Hur skaffa självrespekt?

All förändring börjar med att sätta upp mål, och stora förändringar tar tid. Då behövs delmål. Och det finns många sätt att säga nej på, från de artiga till de rent provocerande.

Sätt t.ex. ett mål att du ska säga nej till två saker som du faktiskt inte vill, inom två veckor. Vill du inte gå till Lisa, fika med Anders, hälsa på mamma, dansa med Johan osv så gör inte det.

Tänk efter vilka personer som får dig att känna så här. Om möjligt, sätt upp ett mål att kunna stå upp mot/säga emot just de personerna. Öva framför spegeln:

"Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig med det. Har det rätt stressigt själv just nu."
"Tyvärr, jag är redan upptagen. Kanske en annan gång"
"Varför vill du veta det?"

Vänd sedan konversationen och tala om den andre istället (många älskar att tala om sig själva) eller glid ur det hela:

"Ursäkta jag måste gå till damrummet"
"Förlåt, jag såg nån jag känner där borta som jag vill tala med, hej så länge!"
"Nej jag orkar inte dansa (mer), jag behöver lite vatten, ses kanske sen"

Är det en vilt främmande person som kräver din uppmärksamhet på en buss så har du verkligen ingen skyldighet att ens vara trevlig mot dem, även om man kanske inte bör reta ett helt gäng mitt i natten.

"Ursäkta men jag vill bara vara i fred, jag mår lite illa och risken är att jag spyr på dig av misstag"

borde vara ett tydligt budskap.

Sen hjälper det (tycker jag) att ha vissa principer.

Om jag lånar ut och inte får tillbaka så får den personen aldrig mer låna av mig, varken prylar eller pengar. Däremot kan jag skänka bort både tid och pengar till de som verkligen ställer upp för mig, där det finns ett äkta utbyte.

Gör jag slut så är det slut, jag tar aldrig tillbaka varken vän eller kärlek. För det vore detsamma som att säga att jag inte tar min egen bedömning på allvar. Har man en gång kommit fram till att det är skit med relationen och gjort slut så var det nog inget att ha och då är det bättre att leta vidare.