BF 2016 i Göteborg med omnejd

Ja, testa ska vi, men jag vet att mannen inte kommer tolerera mycket, då han kan bli vansinnig rätt ofta på katten redan nu.. Så jag får nog förbereda mig på det värsta.

Hej, tack så mycket! Jo, trodde väl aldrig att jag skulle komma så långt. =) Det är första gången jag är gravid så har inte varit med om något tidigare men är ändå så nervös och orolig. Det börjar tära lite på psyket. 15/3 gör vi KUB-ultraljud och finns det en levande bebis med liten sannolikhet för trisomier skall jag nog tillåta mig att slappna av.

Det blir mitt fjärde ultraljud, gjorde ett på akuten i v 7 då jag misstänkte utomkveds. En vecka senare gjorde jag planerad datering. I v 11 gjorde jag mitt första abdominala ultraljud inför KUB-provtagningen. Är inget fan av nålar och BM föreslog att vi skulle kolla så att allt var bra först så att jag inte behövde bli stucken i onödan. Det var en vild bebis där inne och BM hade svårt att mäta när den sprattlade runt. Min man var med och det blev lite mer verkligt för honom. =)

Jag köpte gravidbyxor i v 6 och i slutet på v 10 kom plötsligt magen. Då blev det lite mer verkligt för mig och det var lättare att "acceptera" graviditeten.

Har varit marginellt illamående, kräkts tre gånger totalt, överkomligt med andra ord. Har även varit väldigt trött,meller är, och lägger mig ovanligt tidigit på kvällen. Det som är jobbigast fysiskt är nog att jag blir stel i ryggen/höften på kvällen och ibland strålar det ned i benet, känns inte helt lovande så här tidigt. Just det, och så blir jag anfådd när jag tar på mig strumpor... För några veckor sedan försvann den kondition jag hade och nu tar det låång tid att cykla, aningen frustrerande.

Vi mår båda dåligt över reaktionen från mannens familj. Efter senaste ultraljudet valde vi att berätta om bebisen då det vore skönt med stöd om något skulle gå fel. Initialt var hans föräldrar positiva och gratulerade. Hans syskon däremot var oroliga och verkade föga glada för vår skull. Efter ett långt samtal berättade han hur han fått uppfattningen att ha blivit uppmanad till abort och skiljsmässa. Det var ju kanske inte därför vi berättade, det är inte öppet för diskussion huruvida vi behåller barnet eller inte. Är bipolär "någonting" men hade slutat med mediciner innan vi upptäckte att jag var gravid. Hade jag inte varit stabil en tid hade vi nog inte heller behållt barnet. Nu har jag mått ovanligt bra och förutom den ständiga oron känns det bra att vara gravid. Min BM har bedyrat att hon inte är ett dugg orolig över hur det skall gå, hon tycker vi har järnkoll och resonerar klokt. Det känns väldigt skönt att få den bekräftelsen från professionellt håll.

Min familj har varit en positiv överraskning, trodde de skulle säga upp kontakten... Nu tapetserar de barbarnsanpassat och stickar bebissockor, det känns väldigt bra att ha stöd hemifrån.

Jag har aldrig varit intresserad av att skaffa barn men med min man känns det rätt. Så nu kör vi på och försöker ta åt oss av så mycket positiv energi det bara går. =)

En dvärgpinscher och en terrier, ettriga små saker men vansinnigt goa. =) Fick frågan om vi skulle lämna bort hundarna nu. Nä, det har vi verkligen inte tänkt, de var ju trots allt här först. ;)

Haha, jaså? Jag blir såklart också vansinnig ibland, med den skillnaden att jag tänker, han är ändå katt, det är inte så konstigt att han är busig, gnäller osv. Så kan inte min man tänka, men han är hundmänniska. Jag tror att jag hade blivit mer galen på en hund :P

Den här katten är lite speciell, då han är en av fyra kattungar som vi hittade i min mans garage där han bodde då. Han hade lämnat dom åt sitt öde, men de var sjuka och hade antagligen gått ett grymt öde till mötes om vi hade lämnat dom.. Så jag tog in dom och skötte om dom i min lägenhet sen, från 3 veckors ålder. Nappflasksmatning 4 ggr om dagen i flera veckor (en kompis skötte matningen mitt på dagen). En av dom dog av njurfel 9 veckor gammal, två sålde jag till fina hem och så vår lille kille, han fick stanna hos mig. Så, han betyder en del för mig! Kommer inte bli lätt om vi måste lämna bort.

Hejsan!
Jag är 39 år och bor med min sambo i Torslanda. Vi väntar ett mycket efterlängtat barn i mitten av juli. Det är mitt första och hans andra barn. Min 10-åriga bonusdotter som bor hos oss halvtid är mycket glad över att äntligen få ett syskon. :)

Förstår att tre blir för mycket! Tror dock på att det går att lära katter saker, har lärt våran att sitta, ligga och snurra ^^ sen är det väl svårare att lära dom saker som inte innebär en godis i belöning varje gång.

Ja, precis! Vi får våran spjälsäng i början på april, så då ska vi sätta upp den och klä insidan med aluminiumfolie, det ska tydligen katter avsky :P det plus vattenspruta blir nog fint! ;) mannen är nog mer orolig att han ska väcka antingen oss eller bebis eller båda med sitt jamande och nattliga krafsande, när vi redan då kommer lida av sömnbrist. Jag tror han kommer hålla sig borta från sovrummet, för han är rädd för höga ljud och en skrikande bebis lär inte bli poppis ;) men det vet vi inte förrän vi är mitt uppe i det!

Hej! Får jag haka på? Bor i Kungsbacka, ligger ju ganska nära Göteborg iaf. :) Är 37 och väntar mitt 3:e barn i slutet av augusti, mitt och sambons första gemensamma. Vi har båda två barn sedan innan (9-14år).
Har mått riktigt dåligt (illamående och kräkts), men mår nu lite bättre så har börjat jobba lite smått denna veckan. Känner av foglossning sedan ett par veckor, men hoppas kunna fortsätta jobba. Köpte ett foglossningsbälte igår och hoppas det ska hjälpa lite.

Är jag längst i graviditeten här? Är i v 34.
Har varit hos läkaren idag då jag nu plötsligt fått lite förlossningspanik. Födde ett stort barn sist och vill verkligen inte göra det igen (även om allt slutade bra, vill jag tillägga, så vill inte skrämma någon!)
Ska upp till läkare på östra och prata vidare. Nervöst!!!

Lärde mig precis att man inte kan använda smileysar här, det blev en massa frågetecken. :)

Ja ok. Vi har balkong med hönsnät och han älskar att vara ute, men nu när det är lite kallare så handlar det ofta om bara 5-10 minuter, sen ska han in igen, vilket kan bli lite tjatigt ibland. Önskar vi bodde i hus så han kunde komma och gå som han ville, hade nog löst problemet.