Allså an ska inte behöva be om lov at besöka sina vänner eller ha kontakt med sina barn eller föräldrar. Din partner har valt att kontrollera dig och att utöva grov psykisk misshandel. Oförsvarligt.
Ibland mår barnen bättre om de slipper en sådan som TS.
Även om han fick knulla lite ca . 9 månader innan de föddes.
Det krävs mer för att vara en pappa eller mamma på riktigt än ett samlag.
Det är inte dina barn som måste komma till insikt och ta kontakt. Det är du.
Visa att du står på deras sida och dumpa din sk flickvän och ta kontakt med barnen igen.
Ja,det är löjligt. Och det är också löjligt att du måste be om tillåtelse för att träffa dina vänner eller dina barn.
Att hon försöker kontrollera dig och styra ditt liv så är psykisk misshandel.
Well... kaka söker maka helt enkelt.
Låter som både barnen och exfrun kommer hadet 20x bättre utan dig i sina liv i slutändan även om de gått igenom ett helvete på grund av dig och förmodligen fortfarande inte mår så bra. Och känner att du får skylla dig själv gällande hur ditt liv ser ut, kanske du till och med förtjänat det för hur vidrigt och svinigt du betett dig och fortsätter bete dig.
Du kan kallt räkna med att aldrig bli inbjuden till dina barns stora händelser i livet; giftermål, när det kommer barnbarn m.m.
Mvh en person som inte har kontakt med sin pappa (och ingen av mina syskon heller).
Det är inte enbart vad hon gör du behöver kolla upp. Om man öht överväger att ge upp kontakten med sina bar för en ny partner så har man nog betydligt större issues än så.
För de flesta normalfuntade föräldrar spelar det ingen roll hur mycket någon annan lockar, manipulerar eller bråkar. Att säga upp kontakten med sina barn finns inte på kartan. Och frågan är varför du öht övervägt det?
Och kärleken till och från dina barn räknas inte som kärlek?
Tror du att du kommer ha kvar den när du så lätt överväger att kasta den i soporna för en ny kvinna?
Vet du öht vad kärlek är? Det låter som att du har en väldigt märkligt definition av kärlek. Att vara otrogen mot sin partner är inte kärlek, att hålla på som din nya gör är inte heller kärlek. Att bortprioritera sina barn när något annat lockar är inte heller kärlek.
Du fattar inte? Du var otrogen mot din fru när hon gick igenom djup sorg för hon "bara" ställde upp på sex 1 gång/vecka. Du lämnade din fru OCH dina barn, minskade kontakten rejält med dina barn för din nyas skull. Du avskedade ditt ex utan legitim anledning. Du skrek sjuka och elaka saker åt ditt ex som dina barn dessutom hörde. INGEN skulle ta din sida, bevisligen eftersom inte ens dina egna föräldrar gör det. Förutom hur rätt det faktiskt är att ta dit ex sida så vill de väl också ha kontakt med sina barnbarn. Du har knappt kontakt med barnen och de verkar inte vilja ha med dig att göra. Så för dina föräldrar blir det då viktigt att ha kontakt med deras mamma.
Min äldre syster (som är näst äldst och några år äldre) sa upp kontakten för några år sedan. Vår pappa har inte ens träffat två av hennes tre barn. Min äldsta syster har inte pratat med honom på ett par år nu och jag själv har inte heller haft någon kontakt med honom på väldigt länge. Såvida han själv inte gör en radikal förändring och kämpar enormt för vår förlåtelse, respekt och kärlek så kommer han inte ha en plats i mitt liv. Jag förlovade mig nyligen, det vet han inte om förmodligen. Han kommer inte bjudas på bröllpet.
Här är något du borde läsa.
Det hon gör är ju faktiskt brottsligt och du borde anmäla henne.
lawline.se/answers/salja-annans-egendom-utan-medgivande
Hon har ingen rätt att sälja dina eller ditt ex saker utan ert medgivande.
Om hon har sådana problem med att du har haft ett liv innan så borde hon söka hjälp för det,alt dumpa dig och träffa en oskuld.
Eller leva resten av livet som singel.
Ok. Hoppas att ni kan få en bättre kontakt längre fram då.
Men för det krävs nog att du dumpar din nya.Då tycker jag du ska göra det. Hon kontrollerar ju dig totalt.
psykiskmisshandel.se/misshandlad/
Då skulle du inte ha varit otrogen mot ditt ex.
Det var där du hade kärleken.
Det du och din nya har är inte kärlek.
Det låter mer som en rädsla för att vara ensam. I alla fall från din sida.