Hur skaffa självrespekt?

Sluta trycka ner dig?
Eller vad är du ute efter?
Du är trots allt i Missbruk delen, så undrar vad du är ute efter.

Självrespekt är väl annars enkel, du gör saker som du står för.
Tänkte skriva mer, men så osäker på vad du egentligen frågar efter.

Ja precis självrespekt, vara snäll mot sig själv typ inte förminska men gärna tips osv. Hamnade nog lite fel. Men utan självrespekt gör man ju illa sig själv därav la jag den i missbruk

Har du blivit nedtryckt under din uppväxt, eller detta nått som du fallit in i vuxen ålder?
Jag är nog så nära tvärtom sig i vad du är.
Med det menar jag inte att jag har en super respekt för mig själv.
Men jag behandlar mig och andra på samma sätt, och på ett sätt som inte innefattar bara negativt.
Måste säga det är ett extremt svårt ämne att prata om, då det är så ofantligt stort i  mitt tycke.
Vore nästan på plats att du ger ett flertal tankefel du gör, som leder till dålig självrespekt.

Är den avsaknaden självrespekten fysisk(där man tänker jag är så ful tex, och inte nått självskadebeteende) eller psykisk, eller båda?
Då inte om du har nån psykisk eller fysisk sjukdom, utan vart du attackerar dig.
När det kommer till utseende "mobbning" av sig själv = komplex tex.
Så brukar detta försvinna när man inte längre är unga och vacker, av någon jävla konstig anledning.
Och " du är dum i huvudet(en själv då)" "mobbningen" av sig själv, den måste man arbeta bort, för annars kan den vara livslång.

Ja, detta var en start i alla fall.

Tror jag har bristande självrespekt i och med att jag alltid säger ja till saker som jag inte vill och kan inte hålla masken för saker, jag berättar om saker jag inte alls vill säga till främlingar som frågar bara för de är nyfikna, men i längden så skadar det ju mig. Varför jag är så givande eller vad jag ska säga vet jag inte alls vad det beror på men har svårt att såra eller säga nej osv så jag blir tillslut helt slut och mår skit o slutändan. Jag kan inge ens dumpa eller så för då sårar jag ju en kille, låter det gå så långt tills han inte är intresserad utav mig.

Du behöver se ditt eget värde. Både ditt värde som människa och det värdefulla du gör.

Värdelösa saker kan man slänga, trasa sönder, skita i, låta bli att respektera. I takt med att du kan se och öka ditt eget värde kommer självrespekten, stoltheten över den du är och det du gör. Börja i det lilla och låt det växa med tiden. Det kommer att ta tid. Månader.

Skaffa hjälp och stöd. Missbruk är skit. Det kommer att försöka dra dig tillbaka in i det som du egentligen vet är destruktivt. Ibland kan det till och med vara bra att låta sig bli inlåst för att inte kunna komma åt drogen om beroendet är stort. På nåt sätt kommer du att behöva hjälp.

Med tid, hjälp och motivation så kan det gå om du har kraften, modet, uthålligheten och turen på din sida.

Oj herregud jag drogar inte!

Menade att det är ett missbruk mot sig själv att inte ha självrespekt, som jag tyvärr har.

En del handlar om, att du i grund och botten inte låter dina egna intressen vara dina handlingar.
Hur löser man sånt, ja, det är en svår fråga.
Det handlar om att du får ta ett princip beslut, att du agerar jag utifrån mig själv och mina intressen.
Vilket inte betyder du ska bli tvärtom alla andra.
Då jag faktiskt stött på en som gjorde detta princip beslut, från en rätt blek till en rätt otrevlig och dum människa.
Kanske jag bara vet om denna person, då det är den enda jag vet om gjort detta.
Jag menar inte du skulle bli sån, utan att du får ha detta i tankarna.
Om du nu en dag tar steget,.

Börja med säga nej till nått du inte tycker om, om nu det inte är nått viktigt för någon mycket nära vän eller släkt.
För man måste ibland göra saker man hatar också(tyvärr).
Sen om du väljer att ljuga eller inte om nej, det är nått du får överväga.
Men det smartaste vore säga, en lätt vit lögn eller sanningen.
Jag orkar faan inte, eller vad det nu kan vara.
Och människor som bara dyker upp när dom vill ha nått, dessa kan du säga nej till jämt.
Du kanske kan fråga dessa, varför kommer ni bara när ni vill jag ska göra nått och aldrig annars.
Alternativt, fråga om en tjänst tillbaka.
Och gärna flera gånger om det kommer massa nej hela tiden.
Och efter par nej, så är det dax för dig säga nej och använda samma "ursäkter".
Och STÅ FÖR DET.

Är detta lätt, nej, det är det inte.
Men vill du ha en förändring, så måste man göra det svåra också.

Blir lätt så, när du placera tråden här.

Förlåt om jag uttryckte mig plumpt, det var inte meningen.

Missbruk är ofta sammankopplat med beroende. Beroende yttrar sig i att man mår dåligt när man inte "får sin grej", att man mår bättre när man får det, och att man behöver ökade doser för att må bra. Missbruk är när beteendet får negativa konsekvenser.

Om du inte har något inslag av beroende så är det så. Men varför säger du då ja? Bristande självrespekt, OK men varför har du fått det?? Det kan man säkert grubbla på under lång tid. Läser gärna ditt svar.

Men du kan redan idag börja jobba på förändringen - även om du inte vet varför du hamnat fel. Du kan redan idag börja jobba på att höja ditt värde och säga NEJ. Du är för värdefull för att trampas på och slitas sönder.

LoL, du läser inte ett ord vad h*n skriver?
Det handlar om kass självrespekt, och kan inte säga nej eller stå upp för sig själv osv.

All förändring börjar med att sätta upp mål, och stora förändringar tar tid. Då behövs delmål. Och det finns många sätt att säga nej på, från de artiga till de rent provocerande.

Sätt t.ex. ett mål att du ska säga nej till två saker som du faktiskt inte vill, inom två veckor. Vill du inte gå till Lisa, fika med Anders, hälsa på mamma, dansa med Johan osv så gör inte det.

Tänk efter vilka personer som får dig att känna så här. Om möjligt, sätt upp ett mål att kunna stå upp mot/säga emot just de personerna. Öva framför spegeln:

"Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig med det. Har det rätt stressigt själv just nu."
"Tyvärr, jag är redan upptagen. Kanske en annan gång"
"Varför vill du veta det?"

Vänd sedan konversationen och tala om den andre istället (många älskar att tala om sig själva) eller glid ur det hela:

"Ursäkta jag måste gå till damrummet"
"Förlåt, jag såg nån jag känner där borta som jag vill tala med, hej så länge!"
"Nej jag orkar inte dansa (mer), jag behöver lite vatten, ses kanske sen"

Är det en vilt främmande person som kräver din uppmärksamhet på en buss så har du verkligen ingen skyldighet att ens vara trevlig mot dem, även om man kanske inte bör reta ett helt gäng mitt i natten.

"Ursäkta men jag vill bara vara i fred, jag mår lite illa och risken är att jag spyr på dig av misstag"

borde vara ett tydligt budskap.

Sen hjälper det (tycker jag) att ha vissa principer.

Om jag lånar ut och inte får tillbaka så får den personen aldrig mer låna av mig, varken prylar eller pengar. Däremot kan jag skänka bort både tid och pengar till de som verkligen ställer upp för mig, där det finns ett äkta utbyte.

Gör jag slut så är det slut, jag tar aldrig tillbaka varken vän eller kärlek. För det vore detsamma som att säga att jag inte tar min egen bedömning på allvar. Har man en gång kommit fram till att det är skit med relationen och gjort slut så var det nog inget att ha och då är det bättre att leta vidare.