Gravida från Tempar/Fertility Friend

Jag är vanligtvis en ganska lättoroad och katastroftänkande person. Men båda gångerna har jag varit jättelugn, i förhållande till min oroliga personlighet. Inte ens när jag har fått ljusrosa flytning (hänt båda ggrna) har jag blivit orolig i proportion till hur orolig jag borde blivit. Det är konstigt, men kanske är det något med att jag inte själv kan påverka det. Med tvillingarna hade vi ju försökt ganska länge, och då höll jag nog fast vid att jag inte vill slösa bort något av lyckan på att oroa mig över sånt jag inte kan styra. Ta sorgen om den kommer liksom. Sen finns det stunder då jag faktiskt funderat en del. Som när symptomen försvunnit. Men det har gått så mycket upp och ner att jag tillslut bestämmde mig att försöka sluta tyda något som är omöjligt att tyda. Sen blir det lättare ju längre man kommer också.

Jag har nog stor hjälp av att jag inte varit med om den typen av mf heller (den enda gången jag fått mf så visste jag inte att jag var gravid). Förstår att man har mycket svårare att behålla lugnet med en sån erfarenhet i bagaget.

Däremot förstår jag inte hur man vågar fortsätta testa med gravtest eller tempa? Det hade jag aldrig vågat! Jag skulle bli jätte uppstressad. Nu vågar jag absolut inte testa då gravtest kan bli mycket svaga, eller negativa vid väldigt höga halter av hcg. Men känner man sig tryggare av det så är ju alla sätt bra såklart :)

Haha skulle stå "GästenT - känner igen mig

(Sen ny rad) Sagoskog

Blev lite konstigt där att jag skulle skriva till gästen att jag känner igen mig i sagoskog ;)

Haha, vad lustigt. Jag är verkligen ett kontrollfreak. På alla sätt och vis! Men när det är utom min kontroll så kan jag slappna av mer. Tror nästan det är lättare när vi inte har tillgång till privata ul här och att vården inte beviljar sånt utan goda skäl. Skulle jag däremot ha ont eller börja blöda så skulle nog kontrollfreaket vakna direkt. Då skulle jag inte kunna gå många sekunder utan att veta. Det är väl lite så jag resonerar med tester, temp och ultraljudsdoppler också. Kan jag inte kolla varje minut så hjälper det inte mig iaf. Kommer bara öka oron.

Men ni, på tal om doppler.. har någon funderat på en sån? De rekommenderas ju från v.16, men jag har ju hört många som hört redan i v. 10. Jag har ju resonerat lite som jag skrev ovan. Att det kanske snarare gör mig oroligare. Men samtidigt skulle det kanske hjälpa mig att ta till mig graviditeten. Jag har nämligen jättesvårt att förstå att det är på riktigt denna gång. Vet inte varför det inte går in riktigt. Men jag vill verkligen kunna känna att det är på riktigt, och inte bara genom att jag mår pyton. Fast i v. 16 så är man ju inte långt från att känna rörelser (med tvillingarna kändes sparkar på utsidan i v 16, men då är ju livmodern mycket högre upp än vid en) så då tar ju det över litegrann och en doppler känns onödigt. Hur tänker ni?

Förresten hur gör ni andra med sex? Vi provade lite i helgen men liksom inget vaginalt... De va så skönt att för första gången på två år inte tänka på ägglossning men fick världens värk kramp i 2 min precis efter orgasm... Vågar inte igen men känner mig mer sugen än nånsin på 2 år...

Jag är torr och osugen, har kramper och inte lust. Känner mig dessutom förjävla ful - finnig, tjock, dålig hud och här. Har hört att man ofta får fin hud och hår efter några veckor så hoppas det stämmer för nu ser jag ut som 7 svåra år ;)

Så nej blir ingen ligging nu, kanske om några dagar eller nån vecka ;)

Eagle och Symetrical - har hela tiden ömma bröst och ofta ont i huvudet. Och problem med magen (gasig och förstoppad). Annars känner jag egentligen ingenting, inte trött eller illamående. Försöker njuta av att slippa må dåligt än men skapar lite oro också - men imorgon startat vecka 7 så kanske kommer kännas mer denna veckan och annars är det ju bara en vecka till ul och då ser man förhoppningsvis att allt är bra :)

Här kommer ett par jämförelsebilder från ryggliggande direkt på morgonen i v 12+1 vs. 14+0. Ganska stor skillnad ändå! Livmodern är verkligen stenhård när urinblåsan är full och trycker upp den. <3

Min svärmor har tackat ja till att komma hit nästa söndag, min svägerska har ej bekräftat.. Undrar verkl hur hon kommer reagera på min graviditet

Symetrical - skönt att illamåendet äntligen gett med sig men tråkigt att behöva bli sjukskriven men med så fysiskt jobb kan det väl knappast hjälpas :( krya på dig!

GästenT - håller med, så måste man tänka. Hittade en källa som sa att ca 30% aldrig blir illamående så det är ju en stor grupp och bara hoppas man tillhör den :) Men med det sagt va den vanligaste veckan att bli illamående i v7 och den har ju varken du eller jag passerat än ;)