Behöver tid UTAN hans barn!

Då kanske det är bättre att barnen bor på heltid hos pappan och mamman betalar underhåll. Då kan mamman åka på så många resor hon vill med sin partner och de stunder hon kommer överens om att ta sina egna barn vet både pappan och TS att de faktiskt kan planera utifrån att barnen är hos sin mamma.

I nuläget har de barnen varannan vecka men barnen är långt över halva tiden hos pappan för att de dyker upp extra hela tiden för att det passar mammans planer. Mamman kräver att det ska vara så annars vill hon att pappan ska betala underhåll till henne. Galet resonerat av mamman tycker jag.

Det är klart att det inte passar TS att hennes hem betraktas som fritids och nattis av barnens mamma som bokar in extra veckors semester utan att ens fråga. Det är pappans uppgift att få till ett mer tillfredsställande arrangemang för alla parter.

Jag lever i en kärnfamilj med min man och våra två barn. Barnen är oerhört krävande och jag och min man har i princip ingen tid för oss själva. Det är väldigt påfrestande på förhållandet. Tråkigt, men så är det.

Ibland försöker vi fixa barnvakt för att kunna gå ut och äta bara jag och min man. När det väl blir av är det underbart. Ibland får det dock ställas in, barnen bli sjuka eller barnvakten får förhinder. Det suger! Men sånt är livet med barn. Under flera års tid så har vi inget annat val än att sätta barnens behov före våra egna.

När det gäller ens egna barn så är det här (för det mesta) självklart.

När det gäller bonusbarn så börjar många resonera annorlunda. Man hör argument som 'de är inte mina barn', 'de är inte mitt ansvar', 'jag behöver paus', 'vi hade faktiskt planerat annat' osv. Visst, mycket av det här är sant. MEN, det är faktiskt såhär livet är med barn. Har man valt att gifta in sig i en familj där barn redan finns så får man liksom de här sakerna på köpet även om man inte vill.

visst kan man skylla på barnens mamma i det här exemplet, men det är precis likadant i en kärnfamilj. Ens partner tar kanske inte alltid det ansvar man hade tänkt sig, vissa relationer funkar bättre än andra. Det är likadant med ens partners ex, visa har ex som tar mycket ansvar och alltid ställer upp, andra har horribla ex som gör allt för att förstöra. Man kan liksom inte bara gå och välja en ny partner och tro att allt bara ska flyta på smärtfritt. Det kommer på köpet tyvärr.

Visa barn är svårare än andra och kräver mycket. Visa ex är svårare än andra.

Men kan man inte hantera några jobbiga år med eventuellt 'förstörda' planer, ja då kanske man bör söka en partner som inte har barn...

Eller så frågade mamman pappan snällt o han sa att det gick bra

Det är föräldrarnas sak, inte ts. Hon är ingen obetald barnpiga.

Här är en som inte hört samtalen (det gick att höra på andra sidan köket) när exet hotade med enskild vårfnad in sambon inte bytte helger efter hennes nyck.

Jag lovar. En del gör allt för att styra (efter en vända samarbetssamtal så blev det bättre då hon fick klart för sig att man inte kan ändra schema efter val av nya karlar)

Givetvis kan han ha ljugit för TS om hur det gick till och bara frågade TS om det var ok som ett spel för galleriet. Det ändrar inte det faktum att han beter sig oerhört respektlöst mot TS.

Att som normalbegåvad vuxen inte fatta att det absolut inte är ok att ens komma med en så dum förfrågan om att få ANDRA att avboka sin resa för att få resa själv är för mig helt ofattbart. Antingen är inte mamman normalbegåvad eller så njuter hon av att få pappan att dansa efter sin pipa.

Men hon gör det ju för att hon kan, hon vet att hon kan styra och ställa precis som hon vill för pappan lyder.

Den som beter sig sämst här är dock pappan som inte bryr sig om TS annat än som bekvämlighetsinrättning. För mig är det otänkbart att behandla någon jag älskar så som TS sambo behandlar henne.

Nej, det är just det jag försöker få TS att förstå, att han kanske inte gör det eftersom han beter sig så illa mot henne.

Så som han beter sig är faktiskt närapå verbal misshandel. Men det förstår han kanske inte själv.