Amningen fungerar inte

4 månader är ändå jävligt bra jobbat!

Svarar du på pump? Isf kan du ju skaffa en riktigt bra pump och ge bröstmjölk i flaska och ev. Bara mysamma när ni känner för det

Ev. Kan han amma bättre när han blir äldre om du håller igång mjölken, om du vill såklart

Jag hade liknande problem + förlossningsdepression som inte togs på allvar

Så till min stora sorg blev det bara amning i 8 veckor och en veckas bröstmjölk i flaska tills vi övergick helt till ersättning.

Ångrar verkligen att jag inte hade en bra pump och pumpade ut så de räckte längre!

För mig känns det som att jag kan mysa mer med bebis när hon får flaskan. Istället för att jag ska få ångest inför amningen eftersom det gjorde så ont och bli stressad över amningen så är jag mer avslappnad när jag kan ge flaskan, mindre stress innan under och efter matning. Du kan hålla bebisen nära, i samma position som vid amningen, titta in i ögonen och klappa huvudet och mysa extra efter flaskan genom att hålla bebisen mage mot mage. Kanske bära mer för att få den mysiga kontakten? Bärsjal?

Jag vet precis vad du går igenom..
Jag fick mitt andra barn för 2.5år sedan. Jag hade slutat amma mitt första barn ca 6månader innan lillan kom.
Det fanns inte på kartan att det skulle kunna gå dåligt.

Med första fick jag stödmata med flaskan dom första månaderna för att han krävande mer än jag hade. Det gick hur fint som helst att kombinera flaska och bröst.

Då kom lillasyster.. Jag hade ställt in mig på att amma minst 1.5år och det skulle bli så mysigt osv..
Redan på bb strulade..taget var inte optimalt, det gjorde ont och framförallt hon gick inte upp i vikt. Hon skrek och gormade konstant hela tiden. BVC tjatade om tillägg för hennes viktnedgång medans jag ville till varje pris undvika flaskan. Men när vikten bara dalade så hade jag tillslut inget val. Då tilltog problemen ytterligare, hon ville inte ta bröstet alls.. BVC sa till mig hela tiden att flaskan var så bra och att jag svamlade som hellre ville amma. Ingen förstod hur gärna jag ville amma. När 3månader av gråt gått så skickade min BVC psykolog mig till barnmottagningen där jag skulle få ligga inne för hjälp med amningen. Tyvärr fick jag en läkare som aldrig hade ammat sina barn så hon sa på en gång "du slutar amma och det är nu! Du plågar ju flickan". Jag grät och var helt förstörd.. Försökte ge henne bröstet när vi kom hem men det var kört..
Det som jag hade sett som min räddning gjorde allt bara värre.

Smärtan du känner över amningen kommer ta tid! Jag fortsatte gå på samtal hos BVC psykologen och det hjälpte mig att bearbeta en del av det jobbiga. Kanske du borde prova? För mig tog det närmare 2år innan jag hade accepterat att det inte gick. Och det smärtar emellanåt fortfarande när jag läser om hur lätt det är för vissa.

Jag bad min BVC sköterska om hjälp direkt vi kom hem från bb, jag bad om att få hjälp via sjukhuset men hon sa att det går inte.
Det var som jag nämnde tidigare min psykolog som hjälpte mig. Men det första hon frågade mig var varför min BVC sköterska inte frågat mig om inläggning på barn. För det är en hjälp dom ska erbjuda.
Tänk om jag vetat det tidigare än nästan 4månader senare? Vill du verkligen amma och allt inte är kört än så kanske det vore ett alternativ? Att komma över det jobba brukar vara lättare om man i alla fall fått chansen att prova allt.

Lycka till och stora kramar

Har du varit på amningsmottagning? Jag fick hjälp där då jag hade problem första veckorna.

Jo jag får försöka se det så, att 4 månader är ganska bra trots att det gjort ont.
Det jobbiga och sorgen består mest i att amningen aldrig varit mysig som jag hade önskat och även att jag inte kunnat amma så länge som sonen och jag hade velat.

Pumpar så gott jag kan och ger på flaska men mysamma kan jag tyvärr inte göra eftersom det gör ont :(

Har du kommit över att amningen inte blev som du tänkt dig?Vad var det som inte funkade för er med amningen? När fattade du beslutet att sluta amma? Var det känslomässigt jobbigt att sluta amma? Förlåt för många frågor.

Bär honom i ergonomisk sele varje gång han ska sova och fram till att han vaknar så det blir många timmar varje dag.Av vad jag kan utläsa så blev du också ganska sviken av vården i samband med din amning?

Jag vill verkligen amma mer än något annat men jag tror ärligt talat inte att detta går att rätta till. Hans tag var fel från början pga kort tungband och sen blev han dessutom sugförvirrad av nappflaskan och taget blev ännu sämre än det varit tidigare.

Har varit i kontakt med flera amningsrådgivare, gjort amningsobservationer, testat alla möjliga amningsställningar, hamburgergreppet, bada tillsammans, mailkontakt med La Leche League, Amningshjälpen. You name it. På amningsmottagningen på sjukhuset sa dom att dom inte kan hjälpa mig mer.

Det som känns jobbigast just nu är att jag sabbade allt ännu mer genom att ge honom flaska som gjorde allt ännu värre. Känns som att jag stängde den sista dörren.

Känslor som skuld gentemot sonen för att ha sabbat amningen med flaskan, sorg över att inte kunna amma detta barnet heller och ilska över att vården inte såg tungbandet tidigare (trots att jag frågade barnläkaren när sonen bara var några dagar gammal) överöser mig och det känns som att jag drunknar.

Går till en psykolog via VC sedan några veckor tillbaka. För tillfället undrar jag om jag någonsin kommer att komma över detta.Ja, dom har sagt att dom inte kan hjälpa mig mer :(

Blev snittad och amningen kom aldrig igång efter det. Kämpade med pump i flera veckor, men gav till sist upp då pumpningen varannan timme förstörde sömnen så totalt att jag var helt utmattad.

Hade ångest över att inte ha lyckats med amningen tills dottern var runt halvåret och jag insåg att de flesta slutat amma vid det laget av en eller annan anledning. Du har kämpat på bra och om någon månad är det mer ovanligt än vanligt att amma. Tycker att MVC/BVC skuldbelägger för mycket kring problem med amning. Det är nog mycket nytt för en nybliven mamma än att man ska behöva känna sig som en dålig mamma när kroppen inte gör som man vill.

Så här i efterhand kan jag inse att vi pga flaskmatningen hade ett väldigt lättskött barn som sov i egen säng, vaknade max en gång per natt då hon blev mätt och nöjd av ersättningen och pappan kunde ta nattmatningen utan problem.

Kan fortfarande känna sorg för att jag inte fick uppleva den där mysiga amningsstunden det pratas om, men tror inte om jag skulle plåga mig på samma sätt om jag hamnade i samma situation igen.

Jag har aldrig kommit över att amningen gick åt helvetet med min första, kommer nog aldrig göra det heller men jag hoppas en del kan läka när jag får mitt andra barn i vinter

Jag är förbannad över att jag inte fick det stöd och hjälp jag behövde och hade rätt till

Nu har jag ett stort kontaktnät online, massa mer kunskap och är pepp på att få det att fungera.

För mig fanns det iaf tillfällen av otroligt mys och närhet, och mängden mjölk var inget problem så länge han ammade, och med en bättre pump funkar det nog bra också då jag förra gången svarade hyfsat bra även på en dålig manuell

Flaskmatning blev aldrig nån frihet för mig, mitt barn krävde att jag matade och nattade oavsett första 10-11 månaderna, och det blev aldrig riktigt så mysigt som vid amning, för mig.

Blir så ledsen när jag läser era upplevelser. Man läser mycket om amningshysteri hit och amningshysteri dit. Men det är nog lika mycket flaskmatshysteri nu för tiden. Jag jobbar på bb och det är så svårt där att stötta tillräckligt ibland då många mammor tycker att man är allt för på om man vill få amningen att funka. Då är ju risken att kvinnor som ni trillar emellan och får såhär dåliga erfarenheter av amningen.

Jättetråkigt att amningsmottagningen inte vill hjälpa dig :(.

Jag fick låna pump av bvc och har pumpat i 5 mån. Faktum är att många människor har fått ersättning och zde har blivit friska glada personer ändå, så om du har pumpat i 4 mån och sedan ger ersättning tycker jag inte du ska känna bågen skuld utan tvärtom vara stolt. Det är jag i alla fall. 4 mån med bröstmjölk är jättebra! Tänk positivt- kanske innebär det att pappan kan vara mer delaktig i matningen om ni har mer flaska?

Jag fick knappt nån hjälp alls på bb, dom sa att det var bra och gick innan problemet visade sig, bad mig ringa när de var problem men tog 40min att komma.. fick inte ens barnet till bröstet först utan dom gav honom till pappan, klämde ut min mjölk och gav på sked..

Bvc sa mest "okej" och sen inget mer.. jag bad om hjälp men fick ingen alls.. alla andra runt omkring sa bara ge flaska.. så

Så mammorna kan inte tala om för dig om de vill ha din hjälp eller inte?

Ungefär så var det för mig också.Jag sa till dom på bb att han fick för dåligt tag om bröstetmen dom stod på en meters avstånd och tittade och sa "vaddå? det ser ju jättebra ut. Du ska inte känna efter så mycket." Nähä tänkte jag...

Usch jobbigt när du har sån lust att få det att funka, förstår att det är frustrerande.
Men jag tycker du ska vara snäll mot dig själv - funkar det inte så funkar det inte. Din son kommer må bra utan bröstet (även om en del vill guilta oss in till att tro att barnen får det helt förfärligt utan amning och du inte ville höra om flaskans fördelar) och du är inte en sämre mamma för det. Jag tycker du ska lägga det där bak dig och använda din energi till de härliga och positiva delarna av mammandet istället för att plåga dig tar bara lust och energi ur vardagen med bebisen.

Det är ju synd när man skriver i all välmening och så får man bara skit tillbaka. Det klart att det är personalens fel att era barn inte kan amma. Ville mest lyfta detta angående amningshysteri som många skriker om idag. Det kanske inte är tillräcklig amningshysteri då det är uppenbart att det finns för lite resurser för att hjälpa de som verkligen vill amma.

Och självklart kan det uppstå problem trots att det från början sett väldigt bra ut.

Sant, jag fick en infektion i brösten och genast var många väninnor (som inte fått amningen att funka) på mig som en hök att jag skulle lägga ner och gå över till flaska :( sen blev det sura miner när amningen kom igång igen och jag fick matas med att det är "värre att må dåligt än att amma". Blev en motsats press för mig... Önskar att det inte var så stigmatiserar hur man matar sitt barn! Herregud, barnen klarar sig ju oavsett och varför lägga prestige i det ena eller andra?

"Vad var det som inte funkade för er med amningen? När fattade du beslutet att sluta amma? Var det känslomässigt jobbigt att sluta amma? Förlåt för många frågor.

Bär honom i ergonomisk sele varje gång han ska sova och fram till att han vaknar så det blir många timmar varje dag."

För mig funkade inte amningen eftersom mjölken inte räckte. Jag tror ärligt talat att det inte stämmer att "alla kan amma". Jag har extremt små bröst, visst blev de större efter förlossningen men det skulle liksom inte få plats de milliliter som krävs på den volymen bröst. Min bebis var jätteduktig och sög på bra och jag pumpade men mjölken fanns inte i tillräcklig mängd. Eftersom jag hade samma upplevelse från första barnet gav jag upp det snabbare denna gång. Mitt minne från första barnet är mycket fyllt av minnen av stress, oro, att barnet var oroligt. Denna gång känns det mycket lugnare och mer harmoniskt nu med flaskan. Jag kan njuta av min bebis och hon får en lugn mamma!
Första barnet försökte jag amma, efter två veckor när han gått ner 400 g sa en barnmorska att vi skulle ge ersättning, då började barnet må bättre (innan dess var det kaos!). Delammade i 6 veckor. Andra barnet gav jag upp amningen efter en vecka. För mig kändes det skönt att slippa försöka amma efter den veckan.

Precis. Det pratas om amningshysteri men om man verkligen vill amma och det inte fungerar så får man inget stöd. Istället får man höra "inte amma till vilket pris som helst" och blir nästan skuldbelagd för att man inte börjar flaskmata istället.

På bb var det ingen ur personalen som var intresserad av att hjälpa mig. Dom kom när jag ringde men frågade inte vad jag kunde sen tidigare eller vad jag ville ha hjälp med. Sa bara att allt såg bra ut och att jag "nog klarade mig bäst själv" och gick sen. I mitt fall spelade det ju inte heller någon roll hur jag höll honom eller vad jag än gjorde eftersom han fysiskt inte kunde amma på rätt sätt eftersom tungbandet var kort.

Jag tyckte att personalen på BB var rätt kassa i kommunikationen sinsemellan och gav ett förvirrat intryck, men amningsnappen jag fick var guld värd! Jag antar att ni alla går provat en sådan... Min lilla hade svårt att få tag och skrek frustrerat i 20-60 min innan hon kom till ro. Vid varje amning. Gick över efter några veckor. Amningsnappen spottade hon ut vid ca sex månader och nu har vi just slutat med amningen, strax efter två år.

Men om det är taget som är fel (och därmed blir det ju sår) så brukar det hjälpa jättebra med amningsnapp, det skyddar ju även såren. Har du provat det?