Häftigt! :D Grattis! Ångest och depression har inget med drogerna att göra. Dom kommer till just därför att ångesten och depression finns där. Tror jag. Jag gick också på mycket sånt. Började med Citodon för ryggen och slutade med Ketogan på psyk. Ush! Jag blev fri långt efter att jag borde ha fattat vart det bar av. Men sista veckan bodde jag ute, lite överallt. Min sambo hade sparkat ut mig, inte riktigt. Jag bråkade inte, eftersom jag mycket väl visste hur rätt hon hade. Och efter alla år så var jag så förbannat jävla trött på att försöka försvara min idiotiska skit, så jag gick bara. Med 4300 mg Gabapentin, 60 mg Stesolid och 650 mg Tramadol i kroppen. Annars funkade jag inte. Tillslut ringde hon ställde och ställde ett ultimatum. Åk in till psykakuten eller packa allt du äger. Så jag åkte dit. Jag visste mycket väl att dom varken skulle kunna hjälpa mig. Dit åker du om du har fysiskt svåra avtändningar. Men prata kan man få göra, med nån duktig människa. Så jag berättade läget. Jag la ALLT på bordet. Efter det skedde den stora förändringen i mig. Men det blev några återfall. Och jag fick program och hjälp med att trappa ut all skit. Sen har det och är fortfarande en jävla kamp. Men det som hände var att terapeuten jag pratar med fick mig, i början av behandlingen, att tänka annorlunda, prioritera annorlunda men framförallt tog vi tag i de riktiga problemen. Dom håller jag fortfarande på med. Vad jag har lärt mig är att känslor vi inte kan identifiera registreras som farliga i hjärnan. Då försöker hjärnan trycka undan den känslan. Och det gör den genom att ge oss en stadig dos ångest. Så länge vi går runt med massa "farliga" känslor så kommer vi antagligen också vilja göra något åt ångesten som det skapar. Så vi spelar,äter,knullar,jobbar,knarkar,super,tränar eller hittar på någonting som kan få oss att slippa det. Ja, nu spårade jag iväg. Som vanligt :)
Hur går det för dig då?
Ångesten och det kommer lägga sig.Om det inte är så som jag skrev ovan.