• Anonym (apan)

    Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...

    Vid vilken ålder kan man börja kräva att barn ska flytta hemifrån?

    Det är så här att jag lever med min man, våra två gemensamma barn och hans två tonårsbarn sedan tidigare. Barnen är 16år och 20år och dom har ingen tillstymmelse till att ens fundera på att flytta hemifrån. Dom bor hos oss varannan vecka och har ett varsit rum medans våra gemensamma pojkar som är 10år och 8år delar rum. Bor trångt och rummen är små.
    Märker att mina barn inte vill dela längre, dom börjar bli så pass stora och med livliga disskutioner med min man anser jag att hans äldre kan dela rum då dom är här hos oss för att ge våra gemensamma barn som bor här hos oss på heltid egna rum. Mannen säger promt nej och säger att jag har orimliga krav.. Så måste kolla med någon utomstående.. 

  • Svar på tråden Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...
  • Holma
    Anonym (laban) skrev 2016-05-02 08:04:27 följande:
    Men man ställer väl lite ändå lite åldersadekvata krav på sina barn. Eller skulle du fortfarande torka röven på din 21-åring om hen inte iddes själv?
    Kan man inte torka sig efter toabesök så är man sjuk eller fått ett handikapp eller nå p ja då skulle jag hjälpa mitt barn om det krävdes oavsett . Det var nog bland den sjukaste kommentar jag läst .
  • Anonym (Wildrat)

    När jag bodde hemma fortfarande (halvt flyttat ut på internat) tyckte jag inte alls det var jobbigt att sova i samma rum som mina syskon, det som var jobbigt var att jag inte hade nåt eget att ha mina grejer i.
    Kan ni inte prata med de större barnen och be dem om hjälp? Fast problemet verkar ju inte vara barnen utan att PAPPAN har dåligt samvete mot sina äldre barn och inte vill stöta sig med dem.

  • Anonym (Ekonomi?)

    Och hur tänker du att en 16-åring ska kunna flytta hemifrån rent ekonomiskt? Man har ju knappt gått ut grundskolan då?

  • Flygfotogen

    En mentalt kapabel 20-åring är vuxen och ansvarar för sig själv. Höj kraven! Hen får lösa sin situation med stöd av föräldrarna.

  • Holma
    Flygfotogen skrev 2016-05-02 10:48:52 följande:

    En mentalt kapabel 20-åring är vuxen och ansvarar för sig själv. Höj kraven! Hen får lösa sin situation med stöd av föräldrarna.


    Ge några exempel hur ?
  • Påven Johanna
    Anonym (apan) skrev 2016-05-02 08:21:22 följande:
    ?
    Den signaturen höll med dig, men det förstod du tydligen inte.
  • Påven Johanna

    Finns det alltså inga nyfamiljer alls, utom vår, som sett till att ha en bostadsyta anpassad efter familjen faktiska storlek. Alla verkar bara flytta ihop och sedan hoppas på att någon av ungarna, gärna mannens, flyttar hemifrån eller förolyckas. 

    Go figure.

  • Ess
    Holma skrev 2016-05-01 22:18:24 följande:
    Hur vet du att 20 åringen inte ansträngt sig med att söka jobb ?
    Då hade ts sett ett slut på eländet och inte behövt reta sig på det. Man har mycket mer överseende med en som anstränger sig, än en som sitter på röven och tror att allt ska falla som manna från himmeln.
  • Holma
    Anonym (apan) skrev 2016-05-02 08:21:04 följande:
    Mina barn bor här hela tiden, dom har inget val då dom har ett hem. Bonusbarnen har två hem och hos deras mamma har dom egna rum och kan gå ifrån, låsa in sig osv. Ska mina barn straffas för vi bor tillsammans och inte skiljer sig?
    Ska hans barn straffas för att dom vill bo hos båda sina föräldrar som skaffat nya barn o bor för litet ?
  • Ess
    Holma skrev 2016-05-02 07:40:36 följande:
    Slutar man vara nåns barn för man fyller 18 år o blir myndig ?
    Mina barn kommer alltid att vara mina barn o jag är min mammas o pappas barn fast jag är över 40 år .
    Min äldsta är mitt barn , han är 21 år men ändå mitt barn o jag finns alltid där om han behöver mig vad det än gäller .
    Det handlar överhuvudtaget inte om huruvida man är barn till sina föräldrar. Det handlar om att ställa krav på vuxna människor att agera vuxet och ta sitt ansvar över sin egen situation.
Svar på tråden Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...