Hur klarar ni av att lämna era små på förskolan?

Det kanske inte känns bra för att du bestämt dig för att hantera det på ett visst sätt? Du verkar ju inte ha någon positiv inställning till förskolan eller pedagogerna till att börja med, att döma av vad du skriver?

Vi skolade in vår son när han var 15 mån. Det har gått jättebra (vi ville undvika separationsfasen vid 18 mån). Han trivs utmärkt på förskolan och med de andra barnen, har gått 3 timmar per dag fram tills nu. Vi har förtroende för personalen och har bra kontakt. Vi har bara positiva erfarenheter. Jag tror att det är en kombination av att 1. vår son är utåtriktad, nyfiken och mogen för att börja (vilket är individuellt), 2. vi har haft tur med mysig personal och 3. vi har inte sänt några negativa signaler varken till vår son eller personalen utan har varit öppna och lyhörda för hur vi medverkar till hur det blir bra för alla.

Vår son älskar förskolan. Han springer in och slänger sig i myspölen eller i bollhavet och ler stort när han ser de andra barnen, vill leka sida vid sida med dem. Vi kan inte bjuda på samma stimulans här hemma.

Min son är ett väldigt tryggt barn (bärsjalsbarn) och jag lämnade honom knappt ifrån mig under det första året annat än till pappan då och då.

Mitt råd är att våga ge det en chans innan du dömer.

Jag vill tillägga att vår son inte var ledsen varken på inskolning eller lämning. Däremot har han varit ledsen vid hämtning, för att vi avbrutit något roligt.

Nu har han gråtit EN eller TVÅ gånger, för att vi fått lyfta ut honom från leken. Jag tycker inte att du bör uttala dig på så lösa grunder om vad som gäller för "just vårt barn" när du vet så lite. Du utgår dessutom ifrån att vi inte är pålästa och/eller ifrån att du själv är påläst.

Jag använder inte Google som någon allmän faktabas. Vi är extremt källkritiska i vårt hem (vi är båda akademiker). Vi läser inte kioskpsykologi heller.