• Anonym (Avskyr detta)

    Hur klarar ni av att lämna era små på förskolan?

    På måndag börjar vår lilla tjej på 20 månader sin inskolning. Jag avskyr det hela. Hon känns som för liten för ett liv med måsten.

    Jag litar inte på förskolelärarna, en utbildning är för mig inte det samma som att vara lämplig.

    Jag är rädd för att hon inte ska bli sedd, att hon ska vantrivas, att hon ska må dåligt.

    Det går inte att få ner i ord hur fel detta känns och därför sköt vi på inskolningen lite så att min man, som bara tror att hon kommer få roligt, får ta den. Jag klarar inte av det.

    Trots det faktum att hon kommer vara där mellan 9-15 så känns det som för långa dagar.

    Finns här någon som förstår mina känslor?

  • Svar på tråden Hur klarar ni av att lämna era små på förskolan?
  • Anonym (Avskyr detta)
    Åsa skrev 2016-01-15 15:48:44 följande:

    Ja, jag kan förstå det men det är ju upp till var och en hur man vill prioritera och nu verkar ni inte ha planerat efter att ha henne hemma längre. Hade du och pappan varit överens hade ni fått inrätta ekonomi, arbetstider etc efter det, kanske såg du annorlunda på det tidigare?

    Du kan ju i perspektiv se att föräldraledigheten utanför Nordeuropa är 3-4 månader och fram till -76 var ett halvår i Sverige (och nej, alla var inte hemmafruar då).


    Jag såg annorlunda på det tidigare. Denna känsla har växt ju närmre det faktum vi kommit
  • 1234568

    Du är långt ifrån ensam att känna så inför förskolestarten. Jag lämnade mina tvillingar vid 13 månader (alla har inte ett val), och höll dagarna så korta jag kunde för dem. Det var jobbigt för dem i början, men efter 2 veckor så hade jag två som tjoade när vi närmade oss förskolan. Dom var jätte glada att gå dit :)

    Nu är dom 15 månader, och ibland vill dom inte ens komma med hem :O 

    Visst kan det vara lite gråt ibland någon morgon, men jag vet dom tas hand om och har det kul. Men att skiljas kan ibland vara lite jobbigt.

    Men första dagarna jag lämnade dem där ensamma så grät jag när jag gått utanför dörren. Hemskt var det! Så jag förstår dig.

    Men det kommer gå bra :)

  • Sandra8978
    mamma 86 skrev 2016-01-14 23:32:10 följande:
    vilken konstig kommentar. Precis som att alla som jobbar inom förskolan är idioter.
    Det finns många idioter där ja,
    framför allt på chefs-nivåerna.
  • Anonym (Rädslor för vem?)

    Undrar om du inte har byggt upp en överdrivet dålig bild av förskolan och hur det kommer bli där för ert barn, sen gör du om den bilden till en sanning.
    Inte undra på att du mår dåligt då.

    Jag tror att så fort du får se själv, med egna ögon att din dotter  har det bra och att hon har det roligt och får ut något av att vara på förskolan.
    Jag tror att den dagen din dotter rusar in för att träffa sin kompis eller inte vill gå hem för att hon har så roligt, den dagen släpper din ångest. 

  • Anonym (Rädslor för vem?)
    Sandra8978 skrev 2016-01-15 18:54:04 följande:
    Det finns många idioter där ja,
    framför allt på chefs-nivåerna.
    Vad får dig att säga så? 
    Vad är det som gör att du tycker så, du måste ha väldigt dåliga erfarenheter.
    Kan du berätta, för min bild stämmer inte överens med din? 
  • gbgumman

    När förstår inte riktigt. Tycker det har varit fantastiskt att få följa hur barnen tagit sina första myrsteg mot omvärlden ständigt omhändertagna av fantastisk personal.

  • Anonym (?)
    Anonym (Avskyr detta) skrev 2016-01-15 14:59:50 följande:

    Alla har inte ett val.

    För oss fanns bara en förskola då vi bor utanför stan. Här kommer hon gå med de barn som bor här ute och forsätta på skolan med dem här ute.

    Detta är dålig förskola. Jag hade nog känt mig lika illa till mods oavsett förskola och pedagoger då det i grund och botten känns som att hon är för liten för det här.

    Nu blir det inskolning oavsett då jag lade över det på pappan. Förskolan vet hur jag känner.


    Fast är det så illa så flyttar man väl?
  • Furienna

    Förhoppningsvis går det bra. Min lilla systerdotter älskar att vara på sin förskola. 

  • Anonym (Förälder och förskollärare)

    Jag förstår Ts känsla. För man lämnar sitt barn hos några man inte riktig känner eller vet hur de är med barnen. Barnet är ju det käraste man har.

    Är själv förskollärare och jobbar på en småbarnsavdel. Mitt motto har alltid varit att bemöta och behandla barnen som jag vill att mina barn ska bli bemötta och behandlade. Är själv förälder och väldigt noga med hur deras förskola/skola fungerar

    Det gäller att pedagoger bemöter din känsla att lägger lite extra hänsyn till dig genom att dokumentera och visa vad ditt barn gör och hur hen trivs på förskolan. En daglig kontakt där de berättar vad som hänt och vad ditt barn har gjort och hur allt fungerar. Du kanske kan vara med någon dag då och då för att se hur det fungerar.

    Sen är förskolan helt annat än hemmet. Det bedrivs en verksamhet och det är flera barn så barnen får inte samma uppmärksamhet som hemma. Det lär sig barnen och det är en viktig socialkompetens att vänta på sin tur, ta hänsyn till andra, hur man beter sig med andra etc.

    Jag och mina kollegor är väldigt tydliga att uppmärksamma varje barn varje dag då det är viktigt att se varenda individ.

    8-15 är jättebra tid att vara på förskolan. Då är nästan all personal på plats och verksamhetstiderna är oftast mellan 9-14.

  • Jenita659

    Varför ses förskolan som ngt dåligt alternativ? Är det bra pedagoger där och barnet trivs så föredrar jag definitivt det framför att hålla barnet hemma med sina föräldrar till skolåldern. Jag själv hade behövt den sociala träning som förskolan ger, men mina föräldrar tyckte det var bättre att vi "slapp" det. Jag var långt efter i social mognad mina jämnåriga och mkt lillgammal. Tog lång tid att komma ikapp. Hade mkt hellre "tvingats" gå på förskola med mina jämnåriga.

  • Anonym (G)
    JennieMcPow skrev 2016-01-15 09:06:43 följande:

    Förlåt, men nej, så är det verkligen inte. Har man läst på om barn och barns utveckling, så inser man snabbt att varför många barn gråter när man hämtar på förskolan, är för att de äntligen kan "andas ut och släppa ut alla känslor". - Ett TYDLIGT bevis på att det är så för just ditt barn, är att hen aldrig gråtit vid lämning. Ditt barn stänger inne känslorna och släpper ut de när du ÄNTLIGEN kommer tillbaka och "räddar" barnet.

    Googla så får du se.


    Nu har han gråtit EN eller TVÅ gånger, för att vi fått lyfta ut honom från leken. Jag tycker inte att du bör uttala dig på så lösa grunder om vad som gäller för "just vårt barn" när du vet så lite. Du utgår dessutom ifrån att vi inte är pålästa och/eller ifrån att du själv är påläst.

    Jag använder inte Google som någon allmän faktabas. Vi är extremt källkritiska i vårt hem (vi är båda akademiker). Vi läser inte kioskpsykologi heller.
  • Harvester

    Jag grinade i flera veckor innan inskolningen. Pga detta fick pappan ta inskolningen så mina negativa känslor inte skulle "smitta över".

    Var jobbigt i början med gråtande barn, men då vi hade möjlighet att förlänga inskolningen funkade det. Nu är han glad och springer iväg innan man knappt hunnit vinka.

    Har alltid haft en negativ inställning till förskolan, jag var själv hemma med min mamma som var dagmamma och hon har alltid också haft en negativ inställning.

    Som tur är har vi hittat en jättebra förskola (I ur och skur) som passar honom jättebra :)

  • Furienna
    Jenita659 skrev 2016-01-15 21:23:04 följande:

    Varför ses förskolan som något dåligt alternativ? Är det bra pedagoger där och barnet trivs så föredrar jag definitivt det framför att hålla barnet hemma med sina föräldrar till skolåldern. Jag själv hade behövt den sociala träning som förskolan ger, men mina föräldrar tyckte det var bättre att vi "slapp" det. Jag var långt efter i social mognad mina jämnåriga och mycket lillgammal. Tog lång tid att komma ikapp. Hade mycket hellre "tvingats" gå på förskola med mina jämnåriga.


    Men nu är det där så olika. För min syster älskade att gå på lekis, och nu älskar hennes dotter också sin förskola. Men för min bror gick det inte lika bra. Han vantrivdes på lekis och hade svårt att passa in där. Jag tror inte att fyra ytterligare år med "social träning" skulle ha gjort honom något gott. Jag vet också om ett till fall, där två syskon hade helt olika reaktioner på att börja förskolan. Lyckligtvis hade föräldrarna där förstånd nog att låta den dotter, som inte var så förtjust i dagis, vänta tills hon var redo. Så det är mycket möjligt att du skulle ha trivts på förskola, men det är inte så för alla... 
  • Rani
    Anonym (G) skrev 2016-01-15 21:33:06 följande:

    Nu har han gråtit EN eller TVÅ gånger, för att vi fått lyfta ut honom från leken. Jag tycker inte att du bör uttala dig på så lösa grunder om vad som gäller för "just vårt barn" när du vet så lite. Du utgår dessutom ifrån att vi inte är pålästa och/eller ifrån att du själv är påläst.

    Jag använder inte Google som någon allmän faktabas. Vi är extremt källkritiska i vårt hem (vi är båda akademiker). Vi läser inte kioskpsykologi heller.


    Det svaret du citerade där var nog det löjligaste jag läst idag. Självklart kan barn geåta för att de blir avbrutna i det de gör. Min dotter kan gråta för att jag knyter skorna fel.
  • finländska

    Vi skolade in sonen på dagis då han var 2 år. I vår kommun kommer den som blir barnets egenvårdare på hembesök före starten. Detta var verkligen guld värt! Sonen kände sig trygg med henne från första stund och var väldigt ivrig första dagen han skulle till dagis. Visst har han gråtit ibland vid lämnandet, men personalen är oerhört proffsig i hanterandet och skickar även alltid sms senare hur det har gått så att vi föräldrar inte behöver vara oroliga.

    Jag förstår absolut din ångest, men försök att inte ta ut något i förskott. Det kommer antagligen att gå hur bra som helst. Vår son är väldigt tidig med talet, men ändå är det för mig viktigt att personalen varje dag berättar kort hur dagen har gått. De informerar alltid om någon har bråkat med sonen eller tvärtom, men naturligtvis också om roliga saker och sedan naturligtvis om hur han har ätit och sovit osv. En bra dialog med personalen är a och o!

  • Anonym (A)
    Anonym (Avskyr detta) skrev 2016-01-14 13:40:43 följande:

    Jag har själv utbildat mig till förskolelärare, avslutade utbildningar efter två praktikomgångar då det inte alls är pedagogiskt utan mer förvaring.

    Vi har besökt förskolan två ggr och det känns bara fel. Betvivlar att en annan förskola skulle kännas rätt då det är min dotter som känns för liten. För det är väl egentligen en ganska bra förskola med barngrupper på 13-16 barn med tre pedagoger per grupp

    I hennes grupp är alla övriga barn 3 år eller äldre (förutom de två som börjar i samma veva som dottern, de är 1 och 1.5).

    Hon känns så liten


    Utbildad och ändå vet du inte att det stavas FÖRSKOLLÄRARE?
  • Anonym (Avskyr detta)
    Anonym (A) skrev 2016-01-16 11:06:37 följande:

    Utbildad och ändå vet du inte att det stavas FÖRSKOLLÄRARE?


    Ja för DET var ju värt att gnälla över. Tro det eller ej men alla, även du, kan stava och skriva fel.
  • Anonym (A)
    Anonym (Avskyr detta) skrev 2016-01-16 12:38:14 följande:
    Ja för DET var ju värt att gnälla över. Tro det eller ej men alla, även du, kan stava och skriva fel.
    Jag tyckte att det var värt att "gnälla" över faktiskt. Visst är det så och det är helt okej, men det är inte okej att inte kunna stava yrket man är utbildad till.
  • Anonym (Avskyr detta)
    Anonym (A) skrev 2016-01-16 19:05:32 följande:

    Jag tyckte att det var värt att "gnälla" över faktiskt. Visst är det så och det är helt okej, men det är inte okej att inte kunna stava yrket man är utbildad till.


    Jag utbildade mig aldrig färdigt inom det yrket

    Så var det slutdiskuterat.
Svar på tråden Hur klarar ni av att lämna era små på förskolan?