Hur klarar ni av att lämna era små på förskolan?

Det hade ju varit mycket bättre om du skötte inskolningen så du får lära känna pedagogerna!

Hon är inte sen i talet.

Min systerson är lika gammal och går på förskolan sedan ett års ålder och de ligger lika i talet. Alla vänners barn i samma ålder ligger lika i talet.

I en perfekt värld hade jag velat vänta tills hon kunde prata. Då kan hon säga hur hon känner, vad hon vill osv.

20 månader och pratar inte`Det är ovanligt.

Nej hon kan inte säga; Jag tycker om att vara på förskolan för att.....

Eller; Jag tycker inte om att vara på förskolan för att...

Eller; idag var dem och den elak mot mig

Kunde din 20 månaders det så är jag imponerad.

Välkommen till verkligheten, där du måste lämna bort ditt barn till idioter varje dag.
Bara att acceptera.

Så du vet inte om din dotter ogillar något, eller vad hon tycker om? Där ser man.

Kommunikation innebär inte bara att prata långa meningar flytande, man kan kommunicera på många olika sätt.

Självklart vet jag det. Jag kommer däremot inte få veta om någon tex har varit elak eller varför hon vantrivs. Det kommer hon inte kunna säga rakt ut till oss.

Vår dotter var 1,5 då hon började och nu är hon 2,5. Med henne har det fungerat suveränt. Jag brukar smyga in när jag hämtar henne för att se lite vad hon/dom gör. Man märker på sitt barn om de trivs eller inte. Jag tycker inte att du bara skall anta att det inte kommer att fungera. För många barn kan det vara jättebra för utvecklingen både att utveckla samspel med andra samt att de faktiskt har pedagogisk verksamhet så man märker att de lär sig en hel del saker där också.
Sedan är hon överlycklig när man kommer och hämtar men det är ju inte för att dagen har varit hemsk på något vis. 

Det kanske inte känns bra för att du bestämt dig för att hantera det på ett visst sätt? Du verkar ju inte ha någon positiv inställning till förskolan eller pedagogerna till att börja med, att döma av vad du skriver?

Vi skolade in vår son när han var 15 mån. Det har gått jättebra (vi ville undvika separationsfasen vid 18 mån). Han trivs utmärkt på förskolan och med de andra barnen, har gått 3 timmar per dag fram tills nu. Vi har förtroende för personalen och har bra kontakt. Vi har bara positiva erfarenheter. Jag tror att det är en kombination av att 1. vår son är utåtriktad, nyfiken och mogen för att börja (vilket är individuellt), 2. vi har haft tur med mysig personal och 3. vi har inte sänt några negativa signaler varken till vår son eller personalen utan har varit öppna och lyhörda för hur vi medverkar till hur det blir bra för alla.

Vår son älskar förskolan. Han springer in och slänger sig i myspölen eller i bollhavet och ler stort när han ser de andra barnen, vill leka sida vid sida med dem. Vi kan inte bjuda på samma stimulans här hemma.

Min son är ett väldigt tryggt barn (bärsjalsbarn) och jag lämnade honom knappt ifrån mig under det första året annat än till pappan då och då.

Mitt råd är att våga ge det en chans innan du dömer.

Jag vill tillägga att vår son inte var ledsen varken på inskolning eller lämning. Däremot har han varit ledsen vid hämtning, för att vi avbrutit något roligt.