annan. 
    De flesta argument emot ks brukar vara (men oftast framlagda mycket mer otrevligt dock):

    "Det är mycket högre risker med ks jämfört med vaginal förlossning".
    Detta är en gammal myt som sjukvården fortfarande framför överlag, samt kvinnor till kvinnor håller detta i liv. Svensk sjukvård är fortfarande väldigt negative inställda till ks, så den information de ger ut är skevt vinklad i fördel för vaginalt. Faktum är om du läser t.ex. Socialstyrelsens rapport  samt studier, så är det inte särskilt stora ökade risker med KS. Alla operationer innebär ju en risk, men det är inte detta vi pratar om vid risker vid KS, utan saker så som att barnet kan ha svårare att komma igång med andning pga att den inte utsätts för samma positiva stress som vid en vaginal förlossning. Detta är delvis sant, ja - det är en högre risk, men det är inte särskilt mycket högre alls. Dessutom så är det väldigt sällan ett allvarligt problem, utan något som kan ordnas inom de första 10 minuterna av födsel. Så sådana risker är ofta gravt överdrivna i hur mycket högre risk det faktiskt är (för högre risk säger inte så mycket egentligen, vi måste fråga hur mycket högre risk. Om risken för en särskild komplikation vid VF är 2% och 2.2% vid KS, ja det är ingen betydelsefull ökad risk), samt hur allvarlig risken är. Andingsproblem låter ju allvarligt, men inte lika farligt när vi vet att det är något som går att ordna snabbt i de flesta fall. Bör också påpekas att i statistiken så särskiljs sällan planerat kejsarsnitt, akut kejsarsnitt och urakut kejsarsnitt. Detta ger en ännu mer snevriden bild över risker, då såklart akuta och framförallt urakuta KS innebär högre risker och där ofta antingen mamman eller barnet (eller båda) redan mår dåligt och är illa däran. 

    Däremot så upplyser man sällan om riskerna vid vaginal förlossning, som är väldigt många. Såsom syrebrist för barnet. Många av dessa risker är helt eliminerade vid KS. 

    Även något som bör tänkas på angående risker, är det skaderisken för mamman, såsom förlossningsskador. Vid ett KS så finns det ju risker som är förknippade med en operation (propp, blödning osv.), men tänk också på at du har ett helt team av sjuksköterskor och läkare där för att hjälpa dig med allt detta. Vid VF ser tyvärr oftast inte personal situationen likadan ut och de möjliga skadorna är många. Så många kvinnor får lida av bristningar, framfall, inkontinens, läckande anal, smärta vid träning och sex m.m. Och detta ses som "normalt". Sveriges statistik på förlossningsskador är rätt hög också för ett sådant utvecklat land, t.ex. 6-7% av alla kvinnor får en sfinkter ruptur av grad 3 eller 4. Detta är inte läget i alla länder, Finland är ett land som har väldigt lite förlossningsskador.
    Hade ju vart en sak om man var garanterad bra eftervård, men så är det inte idag. Många söker inte hjälp på länge pga attityden kring förlossning (det är normalt, man ska stå ut med lite sveda och värk osv.), och när de väl gör det blir de flesta inte tagna på allvar. 

    "Det är naturligt/evolutionärt att föda vaginalt", "Kvinnor är skapta för att föda vaginalt"
    Mja, det kanske är sant. Men naturligt är inte lika med bra eller bäst. Djur som föder levande barn och människor (kvinnor då) har ju funktionen att bära och föda barn, men detta har alltid skett med stor smärta och med höga risker. Många djur och människor blir allvarligt skadade i processen eller rentav dör, både mamma och barn. Tack och lov så har vi idag såpass bra kunskap och avancerade medicinska hjälpmedel att vi kan förebygga risker och behandla komplikationer som gör att andelen mammor och barn som dör eller skadas har minskar markant. Detta är inte ett dugg naturligt dock. Så om vi skulle hålla på det där argumentet att en vaginal förlossning är det enda rätta pga det är naturligt, okej - men då bör man ju inte heller ta hjälp av vare sig smärtstillande, värkstimulerande, medicin för att stoppa blödning m.m. För inget av det är "naturligt". Naturen är grym, betyder inte att vi måste fortsätta leva igenom denna grymhet när vi har andra alternativ. 

    "Att välja kejsarsnitt är ekonomiskt oansvarigt"
    De som hävdar detta syftar oftast på att en VF kostar ungefär 25.000 kr och ett KS ca 40.000 kr. Men man borde inte sluta där tycker jag, låt oss fortsätta kolla på kostnader. En svår förlossning kostar ca 60.000 kr. Ca 15% av alla förlossningar betraktas som svåra och ca 10% av alla vaginala förlossningar slutar i akuta eller urakuta kejsarsnitt, vilket betyder dubbel kostnad för både förlossning (och i vissa fall en svår förlossning) och kejsarsnitt. Detta räknar dessutom inte in den eftervård som många kvinnor behöver få efter en VF för att kunna fungera i vardagen. Detta är "dolda" kostnader sm inte tänkts på när man räknat ut priserna för VF. För övrigt så handlar det ändå om relativt små skillnader i kostnad, det kan låta mycket för gemene man, men det är ändå väldigt få kvinnor som önskar ett KS, de flesta är istället rädda för en operation. Så att klanka ner och ge skuldkänslor över kostnader till de som verkligen vill ha och behöver ett KS är riktigt fult beteende. 

    "Som kvinna ska man klara av en vaginal förlossning" och andra synsätt angående att en vaginal förlossning är det ultimata kvinndomsprovet, även kommentarer såsom bara pratar om hur man missar den där "urkraften" och magin, eller man kommer missa det där speciella ögonblicket som definierar din kärlek till ditt barn
    Detta är ett så stört synsätt att jag vet inte vad. Trodde vi hade kommit längre än så men blir alltid motbevisad när sånna här kommentarer kommer upp. Detta är en sådan förlegad syn och attityd som jag hoppas folk bara kan lägga ner med. 

    Varför ska man behöva gå igenom en smärtsam och riskfylld ritual för att få kalla sig kvinna? För att älska sitt barn? Tyvärr har jag inget bra svar på sådana människors attityder mer än att de är dumma i huvudet och borde inte få ha en plats i ditt liv. Kan de inte respektera ditt val bör de heller inte få vara en del av ditt liv. De har så himla fel och är själva hjärntvättade med denna syn, men det betyder inte att du måste lida över det.

    Vad man dessutom säger indirekt är ju också att kvinnor som inte kan få barn aldrig kommer vara riktiga kvinnor. Kvinnor som adopterar kommer aldrig förstå hur mycket en kvinna som burit och fött sitt barn älskar SITT barn och kommer aldrig kunna mäta sig med henne. Det är ju helt sjukt. Klart som fan att man kan. 

    Blev ett långt svar, förstår att du redan vet om mycket av allt det här iom att du ville ha ett planerat KS. Men, det kan vara bra att bli påmind om det samt att få höra det av någon annan. Kan för övrigt tipsa om gruppen "Rätten att välja kejsarsnitt" på facebook om du inte redan är med där. Där kan du få massor av stöd och tips från andra kvinnor som genomgått samma sak. 

    Hoppas du kan få hjälp med detta och komma igenom det så att du kan njuta av den bebis. Kramar på dig!
  • Anonym (var STOLT och glad i ditt val)
    Anonym (Alice) skrev 2016-07-14 12:39:42 följande:

    Vad tråkigt att du inte fick det stöd du behövde för att våga lita på din kropps förmåga att föda och amma, men dagens alternativ i form av kejsarsnitt och ersättning lär knappast ge ditt barn ett sämre liv än vad det skulle ha fått annars, så älta inte det. Njut av din unge och skippa dåligt samvete.


    Tycker du verkligen att det där är ett svar som kommer hjälpa TS och få henne må bättre? "våga lita på din kropps förmåga att föda" - allas kroppar har (1) inte den förmågan att föda alls och det slutar i KS ändå som är bra mycket mer traumatiskt, och (2) även om kroppen "kan" föda så sker det sällan skadefritt, så "kan" den verkligen göra det då? 

    Man kan ju lika gärna vända på det och säga "vad bra att du fick en BM och läkare som stödde dig så att du vågade lita på din kropps förmåga att läka efter en operation".
  • Frankie Bean
    Anonym (Alice) skrev 2016-07-14 12:39:42 följande:

    Vad tråkigt att du inte fick det stöd du behövde för att våga lita på din kropps förmåga att föda och amma, men dagens alternativ i form av kejsarsnitt och ersättning lär knappast ge ditt barn ett sämre liv än vad det skulle ha fått annars, så älta inte det. Njut av din unge och skippa dåligt samvete.


    Det är inte (nödvändigtvis) min kropp det är fel på utan mitt psyke.
  • Anonym (Lena)

    Har du haft mycket ångest tidigare i livet?

  • Anonym (Lena)
    Frankie Bean skrev 2016-07-14 13:32:12 följande:

    Nej, bara över gynekologiska saker samt brösten.


    På vilket sätt har du haft ångest över det? Det jag egentligen är ute efter är om du har läggning för ångest och hittar olika saker att ha ångest över. I så fall hjälper det inte att alla försäkrar dig om att det är okej, du kommer att hitta något nytt att oroa dig för. I så fall behöver du jobba med fin ångest på annat sätt.
  • Frankie Bean
    Anonym (Lena) skrev 2016-07-14 14:00:28 följande:

    På vilket sätt har du haft ångest över det? Det jag egentligen är ute efter är om du har läggning för ångest och hittar olika saker att ha ångest över. I så fall hjälper det inte att alla försäkrar dig om att det är okej, du kommer att hitta något nytt att oroa dig för. I så fall behöver du jobba med fin ångest på annat sätt.


    Andra har utsatt de områdena för mycket smärta, tillräckligt mycket för att ge vissa psykologiska problem efteråt. Jag kan inte hantera vissa smärtor där utan att må mycket, mycket dåligt efteråt och behöva lugnande etc.

    Jag känner mig helt enkelt skadad och trasig dock förstärktes verkligen dessa känslor efter födseln. Insåg inte hur starkt jag skulle påverkas trots kejsarsnitt. Jag ser de andra mammorna från gruppen som starka och modiga och som gjorde sitt bästa (och i de flesta fall gick det bra för) medan jag är något skevt och konstigt. De kunde gå igenom det där utan att bryta samman totalt medan något är fel hos mig.
Svar på tråden Skam över förlossning