Anonym (Tess) skrev 2016-05-22 12:06:57 följande:
4 månader är ändå jävligt bra jobbat!
Svarar du på pump? Isf kan du ju skaffa en riktigt bra pump och ge bröstmjölk i flaska och ev. Bara mysamma när ni känner för det
Ev. Kan han amma bättre när han blir äldre om du håller igång mjölken, om du vill såklart
Jag hade liknande problem + förlossningsdepression som inte togs på allvar
Så till min stora sorg blev det bara amning i 8 veckor och en veckas bröstmjölk i flaska tills vi övergick helt till ersättning.
Ångrar verkligen att jag inte hade en bra pump och pumpade ut så de räckte längre!
Jo jag får försöka se det så, att 4 månader är ganska bra trots att det gjort ont.
Det jobbiga och sorgen består mest i att amningen aldrig varit mysig som jag hade önskat och även att jag inte kunnat amma så länge som sonen och jag hade velat.
Pumpar så gott jag kan och ger på flaska men mysamma kan jag tyvärr inte göra eftersom det gör ont :(
Har du kommit över att amningen inte blev som du tänkt dig?
Anonym (Lina) skrev 2016-05-22 12:07:39 följande:
För mig känns det som att jag kan mysa mer med bebis när hon får flaskan. Istället för att jag ska få ångest inför amningen eftersom det gjorde så ont och bli stressad över amningen så är jag mer avslappnad när jag kan ge flaskan, mindre stress innan under och efter matning. Du kan hålla bebisen nära, i samma position som vid amningen, titta in i ögonen och klappa huvudet och mysa extra efter flaskan genom att hålla bebisen mage mot mage. Kanske bära mer för att få den mysiga kontakten? Bärsjal?
Vad var det som inte funkade för er med amningen? När fattade du beslutet att sluta amma? Var det känslomässigt jobbigt att sluta amma? Förlåt för många frågor.
Bär honom i ergonomisk sele varje gång han ska sova och fram till att han vaknar så det blir många timmar varje dag.
Charmed92 skrev 2016-05-22 12:35:57 följande:
Jag vet precis vad du går igenom..
Jag fick mitt andra barn för 2.5år sedan. Jag hade slutat amma mitt första barn ca 6månader innan lillan kom.
Det fanns inte på kartan att det skulle kunna gå dåligt.
Med första fick jag stödmata med flaskan dom första månaderna för att han krävande mer än jag hade. Det gick hur fint som helst att kombinera flaska och bröst.
Då kom lillasyster.. Jag hade ställt in mig på att amma minst 1.5år och det skulle bli så mysigt osv..
Redan på bb strulade..taget var inte optimalt, det gjorde ont och framförallt hon gick inte upp i vikt. Hon skrek och gormade konstant hela tiden. BVC tjatade om tillägg för hennes viktnedgång medans jag ville till varje pris undvika flaskan. Men när vikten bara dalade så hade jag tillslut inget val. Då tilltog problemen ytterligare, hon ville inte ta bröstet alls.. BVC sa till mig hela tiden att flaskan var så bra och att jag svamlade som hellre ville amma. Ingen förstod hur gärna jag ville amma. När 3månader av gråt gått så skickade min BVC psykolog mig till barnmottagningen där jag skulle få ligga inne för hjälp med amningen. Tyvärr fick jag en läkare som aldrig hade ammat sina barn så hon sa på en gång "du slutar amma och det är nu! Du plågar ju flickan". Jag grät och var helt förstörd.. Försökte ge henne bröstet när vi kom hem men det var kört..
Det som jag hade sett som min räddning gjorde allt bara värre.
Smärtan du känner över amningen kommer ta tid! Jag fortsatte gå på samtal hos BVC psykologen och det hjälpte mig att bearbeta en del av det jobbiga. Kanske du borde prova? För mig tog det närmare 2år innan jag hade accepterat att det inte gick. Och det smärtar emellanåt fortfarande när jag läser om hur lätt det är för vissa.
Jag bad min BVC sköterska om hjälp direkt vi kom hem från bb, jag bad om att få hjälp via sjukhuset men hon sa att det går inte.
Det var som jag nämnde tidigare min psykolog som hjälpte mig. Men det första hon frågade mig var varför min BVC sköterska inte frågat mig om inläggning på barn. För det är en hjälp dom ska erbjuda.
Tänk om jag vetat det tidigare än nästan 4månader senare? Vill du verkligen amma och allt inte är kört än så kanske det vore ett alternativ? Att komma över det jobba brukar vara lättare om man i alla fall fått chansen att prova allt.
Lycka till och stora kramar
Av vad jag kan utläsa så blev du också ganska sviken av vården i samband med din amning?
Jag vill verkligen amma mer än något annat men jag tror ärligt talat inte att detta går att rätta till. Hans tag var fel från början pga kort tungband och sen blev han dessutom sugförvirrad av nappflaskan och taget blev ännu sämre än det varit tidigare.
Har varit i kontakt med flera amningsrådgivare, gjort amningsobservationer, testat alla möjliga amningsställningar, hamburgergreppet, bada tillsammans, mailkontakt med La Leche League, Amningshjälpen. You name it. På amningsmottagningen på sjukhuset sa dom att dom inte kan hjälpa mig mer.
Det som känns jobbigast just nu är att jag sabbade allt ännu mer genom att ge honom flaska som gjorde allt ännu värre. Känns som att jag stängde den sista dörren.
Känslor som skuld gentemot sonen för att ha sabbat amningen med flaskan, sorg över att inte kunna amma detta barnet heller och ilska över att vården inte såg tungbandet tidigare (trots att jag frågade barnläkaren när sonen bara var några dagar gammal) överöser mig och det känns som att jag drunknar.
Går till en psykolog via VC sedan några veckor tillbaka. För tillfället undrar jag om jag någonsin kommer att komma över detta.
StinaLinaFina skrev 2016-05-22 12:37:18 följande:
Har du varit på amningsmottagning? Jag fick hjälp där då jag hade problem första veckorna.
Ja, dom har sagt att dom inte kan hjälpa mig mer :(
