IVF mars/april

Hej,
jag hoppar in här i tråden för vill gärna följa och kunna ha någon att fråga om råd.

Lixom - 39 år. Första IVF-försöket nu i Köpenhamn. ÄP satt till slutet av nästa vecka. Vi gör TESA/ICSI pga min man är steriliserad.
Är ganska nervös för allting. Tar Gonal-f nu men har inte känt någonting alls ännu, ska till läkaren på torsdag för att se om något har hänt.

Håller tummarna hårt för alla här i tråden!

Tack Sjöblomman!
Jag kör korta och en dos på 300 IE.

Det låter på nåt vis mer betryggande att känna av lite mer som du då gör nu. Jag har ju inte riktigt koll på det långa eftersom jag är nybörjare på allt kring detta.

Har gjort två inseminationsförsök tidigare (donator) som inte lyckades.

Nej jag vet. Klart det kan finnas ett guldägg. Men jag läste någonstans att just hög hormondos gjorde det sämre? Men jag kan ha missuppfattat det också. Blev mest ledsen när jag kände att hoppet bara sjönk.

Det här är vårt tredje försök, så känns som att de snart kommer säga att vi lika gärna kan ge upp för att det ändå inte går. Äh, som ni märker. En riktig negativ dag idag. Men det får väl lov att vara så ibland.

Har en fråga , tar alla blodprov sprutdag 6? Idag var jag på första ultraljud men ingen sa något om blodprov. Lite orolig nu :(

Tack för pepp fina du! Jag hoppas att det går bra för oss båda den här gången <3

Har du också haft få ägg och hög hormondos? Eller ser det annorlunda ut för dig?

Ja jag frågade det sist jag ringde kliniken för någon fråga. De sa att det "absolut är en relevant fråga". Så vi ska ta upp det med läkaren nästa gång vi träffar någon, det sa sjuksköterskan jag pratade med att hon tyckte. Men till saken hör att vi aldrig ens haft två dugliga ägg. Första försöket "dog" alla våra tre befruktade ägg innan insättning. Andra försöket fick vi ett tillbaka, men de andra två klarade sig inte till frysen. Det visste de redan när vi var där för insättning, att de andra två befruktade inte skulle klara sig så långt. Men vi hoppas att det finns två och att vi i så fall får sätta tillbaka båda. Det skulle kännas skönt och något som både jag och sambon är överens om att vi vill.

Nej det är per par. Så efter detta får vi betala. Men har väl sagt att om inte läkarna säger blankt nej och att det typ är omöjligt, så försöker vi några gånger till på mig. Det är ju jag som känner den här enorma längtan efter att få bära ett barn, så att "bara gå över till sambon" som många verkar tro att man kan göra, skulle innebära en enorm sorg för mig. Jag känner ju samma sorg som alla andra kvinnor som inte kan få barn. Jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången, för oss båda. Tack för dina ord! <3

För alla er här som gjort flera försök: hur mådde ni både fysiskt och psykiskt andra gången? Bättre eller sämre än första?

Hittills har jag mått galant sedan jag återhämtat mig från första gångens besvikelse och bara varit positiv och glad. Men nu börjar jag känna alla tankar om orättvisa igen, och funderar om det kommer vara lika tungt denna gång...

Kom lite blödningar igår och idag på TD testade jag negativt. Är så ledsen, känns så tungt.

Hej, hoppar in här jag med =) Har sprayat med Synarela i 31 dagar nu och började med Gonal-F igår. Svårt att förmå sig att sticka in sprutan men man är ju så illa tvungen! På tisdag ska vi på första ultraljudet. Detta är vår första IVF så allt är nytt och nervöst. Hoppas så att det ska gå vägen!! =)