• Anonym (Tjej)

    Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...

    Hejsan!

    Första gången jag skriver en tråd här men känner verkligen att jag behöver lite hjälp, eller råd kanske.

    Det är så att jag är en tjej på 20 och jag har träffat en man på 45. Det skiljer ju alltså ett par år emellan oss. Vi har träffats i ett år nu och jag tycker om honom jättemycket verkligen, jag är hur kär som helst i honom och han är världens finaste. Jag vet att han känner samma sak för mig.  

    Jag är dock orolig över vad folk runtomkring ska säga eller rättare sagt familj och vänner. Jag vet ju att folk på stan t.ex. kollar och har sagt saker men det bryr jag mig inte om längre. 

    Jag är lite rädd för vad mina föräldrar ska tycka, jag vill att dom ska gilla honom och acceptera honom. För han är verkligen en bra man men jag är rädd att dom ska säga att han bara vill ha mig för en sak eller att han utnyttjar mig. Vilket han verkligen inte gör, eller att folk ska tro att jag bara är ute efter pengar. För så är det inte, hur kan det vara så svårt för folk att förstå att vi helt enkelt tycker om varandra, är det verkligen så svårt..? 

    Hur skulle du reagera om din dotter kom hem med en man som är betydligt äldre::? Hur skulle du reagera om din vän på 45 träffat en tjej på 20? 

    Jag ska på middag hos min pappa idag och dom vet att jag har en kille men inte att han är just 45 för det har jag inte vågat säga. Jag funderar alltså på att ta med honom hem och presentera honom för dom idag men ja... Han är också rädd för vad dom ska säga och tycka. 

    Jag vill verkligen vara med honom, han är verkligen fin på alla sätt och har aldrig behandlat mig dåligt. Känns hela tiden som jag måste förklara att han är en bra man, att mina nära och kära inte skulle lite på mitt omdöme. 

    Förlåt om det blev lite rörigt men hoppas ni förstår :)

  • Svar på tråden Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...
  • Anonym (Äh)
    Haskel skrev 2016-05-06 13:02:31 följande:

    Det känns som feminismen fortfarande har en del att arbeta med.

    När ska vi lära oss att ta tjejer och kvinnor på allvar. Om en 20-årig tjej, känner och anser att ett förhållande är bra, kanske vi ska lita på hennes omdöme.

    Ytterst få hade ifrågasatt en 20-årig kille som haft ett förhållande med en äldre kvinna. Eller påstått att han blev utnyttjad.

    Enligt mig kan kvinnor ta ansvar för sig själva, bestämma vad som känns rätt för dem.
    Är det inte ganska ojämställt att ifrågasätta kvinnors omdöme???


    Nu tycker jag du drar lite konstiga växlar. Om en nitton-tjugoårig kille var ihop med en 45-årig kvinna så skulle nog precis lika många ögonbryn åka i höjden som när könen är omvända. Och som mamma skulle jag INTE gilla det, son eller dotter spelar ingen roll.
    Om däremot de inblandade var säg 30 resp 55 skulle jag (och en hel del andra, gissar jag) inte reagera nämnvärt.
    Det är inte en fråga om feminism (jösses!) utan om vuxenhet.
  • Anonym (Kör!)
    Anonym (Gubbe) skrev 2016-05-06 06:17:47 följande:

    Jag är en gubbsjuk gubbe i din killes ålder, så jag gillar att läsa sådant här även om du kanske är lite väl ung även för mig. Runt 30 hade nog vart lite mer lämpligt om du var.

    Men gillar du honom och ni är lyckliga ihop så är det ok att vara ihop ett tag, något år eller kanske två. Men inte skaffa barn och gifta sig eller så, åldersskillnaden gör sig påmind förr eller senare så ni måste släppa varandra efter ett tag.

    En relation behöver ju inte vara dålig för att den tar slut.

     


    Good point. Var ihop så länge det gör dig lycklig. (Men avvakta gärna med barn och giftermål - och det hade jag nog sagt oavsett hur gammal mannen är.)

    (Men jag vete fan om jag tycker att du är gubbsjuk om du gillar kvinnor runt 30. Tycker inte det är så stor skillnad i "åldersbetingad levnadsstil" mellan 30-50. Däremot är det ju generellt stor skillnad mellan 20 och 40 eller 45 och 65... Inte sagt att man inte kan övervinna detta. Men du fattar vad jag menar.)
  • Haskel
    Anonym (Äh) skrev 2016-05-06 13:17:11 följande:
    Nu tycker jag du drar lite konstiga växlar. Om en nitton-tjugoårig kille var ihop med en 45-årig kvinna så skulle nog precis lika många ögonbryn åka i höjden som när könen är omvända. Och som mamma skulle jag INTE gilla det, son eller dotter spelar ingen roll.
    Om däremot de inblandade var säg 30 resp 55 skulle jag (och en hel del andra, gissar jag) inte reagera nämnvärt.
    Det är inte en fråga om feminism (jösses!) utan om vuxenhet.
    Om vuxenhet???

    Till och med om en 16-årig tjej blir gravid, och vill behålla barnet, ropas det: "DIN KROPP, DITT BESLUT"!

    En 20-årig tjej är alltså mer än vuxen nog att bestämma om hon ska ha barn eller inte... men hon "kan inte besluta vem hon ska vara tillsammans med"?

    När är en tjej/kvinna vuxen, nog att ta ansvar för sig själv?
  • Anonym (Klara)
    Anonym (Äh) skrev 2016-05-06 13:17:11 följande:
    Nu tycker jag du drar lite konstiga växlar. Om en nitton-tjugoårig kille var ihop med en 45-årig kvinna så skulle nog precis lika många ögonbryn åka i höjden som när könen är omvända. Och som mamma skulle jag INTE gilla det, son eller dotter spelar ingen roll.
    Om däremot de inblandade var säg 30 resp 55 skulle jag (och en hel del andra, gissar jag) inte reagera nämnvärt.
    Det är inte en fråga om feminism (jösses!) utan om vuxenhet.
    Håller med dig. 
  • Anonym (Klara)
    frökenelisabeth skrev 2016-05-06 12:37:25 följande:

    Jag är gift med en 20 år äldre man. Vi träffades när jag var 25 och han 45. Har varit tillsammans i ungefär 10 år nu och har en son tillsammans. 

    Det var inga större problem med att berätta, våra familjer är rätt fördomsfria. De har aldrig ifrågasatt vårt val, även om de kanske blev lite överraskade precis i början. 

    Och nej, jag har inga daddy issues, och nej, min man har inte mycket pengar, vi har ungefär lika mycket och samma lön. 


    Jag tycker det är stor skillnad på 20 år och 25 år.
  • Anonym (Klara)
    Haskel skrev 2016-05-06 14:06:22 följande:
    Om vuxenhet???

    Till och med om en 16-årig tjej blir gravid, och vill behålla barnet, ropas det: "DIN KROPP, DITT BESLUT"!

    En 20-årig tjej är alltså mer än vuxen nog att bestämma om hon ska ha barn eller inte... men hon "kan inte besluta vem hon ska vara tillsammans med"?

    När är en tjej/kvinna vuxen, nog att ta ansvar för sig själv?
    Vem har sagt att vi föräldrar ska bestämma över våra 20-åringar?

    Men bara för att man låter sin 20-åring bestämma själv vem de vill vara tillsammans med, så behöver man inte gilla det. Och om man inte gillar det handlar det nog oftast om rädsla/omsorg om barnet. 
  • Anonym (mor)
    Anonym (Klara) skrev 2016-05-06 15:04:36 följande:
    Vem har sagt att vi föräldrar ska bestämma över våra 20-åringar?

    Men bara för att man låter sin 20-åring bestämma själv vem de vill vara tillsammans med, så behöver man inte gilla det. Och om man inte gillar det handlar det nog oftast om rädsla/omsorg om barnet. 

    Går ju inte att bestämma över en 20-åring förstås men man kan ju VÄDJA till dem. Man kan säga -"Snälla hjärtat, bryt med den där gamla gubben och skaffa ngn i din egen ålder". Man kan säga -"Pappa och jag ger dig 30000 och en utlandsresa SAMT en egen häst om du bryter med den där gubben för han kan inte vara frisk"!

  • Anonym (Klara)
    Anonym (mor) skrev 2016-05-06 17:07:18 följande:

    Går ju inte att bestämma över en 20-åring förstås men man kan ju VÄDJA till dem. Man kan säga -"Snälla hjärtat, bryt med den där gamla gubben och skaffa ngn i din egen ålder". Man kan säga -"Pappa och jag ger dig 30000 och en utlandsresa SAMT en egen häst om du bryter med den där gubben för han kan inte vara frisk"!


    Visst kan man det. Men jag vill gärna ha mitt barns förtroende kvar.

    Jag skulle aldrig göra så, skulle aldrig göra något som skulle kunna få min dotter att vända mig ryggen. Tvärtom, jag vill finnas i hennes liv och kunna hjälpa henne om/när hon råkar illa ut. 
  • Anonym (I)

    Ts, min dotter är 21 och för mig skulle det inte spela nån roll hur gammal hennes pojkvän är, 
    Det som är viktigt är hur han får henne att må, är han snäll mot henne och får henne att må gott är jag beredd att älska honom som en son, oavsett ålder. 

    Och Haskel jag är feminist.
    Mor om jag hade gjort som du föreslår hade min dotter blivit ytterst besviken och föraktat mig för att jag försökt köpa henne med pengar.
    Hon hade också blivit arg för att jag ens trott att det skulle gå, hon är inte till salu. 

  • IsDimma

    Jag lever själv ihop med en man som är drygt 30 år äldre än mig.
    Trots det så hade jag inte blivit glad ifall min pappa träffat någon i min ålder! Inte till en början iaf. Nu är mina föräldrar fortfarande gifta och jag skulle bli förvånad om dom skilde sig. Men om dom gjorde det och pappa träffade någon i min ålder...
    Min sambo är två år äldre än min pappa och fem år äldre än min mamma
    Min föräldrar har dock aldrig sagt ett ont ord om sambon. Inte så att jag har fått höra det iaf. Sen har dom säkert pratat hemma med varann. Men mest tror jag mina föräldrar sörjer att dom inte får bli mormor och morfar. Och det har inget att göra med mitt val av man utan det hade jag valt redan innan jag träffade honom. Jag är steriliserad sen fem år tillbaka så i deras ögon kanske sambon är skyldig men det berodde bara på att jag inte fick innan.

Svar på tråden Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...