Vårbebisar efter IVF 2016
En tråd för oss som blivit gravida efter IVF 2016 och har BF under våren 2017. Välkomna! :)
En tråd för oss som blivit gravida efter IVF 2016 och har BF under våren 2017. Välkomna! :)
Hej!
Nu vill jag våga mig in här och skriva något och inte bara läsa av rädslan för att inte våga hoppas och jinxa det om jag skriver något. Hoppas det är ok!?
Vi är äntligen gravida igen (7+5 cirka) efter vårt 6 ivf (4 et 2 fet) och fick se ett blinkande hjärta på vanligt ul igår ?? Går på semester nu så blev lugn av att få se att där var något innan man ska försöka slappna av och njuta av lata dagar. Vi har ett MA i bagaget i v 8 för 1,5 år sedan och ett väldigt jobbigt missfall i v 11 i våras så vi vågar inte riktigt hoppas men försöker.
Har mått rätt dåligt senaste 1,5 v med kräkningar och noll matlust så har gått ner typ 2kg men att få se att där var något i magen gör allt värt det. Lycka till alla ni andra och trevlig sommar på er!
Här fortsätter det iallafall med lite bruna flytningar idag. Har ont i vad jag tror är ligamenten på båda sidorna så jag försöker tänka att det nog är små blodkärl som brister när livmodern växer. Liten hade det ju superbra där inne i torsdags och allt såg fint ut. Så nu får det vara så tills jag vet något annat. :)
Varmt välkommen! Då ligger vi lika. 7+5 här idag. :)
Förstår helt klart detta med att jinxa, men precis som halfmoon säger finns det inte mycket att göra. En vän till mig outade på sociala medier när hon var i vecka 5-6 någonting och det gick superbra. Försök istället tänka att det kan vara bra att få prata av sig. :)
Vad roligt :) har du haft kontakt med din klinik efter insättningen? Jag gjorde ju FET denna gången och har lite räknat själv hur långt jag är eftersom de har sommarstängt. Tydligen 7+6 såg jag nu så dagen före dig ;) (enligt mina beräkningar då) jag fick mitt bf till 11mars - men ska ringa och höra på måndag när de öppnar.
Jag har haft bruna flytningar en vecka denna omgången under vecka 7 men har slutat nu. Förra graviditeten blödde jag färskt lite hela tiden..men då hade jag ett hematom i livmodern också...
Ska bli kul att följas åt :)
Nej, kliniken har sommarstängt och öppnar först den 8/8. Så jag har ringt barnmorskan på eget bevåg för att få tid för UL och inskrivning. :)
Gör kliniken något mer när man blivit gravid och har tid för UL? Visst räknas det som en "vanlig" graviditet sen? Kul! Jag är beräknad 12/3. :)
Har ni något barn sedan tidigare eller var det graviditeten som slutade i missfall? Jag försöker allt jag kan att inte oroa mig för missfall, men det är svårt med dessa bruna flytningar.
Ok då är du lite i samma sits :)
Jag tror de vill göra ett viabilitetsultraljud, dvs att där är ett levande foster sen räknas det som vanlig graviditet om inget är avvikande. Min förra graviditet var en tvillinggraviditey via ivf där ett av fostrena dog i v 5 och det andra levde vidare plus en blodansamling i livmodern som gjorde att jag blödde lite ständigt så jag var inne på vul en gång i veckan minst..tills dess det tyvärr tog helt slut. Men det var färskt blod och hade att göra med blodet i livmodern plus att det döda fostret inte återbildades utan skapade en kraftig infektion som tog kål på det andra tyvärr :( så så långe det är brunt så borde man kunna va rätt lugn tror jag.
Vi har inga barn sedan tidigare, utan har försökt i drygt 4 år med de enda plusen på två av ivf-insättningarna. Ni då?
Jag är på semester så jag har inte varit så aktiv. Roligt med fler i tråden!
Välkommen Venne och Tindra85! Och grattis till era plus!
Jag är i v.10+4 idag. Jag har ultraljud på måndag för att kolla att allt är som det ska, och på tisdag ska jag ta blodprov till NIPT. Det känns mycket nervöst.
NIPT är snordyrt, vi betalar 7400 för det. Inga roliga pengar, men kändes viktigt med tanke på vår änglapojke. Vi hade fått KUB gratis men eftersom NIPT är mer pålitligt valde vi att göra det. Men jag hade aldrig gjort det annars. Det var ju vara extrem otur förra gången som gjorde att vår pojke var sjuk, men det är svårt att inte släppa att "tänk om det beror på mig och kommer hända igen".
Jag tycker också det är svårt att släppa det här med att jinxa saker. Det känns som om jag gjort det nu genom att ha plockat fram gravidklädera från förra graviditeten för att jag är så svullen, och är känslig för att det sitter åt.
Var också mkt i tankarna om att jinxa innan. Gör jag si blir det säkert så. Men jag har gjort på så olika vid vid de tidigare missfallen och på nåt sätt så känns det då som att det inte spelar nån roll vad man gör eller hur man förhåller sig. Det blir som det blir och det finns inget man kan göra.
För mig är det känsligt att berätta om graviditeten. Vågar inte säg nåt för det känns som jag luras, som det inte är på riktigt. Och om jag väl börjar tänka att det är på riktigt så kommer det försvinna. Ska träffa lite barndomsvänner nästa vecka, då jag är i v 15, men jag känner att det tar emot som fan att berätta trots att de vet att vi försöker och om det första missfallet. Ska även träffa lite släkt i v 15/16 men jag vill inte.
Hade trott innan att jag skulle vilja skrika ut det när vi var i v 13 och ultraljudet gått bra. Men nej, vill inte dela med mig.
Här fortsätter det iallafall med lite bruna flytningar idag. Har ont i vad jag tror är ligamenten på båda sidorna så jag försöker tänka att det nog är små blodkärl som brister när livmodern växer. Liten hade det ju superbra där inne i torsdags och allt såg fint ut. Så nu får det vara så tills jag vet något annat. :)
Var också mkt i tankarna om att jinxa innan. Gör jag si blir det säkert så. Men jag har gjort på så olika vid vid de tidigare missfallen och på nåt sätt så känns det då som att det inte spelar nån roll vad man gör eller hur man förhåller sig. Det blir som det blir och det finns inget man kan göra.
För mig är det känsligt att berätta om graviditeten. Vågar inte säg nåt för det känns som jag luras, som det inte är på riktigt. Och om jag väl börjar tänka att det är på riktigt så kommer det försvinna. Ska träffa lite barndomsvänner nästa vecka, då jag är i v 15, men jag känner att det tar emot som fan att berätta trots att de vet att vi försöker och om det första missfallet. Ska även träffa lite släkt i v 15/16 men jag vill inte.
Hade trott innan att jag skulle vilja skrika ut det när vi var i v 13 och ultraljudet gått bra. Men nej, vill inte dela med mig.