Hatar folk hyresrätter?

Bostadsrätter är rätt riskfyllt om det inte är en gammal förening med väldigt stabil ekonomi. Man äger ju inte sin lägenhet utan köper sig bara rätten att bo där. Går föreningen i konkurs så står man där med en hyresrätt och i värsta fall ett lån på någon eller några miljoner. Nu bor jag litet i en hyresrätt och sparar så mycket jag kan varje månad.. Ska jag bo i något annat så blir det hus och håller på att spara till handpenningen på ett litet trevligt hus någonstans såsmåningom. Sen kan jag ha förståelse för att folk är tvingade att köpa speciellt i storstäderna.

Vet flera som bor i Stockholm som hoppar runt på andrahandskontrakt trots fasta jobb och fast inkomst men de är unga helt enkelt och har inte stått i bostadskön tillräckligt länge. Man orkar inte med andrahandskontrakt hur länge som helst och jag förstår att man köper till slut.

Jag gillar att bo i hyresrätt. Vi skulle få en lägre månadskostnad med ett hus, men jag tycker det är så himla skönt att slippa bry sig om någonting, går något sönder så ordnar hyresvärden det, vi behöver varken skotta snö eller klippa gräs. Skulle aldrig köpa en bostadsrätt, hellre då ett sommarhus.

Jag har bott i Br/Villa de senaste 12 åren på olika ställen i Stockholm och det har alltid handlat om läge, jag vill kunna välja själv vilket område jag ska bo i.

Om man går efter hyresrätter så har man inte samma möjlighet.

Hatar dålig ljudisolering..

I alla tre BRF-föreningar vi har bott i fanns/finns det anställd fastighetsskötare som tar trädgård, snöröjning och sånt så jag fattar inte ens vad ni yrar om som skriver att man behöver göra det själv? I en av tre föreningar fick vi ha städdag två gånger om året, totalt kanske 8 timmar. Inte mycket att bråka om.

Har man gjort ett par bra bostadsaffärer redan så har man också ett kapital med sig och löper därför mindre risk, eftersom man inte är lika högt belånad, eller belånad alls i vissa fall.

Är uppvuxen i hyresrätt (har inte flyttat hemifrån än). Det är ju bra att om nåt går sönder så kommer nån och fixar det och så. Det jobbiga är de ständiga ''hoten'', renoveringar som inte är självvalda kan leda till enorm hyreshöjning, vissa politiker diskuterar marknadshyror (inte så trevligt när man som min familj bor innanför tullarna). En underlig ''regel' som vår fastighetsägare har är att folk som tjänar över en viss inkomst får inte flytta in här, samtidigt höjer de hyran hela tiden. Dessutom betyder det att vi endast kan byta med sådana som har en lägre årsinkomst, vilket är rätt begränsande, då de flesta i stockholm nog har en högre än mina föräldrar. 

Men ja, folk är rätt lurade när det gäller det här med bostadsrätter. Man tar ett lån för att äga sin lägenhet/hus, men i praktiken är det ju bankens hus och man kommer att vara helt beroende av en ständig prisuppgång, vilket inte är möjligt. Som sagt har jag inte flyttat hemifrån än men jag känner starkt att jag inte vill ta ett lån på flera miljoner, jag väntar hellre tills jag lyckas få en hyresrätt kanske, eller möjligtvis tills priserna blir mer rimliga. 

Jag bor i hyresrätt och har väl alltid tyckt att det varit rätt för mig.

Jag är ensamstående förälder och har aldrig vågat mig på att ta lån av den storleken. Men samtidigt kan jag gräma mig för att jag tex inte köpte bostadsrätt när jag flyttade till den stad jag bor i nu för 12 år sedan. Det hade varit en rejäl värdeökning. Så om man köpt vid rätt tillfälle kan jag se värdet i eget boende för låga bostadskostnader på ålderdomen, men mest lockar nog själva vinsten jag kunde ha gjort im jag köpt och sen sålt bostadsrätten.

Boendeformen hyresrätt är i grunden den boendeform som passar mig bäst. Jag vill inte lägga mer tid och energi på mitt boende än nödvändugt.